Karins Cancerdagbok

Karin har somnat in

2007-02-14T12:12:00.000-08:00

Flera av er som följt Karins blogg vet förmodligen redan vad som hänt (via kommentarerna i förra inlägget, eller via något diskussionsforum). Men för er som inte redan vet, så måste jag nu komma med sorgliga nyheter. Karin gick bort fredagen den 2 februari. Hon var hemma hos sin familj ända till slutet.

/Karins vän Maria

PS. Jag har varit tveksam om jag skulle göra följande tillägg här i Karins blogg, men jag gör det ändå: Det finns en insamling hos Cancerfonden (startad av Scrappiz, ett av scrapbookingforumen Karin var med på) till minne av Karin.

Hänger kvar...

2007-01-19T10:21:00.000-08:00

Svimmar en del, är på KS ibland. var och röntgade ryggen i går, allt bra. Var här hemma i julas, trevligt. Tack för alla kort jag fått, orkar ej skicka själv längre, pinsamt.

Trött men vid liv.

2007-01-04T13:59:00.000-08:00

Har varit in på KS 2 ggr,en gång med streptokocker, en gång för att jag kräktes och svimmade. Är hemma nu, OK men trött hela tiden.

Jag lever fortfarande...

2006-11-26T11:47:00.000-08:00

men har legat på KS en vecka. Streptococker, inte bra. Hade jättehög snabbsänka, nästan 800. Nu är jag mest bara trött och vilar. Maken var också sjuk, så han märkte inte hur dålig jag var. Mamma kom hit, tyckte jag verkade okontaktbar och fixade ambulans. Tur det, själv fattade jag ingenting. Kunde tydligen ha dött.

Har äntligen sålt hunden. Känns jättetråkigt, saknar honom redan, men det var ju nödvändigt. Han flyttar till Västervik.

Måste vila igen.

Den sista försökskaninen

2006-10-29T11:19:00.000-08:00

... i Lapatinib-projektet i Uppsala blev jag! Om det inte funkar ska jag visst få Xeloda (ett ganska känt cellgift). Doktorn där i Uppsala var urtrevlig, vi döper honom till doktor H för att särskilja honom från alla de andra. Undersökningen tog 1,5 h!!! Nåja, de måste ju vara noga. De gick igenom formulär, kollade mig neurologiskt och tog blodprov. Både jag och han tyckte att cortisonet var ett otyg, så om detta hjälper ska jag börja få trappa ner så fort som möjligt. Vore ju skönt att kunna ta sig upp från stolar själv i alla fall. Härom da'n var jag ute på lunch med vännen M och kom varken upp från stolen eller ur taxin, fick assistens av servitör/taxichaffis som tur var. Lätt pinsamt, men vad sjutton ska man göra? Färden dit med sjukresetaxi (till Akademiska sjukhuset i Uppsala alltså) med mamma gick bra, men se'n när vi skulle hem strulade det för att det var fel landsting. Jag hade frågat om det skulle bli krångel p.g.a detta när jag beställde taxi på morgonen, men det skulle gå så bra så. Hrm. Tog en timme att få tag på taxi och det var nog bara för att mamma var så "bitchig" kanske är det bästa ordet *hehe* som vi fick en ö.h.t. Hade jag varit ensam hade jag väl suttit där än, var för trött för att ringa runt och bråka. Nåja, till slut kom vi hem.

Barnen är hos mamma och pappa nu + nästa vecka p.g.a höstlov. Mannen och jag har det lugnt och skönt och försöker sälja hunden vilket fortfarande känns urtrist. Folk är så konstiga, i går skulle några komma och titta på honom mellan 18 och 19, men de dök inte upp. De ringde inte ens, dålig stil. De bodde inte långt bort.

Nåja, nu väntar jag på remisser för ca 10 olika undersökningar, röntgen av hela mig typ - scinter, CT, MR, EKG, hjärtundersökning och Gud vet allt. I UPPSALA alltihop förstås, så det blir en del åka. När projektet drar igång behöver jag bara åka dit var 4:e vecka, medicinen är i tablettform. Känns i alla fall mer hoppfullt än förut.

Satt och scrappade halva natten i går och hela da'n i dag. Det var en cybercrop på ett av mina forum. Kul! Gjorde 8 sidor totalt, se'n orkade jag inte mer.

Kurs? Försökskanin?

2006-10-25T04:33:00.000-07:00

Nu vet jag inte hur det blir... Anmälde mig till en kurs på ASIH i går, den lät jättkul, man skulle måla och skapa fritt och få lära sig lite nya tekniker. Den skulle blörja på fredag och hålla på från 13 till 15.

Får nog skippa åtminstone första gången (tyvärr) för i morse ringde de från Akademiska Sjukhuset i Uppsala, ska dit 13.30 på fredag för läkarbesök. Handlar om den nya medicinen som liknar Herceptin men även funkar på hjärnmetastaser. Den heterLapatinib tror jag (stavning...) .Vore sååå bra om jag fick den.

Nåja, kanske kan hoppa på konstkursen nästa gång.

I morgon ska vännen M och jag sitta och glo på skräckfilmer här på förmiddgen och se'n ut och käka lunch. Får ta färdtjänst, går allt sämre (jag alltså). ASIH har varit är och pratat diabetes på morgonen, annars har jag tittat på program om konstnärer (bl.a Holbein) på Viasat History och skrivit klart ett par brev.

Tack för alla snälla kommentarer på bloggen!

Glad!

2006-10-23T09:11:00.000-07:00

I dag har jag haft tjejer från Cancerforumet här på fika. Fick en underbart vacker orkidé som forumet samlat till, morrhårspengar till en katt *fniss* och många glada skratt. Behövde nog vara lite social, har gått ensam hemma och skräpat ett tag nu.

I morgon ska jag till doktorn, han lär bli förvånad att jag lever. Hehe. Ska bli intressant att se vad han säger.

Maken är hemma på halvtid med närståendepenning nu. Det är skönt.

På höstlovet åker jag upp till mamma och pappa med ungarna. Måste tyvärr sälja hunden eftersom jag inte kan gå ute - knappt inne (rullstol är på väg). Ska ringa en massa folk i kväll (annonssvar). Den 3:e ska mor, jag och dottern (och ev. vännen M) på Syfestivalen (de har scrapgrejor också). Hoppas på att ha fått rullstol då, annars lånar jag farmors.

Och diabetes också...

2006-10-13T03:03:00.000-07:00

Härom kvällen mådde jag verkligen risigt. Tur i oturen att man har en diabetiker till man. Du, säger maken, låter på symptomen som om du har högt blodsocker. Inte så skumt med allt cortison jag får i mig. Jag brukar må uselt om jag har 7 i blodsocker, normalt för mig är 4-5. Testade och den lilla mätaren skrek något om "Hi", så vi kollade om. 33-nå'nting... Inte klokt. Ringde hemsjukvården som kom hit med insulin och prylar, så nu tar jag sprutor. Har fått ner värdet till 17, men det är ju fortfarande orimligt högt... Och jag som är en så'n godisgris... Inget kul får man ha när man är sjuk, inte ens choklad och glass. *Mutter* Nåja, är duktig och äter knäckebröd, dricker vatten och äter mat med fullkorn. Mellanmål blir typ äpplen och morötter. Astråkigt, men jag vill må bättre tack.

Mamma var här i går, hon vek all vår tvätt. Snällt. Jag låg på soffan som ett annat offer. Skönt, faktiskt. Fick bra pennor av pappa.

ASIH har varit här med lite hjälpmedel i dag, bl.a en så'n där ställning till toan. Superbra!

Nu ska jag äta lunch och ta insulin. Spännande värre. Inget svar från röntgen än.

Döende?

2006-10-10T04:34:00.000-07:00

Är jag tydligen enligt min läkare. Han ville ses om två veckor, om jag lever då ungefär. Känner mig inte så mycket sämre än innan, men de har hittat en 3 cms tumörjäkel i förbindelsen mellan lilla och stora hjärnan. Denna ska tydligen opereras eller strålas bort, jag fattar inte hur de ska/vill göra men ska röntga eländet på neuro i dag. Försöker även komma med i ett medicinprojekt som kan hjälpa, får se om de hinner, allt verkar brådis. Är inte så bekymrad eftersom jag mår rätt som vanligt förutom mitt eviga ramlande, men professorn lät inte glad. Tur att vi hann komma i väg till London medan jag mådde bra! Brorsan skulle hänga med mig på röntgen. Skönt!

Ramlat igen och lite annat

2006-10-05T07:49:00.000-07:00

Härom da'n ringde de från neuro, ska dit den 10/10 (ska även träffa professor'n den da'n) och göra MR på hjärnan. Har gjort MR massor av gånger, men inte just på hjärnan. Vet inte riktigt varför, tror de ska kolla om de ska operera mig eller ej. Lite läskigt, men trevligare än alternativet.

I dag har jag ramlat, kan nog inte gå ut med hunden längre (det var då jag ramlade, det var p.g.a kombinationen möte med annan hund och att de håller på med "vägarbeten" på gårdarna här, byter ut belysning). Nåja, stöp rakt på ansiktet, svor och levde (gjorde ONT), grannar tillströmmade (hördes tydligen upp till 4:e våningen, pinsamt). De ringde ambulans (jag blödde som en gris från både ansikte, händer och knän), lånade ut mobil så jag kunde ringa maken och en snäll kille tog hunden. Maken dök upp rätt omgående (ganska trött sådär vid 6.45 på morgonen), tog in hunden, en tjej gav mig en handduk så jag kunde avbloda mig en smula. Satt kvar på marken en bra stund, har ju inga bensmuskler att tala om längre, så jag kom inte upp trots hjälp. Till slut lyckades jag häva mig upp på ren envishet, krycka, med hjälp av maken och en grind. DÅ kom ambulansen. Ambulanskillarna kollade om jag verkade ha hjärnskakning. Det verkade jag inte, så jag fick stappla hem. Maken stannade hemma tills jag duschat och plåstrat om mig, se'n körde han sonen till skolan på väg till jobbet. Dottern gick själv, hon hade som tur var sovmorgon. Jag har sovit nästan hela da'n, skönt.

Nu ska vi göra middag.

Fet och glad

2006-10-01T06:51:00.000-07:00

Nu är vi lyckligt hemkomna från Småland i alla fall. Varinte speciellt handikappanpassat där märkte jag rätt fort, behövde hjälp med det mesta av maken, men det var mysigt ändå förutom när man behövde hjälp med att gå på dass klockan 4 på morgonen. En av dagarna var vi hos makens syster i hennes stuga utanför Vimmerby, vi var till Högsby och Oskarshamn, tittade på ravinen vid More Kastell, kikade på några ödehus vi brukar kolla till o.s.v. Svampen hann vi inte med, men ungarna kollade och det fanns nästan inget.

Veckan har gått fort. Nu är vi hos mina föräldrar, firar sonens och brorsans sambos födelsedagar i efterskott i dag. Vi (maken och jag) bor i morfars f.d. lilla stuga nu, mamma har gjort i ordning den så den är jättemysig. Har ätit farligt fet och god mat, pysslat mycket o.s.v. Trevligt.

Mer resande

2006-09-22T12:37:00.000-07:00

Denna gång inte speciellt flashigt, ska ner till svärisarnas primitiva torp (inget vatten inne, ingen el) i Småland med familjen. Mår jättekasst just nu, så jag fattar inte riktigt hur det ska gå till, men resten av familjen vill ner. Har inte varit där på 3 år nu kom vi på, brukar åka ner typ 2 ggr om året annars. Ungarna har studiedag på tisdag, så vi har tagit ut ledigt för dem på måndag. Är väl hemma igen tisdag kväll tror jag. Hoppas jag kommer att kunna gå någorlunda och att vi kanske hittar lite svamp... Vädret ska bli fint i alla fall.

Resedagbok London (finns på flera ställen, så de kan vara lika)

2006-09-18T02:22:00.000-07:00

13/9

Gick upp tidigt, ut med hund, väckte dottern (som skulle med på resan) - gick bra. Allt packat! Försökte väcka sonen - gick mindre bra. Kom i väg lite se'nt hemifrån men hann till Arlanda i tid (maken skjutsade). Mötte mamma och pappa. Jag, mamma och dottern checkade in väskor och oss själva. Mina mysko internetbeställda boardingpasses funkade. Åt frukost på McDonald's - Dottern hade aldrig gjort det förut och ville testa. Det var gott. Åt pannkakor med sylt, en McToast, mjölk, juice och varm choklad. Köpte en bok att läsa på planet ("Systrar i jeans, del 3", mycket lättsmält men ungefär vad jag orkade), serietidning åt dottern samt tuggummi att ha på planet (får ont i öronen annars). Planet var 30 minuter försenat, men detta kördes i stort sett in under resan. God lunch på planet, varma mackor med skinka och ost, fruktcocktail coh färska blåbärsmuffins.

Framme 11.07 lokal tid. Hämtade väskor, köpte 3-dagars t-banekort (dottern åkte gratis med mig, praktiskt!). Trassligt med signalfel på tågen mot Edgware Road (linjen vi skulle åka med på slutet). Fick byta vid Earl's Court där det turligt nog fanns rulltrappor/hissar (en sällsynt lyx i denna metropol), se'n åka till Bayswater där hotellet låg. Hittade först inte, men fick hjälp av en otroligt trevlig dam. Gick förbi ett hotell där vi bott hela familjen när jag var 12. Lustigt! Visade sig att hotellrummet låg två trappor upp "British style", d.v.s mer som 4-5 halvtrappor (ganska långa med knölig heltäckningsmatta att snubbla på). Ja herre jisses. Mamma fick ta resväskorna (turligt nog små dragväskor med handtag), jag hade fullt upp med att ta mig själv upp utan att säcka ihop. Trodde jag skulle krevera, men ville bara vila, så det var ju bara att ta tjuren vid hornen och släpa mitt fett upp till rummet :lol: . Vilade, tvättade av oss, dsikuterade med sur dotter som var osams med mormor och se'n gick vi till Whiteley's (shoppingcentrum) som jag varit på förut (för typ 16 år se'n...), det låg bara några minuters gångväg bort. Där åt vi en otroligt god middag på en restaurang som senare visade sig ingå i en kedja, Bella Italia hette den och finns tyvärr inte i Sverige. Mamma åt kyckling med någon sås, pommes, ruccolasallad, tomater och stekta champinjoner, jag åt något som hetter Rigatoni Alpina, alltså rigatoni med grädd- och vitvinssås, kyckling, bacon och persilja. Mums! Dottern fick en barnmeny där läsk och efterrätt ingick, det var också pasta med kyckling och nå'n ostsås. Mot och jag delade på en gudomlig skapelse som hette the Godfather part II till efterrätt (den var alltså för två personer). Innehöll vaniljfudge, vaniljglass, kolasås, bananer, nötter och vispgrädde. Mmmm! Var till en bokhandel, jag köpte 3 pocketböcker för £ 10 och en folder. Dottern fick en anteckningsbok av min moder. Köpte frukt och vatten på M&S. Gick tillbaka till hotellet. La oss tidigt. Det regnade lite på natten.

14/9

Kontinental frukost på hotellet. Dottern upptäckte rostat bröd med jordgubbsmarmelad, hade hon aldrig ätit förut. Hon åt kokt ägg och drack mjölk också. Fanns inte så mycket för mig att äta, jag är lite petig, så det blev bara rostat bröd med smör och ett glas juice.

Åkte till British Museum med tunnelbanan. Det var verkligen fräscht där - och kul för alla - och gratis framför allt, alla andra inträden var så svettigt dyra! Dottern hade fått låna mormors gamla digitalkamera och fotade "allt". Hon älskade utställningarna om mumier, Afrika och Sydamerika speciellt. Jag blev fascinerad av en som hette "från vaggan till graven", det var något läkemedelsföretag som ställde ut en massa piller och mediciner och så var det folk som blivit friska och folk som dött och allt vad det vars familjer som skickat in foton och små historier. Det skulle komma en utställning om Bengalen om några veckor som de höll på att jobba med. Dottern tyckte den verkade helspännande (jag med, de höll på att måla gipsfigurer av Shiva och Ganesha i parti och minut), så det var synd att den inte var färdig. När vi kikat klart (och inte hunnit se ens hälften, men vi orkade inte mer) åt vi lite i cafeterian. Dottern åt kycklingsallad, mor åt skinkbaguette och jag åt bagel med färskost och lax (och chips, för det hörde till, skumt). Fräscht och gott!

Se'n gick vi till en pysselbutik (för er som inte vet är mina stora hobbies, förutom att läsa, scrapbooking, ATC:s och annat kreativt pyssel) på en närbelägen gata där jag gjorde slut på en massa pengar :lol: . Mamma köpte ett par stämpelsatser till mig också, en med får och en med katter (söta!). Vi fortsatte längs Oxford Street och shoppade mest barnkläder, födelsedagspresenter till sonen och presenter till brorsdottern. Fikade på McDonald's. Mamma tog bara en dricka, men dottern och jag testade så'nt som inte fanns i Sverige. Rolo-milkshake, crunchies-McFlurry och en McFlurry Flake (en sorts choklad). Mumsigt... Shoppade vidare, t-bana till Bayswater, middag på Pizza Hut, ett erbjudande som hette "Feast for 3" och var helt onyttigt såklart :D . Det ingick klyftpotatis, 2 dippsåser, vitlöksbröd, typ kycklingnuggets (som ett litet förrättsbord) och se'n en stor pizza med 2 toppings att dela på. Fri påfyllning av läsk och varsin efterrätt. Åt en helt gudomlig chokladfudge/moussetårta med vispgrädde till efterrätt och det gjorde mor också. Dottern åt glass. Rullade "hem" till hotellet, släpade mig upp de femtielva trapporna och föll i koma. Mor vaknade senare, pratade till ca 1 på natten. Trevligt!

15/9

Vaknade tidigt, sovit dåligt, min mor snarkar som en gris. Frukost i matsalen, vidare till Towern med t-bana. Vädret fint igen, men väldigt varmt och kvavt. Kikade på Tower Bridge, Towern (DYRT, £ 15 för mig, lite billigare för barn och pensionärer som mor) och korpar som snodde blöjor (på Towern). Kul! Mycket från Tudorperioden, som jag är väldigt intresserad av.

Lunch på McDonald's. Big Mac och Co till mor, kycklingsallad till dottern. Själv testade jag något som inte finns i Sverige, roligare så, en Kyckling Tikka Macka. Gott.

Gick till S:t Paul's Cathedral. Skulle ha kostat £ 9 att gå in! I en kyrka! Helgerån tycker jag. Westminster Abbey kostade 10 pund i inträde, så även denna ärevördiga byggnad fick nöja sig med att vi fotade den från utsidan. Tittade på och fotade även Houses of Parliament, Westminster Bridge, Big Ben, The London Eye o.s.v.

Traskade vidare till Buckingham Palace genom S:t James's Park och fotade där med. Det var väldigt vackert där! Promenerade till Bayswater, åt middag på kinarestaurang med bara kineser. Mor åt fläsk med sötsur sås, jag och dottern åt biff resp. kyckling med cashewnötter. Gott!

Gick till hotellet, trappan går bättre och bättre. Pratade länge med dottern på kvällen, mor sov och snarkade.

Upp tidigt. Lyckades ramla/halka i badrummet när jag gick ur duschen. Slog huvudet i handfatet, men tyckte just då att jag var OK förutom 3000 nya blåmärken. Hjälp upp av mor. Senare kände jag att jag nog sträckt vaden, ont som attan. Frukost på hotellet, se'n i väg.

Gick i Kensington Gardens och Hyde Park hela da'n. Fattar inte att jag orkade, men allt går med Voltaren gel, smärtstillande, envishet och många parkbänkar :lol: . Dottern matade duvor, andra fåglar och nästan tama ekorrar, fick yoghurtglass, lekte i en lekpark (där jag f.ö bannade ett vanartigt barn som slängde en sparkcykel nerför rutschbanan :wink: ) och kikade på hundar. Alla hundar gick konstigt nog lösa (nästan i alla fall), men det verkade inte direkt bli nå't bråk. Många var så söta så :D . En del var väldigt busiga och skulle prompt bada i fusksjöarna som var fulla med äckliga alger... Åt lunch på Lido i Hyde Park (ska tydligen vara känt). Jag och dottern åt laxbagels, mor åt skinkbaguette. I övrigt såg vi Round Pond, The Serpentine, prinsessan Dianas minnesfontän, de italienska fontänerna, Peter Pan-statyn, Albert Memorial, Albert Hall, tjusiga blommor och ett malplacerat litet vackert hus omgivet av skyskrapor.m.m. Tog ut pengar, shoppade souvenirer i div. "krafsshoppar". Middag på Bella Italia igen, alla tog samma mat igen (nästan pinsamt), men andra efterrätter. Jag testade nu the Godfather I, (2:an var lite godare) den var mer chokladig med brownie i botten och grejor. Mor åt nå'n chokladmoussepaj med tryffel.

Tillbaka på hotellet upptäckte jag att mitt flås var bättre, men benet (förstås) mycket sämre. Dottern och jag pratade och åt godis på kvällen, mor sov (ovanligt - inte - hon har problem med det, typ apne). På natten vaknade jag livrädd av höga ljud, trodde det var skottlossning, men visade sig vara fyrverkerier. Mamma vaknade också och kollade upp det.

Upp tidigt. Benet icke i bra skick. Frukost på hotellet, packning, utcheckning. Mor fick bära alla väskor igen, jag hade så ont.

Shoppade upp de sista slantarna på div. "krafsställen". Lunch på Kentucky Fried Chicken. Jag åt en skum Zingerburger (stark kyckling), med en hashbrown på (!). Den innehöll även majonnäsdressing, salsasås, sallad, ost, tomat. Gott! Mor och dottern åt popcornkyckling (små starka nuggets) med pommes.

Tog t-banan till Heathrow, tog lång tid. Signalfel! Fick släpa väskor i trappor igen, jobbigt. Mamma fick göra det mesta förstås, för jag hade för ont och var för vinglig. Hade svårt att ö.h.t ta mig fram med benet/vaden. Kom fram i god tid, checkade in. Superlång kö till passkontroll, säkerhetscheck och mycket konstiga regler. T.ex fick man inte ha smink i handväskan, utan måste lägga det i bagaget man skulle checka in. Kom äntligen fram till säkerhetschecken efter typ 45 minuter sående i kö (smärta!) då det visar sig att man måste ta av och på sig skorna också. Försöker förklara att jag har kronisk cancer, metastaser i hjärnan, motorikproblem etc. och dessutom har ont i benet så jag knappt kan gå och är sk-ttrött, men ingen pardon. De drar fram en stol och där får jag sitta och kava av mina svettiga dojor. Helfånigt. Jag borde ha sprängt planet bara för det :twisted:. Ja, ja, skorna och allt annat går igenom, ny stol, nytt mödosamt skopåtagande och vidare till Tax-freen. Fikar, måste ha socker. Skakar som en besatt, måste ha cortison. Gör inte om misstaget från nå'n dag innan att blanda med cola i brist på annat (gör ALDRIG det, det smakar så vidrigt att man vill slita ut tungan efteråt :wink: ), fixar vatten istället. Äter chokladkaka, dricker cola. Mår bättre.

Shoppar deo till mannen, skulle varit L'eau par Kenzo men det finns inte. Smilande japansk parfymbutiksarbetande karl övertalar mig att köpa Issey Miyake (stavning?) i stället. Luktar gott. Parfym till mig (nå't erbjudande från DKNY med äppeldoft, luktar fräscht, jag är parfymgalning). Tittar vad whisky till mannen kostar (Chivas), men den är inte så billig som jag vill, så jag skippar den. Köper Toblerone och lite så'nt till ungarna. Planet är försenat. Kommer på att brorsans tjej fyllt år, jag går in på bokhandel och köper 3 böcker åt henne från mor och far. Köper även en åt mig själv, en Jean Plaidy. Går ej att få tag på i Sverige (historiska romaner, denna handlade om nå'n från huset Medici).

Planet nästan 2 h försenat innan vi kommer i väg. Får macka med kyckling, majs, sallad och nå'n "gegga" till middag, samt frukt. Dottern är hungrig och får min ena macka, jag klarar mig. Vacker solnedgång ses från planet, tar kort. Hämtas upp av familjen ca 21.30, långt till bilen på parkeringen, men skönt att vara hemma med alla. Har längtat så efter både sonen, hunden och i synnerhet maken! Rolig resa, men underbart att få sova i egen säng igen!

Har haft sååå kul!

2006-09-10T13:25:00.000-07:00

Var på Pysselträff i Bergshamra i går, har inte haft så otroligt kul på länge (och inte ätit så mycket heller - Iiih! Snart får jag klä mig i sopsäckar, det är väl det enda som passar...). Fick inte supermycket gjort (tyckte inte jag i alla fall, 8 layouter och en typ 12 ATCs) men pratade och skrattade desto mer. Kom dit vid 12, åkte hem med en helt galen taxichaffis som körde som en biltjuv och var hemma vid halv ett på natten... Så länge har jag inte varit ute och flängt på egen hand på jag vet inte när. Trodde jag skulle vara hemma till middagen typ. Fniss.

I dag har vi varit hos makens syster på födelsedagsfika. Inte blev man smalare av det, hon hade massor av kakor, hemgjord blåbärspaj och äppelkaka. Livsfarligt! Hon fick en digitalbox till sommarstugan i present av släkten (inklusive oss då).

I morgon ska jag och vännen M in till sta'n för att få mina peruker tillfixade innan resan (vill ha den nya klippt och så ska de göra röda slingor i min långa som jag knappt använt och klippa upp den lite) och så kommer ASIH-teamet (hemsjukvården) hit för att utreda mina rörelsehinder och ev. hjälpmedel, typ rullator, käpp eller vad jag ska ha. Angående resan har jag växlat in kronor till pund, fixat alla papper (inkl. resvägar till olika sevärdheter + priser, ledighetsansökan för dottern, papper till FK för min del, bokningspapper för hotell och flyg o.s.v). Dottern är helt i extas, hon ser verkligen fram emot resan. Vännen M har gett henne en liten kabinväska som hon (M alltså) fick när hon gick med i en bokklubb. Dottern blev helt lyrisk över denna och packade den direkt, måste kolla vad hon lagt ner så att hon inte bara har med sig kjolar och trosor och inga jeans och strumpor eller så... ;-) Själv ska jag börja packa i morgon, vi åker tiiiidigt onsdag morgon, ska vara på Arlanda 7.20, men jag hade hela min kabinväska packad med pysselgrunkor i går, så jag har inte kunnat packa något tidigare (har ingen annan resväska, kabinväskan är kanonbra, lagom stor om man är borta ca 1 vecka eller mindre, lätt att dra och väldigt multi purpose *hehe*).

Maken och jag har faktiskt städat här hemma nu på kvällen, det var så lortigt. Jag har sorterat och plockat i ordning alla pysselsaker, plockat undan, diskat, tvättat, vikt tvätt o.s.v. Maken har dammsugit och torkat golv överallt utom i ungarnas rum, för de hade gått och lagt sig (sonens rum städade han förresten härom dagen, tror det tog 48 timmar ungefär... Han bara lekte istället så till slut fick maken övervaka honom så han verkligen plockade upp sitt lego och sina flexitracks. Vi har bestämt att han inte ska få några leksaker när han fyller 6 år nästa måndag, för han sköter inte de grejor han har och vi orkar inte städa mer. (Önskade kläder, filmer, en prenumeration på en serietidning - han älskar att läsa serier - och ev. en liten minifåtölj eller saccosäck som han kan sitta och se på TV i åt honom istället. Han skulle "behöva" en CD-spelare, han gillar att lyssna på musik, men det är lite dyrt även om släkten skramlar, så det tar vi till jul i stället tror jag). Se'n hjälptes vi åt att byta lakan i vår säng. Skönt att ha det gjort tills i morgon, skäms alltid när ASIH är här, för det är nästan alltid rörigt och halvsmutsigt, men jag har ju så svårt att dammsuga, moppa och plocka upp grejor själv. Vet inte hur jag fixade det i dag, hade jätteont i hela kroppen efter träffen, men å andra sidan så blev det nog inte värre... Tror jag.

Nä, nu ska jag surfa vidare. Skriver nog inget mer förrän jag kommer hem från London, tror inte jag hinner.

DT-svar

2006-09-05T13:08:00.000-07:00

Gjorde DT:n i fredags - blev f.ö. helt sönderstucken och vackert lila, var svårt att sätta nål - och fick svar samma dag. M.a.o var det inte speciellt positivt, men det hade jag nästan räknat med eftersom jag mått så kasst.

Det är i alla fall ingen minskning av tumörerna i lillhjärnan, möjligtvis en pytteliten ökning. Dock har det inte spritt sig till stora hjärnan (skönt), men där har jag nå'n slags "vätskestopp". Eller stopp är väl inte rätt ord, men det är svullet och går trögt för vätska att rinna igenom. Äter mer cortison nu *suck* för att avsvälla, är uppe i 16 tabletter om da'n. Ser ut som Svullo, men i dag har jag inte haft ont i huvudet. Blir dock helt kollrig motorisk och snubblar över både barnen och hunden. Är svårt att gå ut med hunden, för bara han drar det allra minsta eller rycker till dråsar jag i backen och gör illa mig. Ska sluta med cellgiftet eftersom det inte verkar göra nå'n nytta.

Jaha, alternativa behandlingar då? Ja, det finns inte så mycket att ta till nu, men vi kollar upp de sista halmstråna. Professorn ska kolla en ev. punktstrålning som de kan göra på neuro - just när jag börjat få hår igen... Nåja, är ju bättre att vara vid liv och flintis än död med hår... Själv har jag fått förslag på ett annat cellgift jag ska fråga om och maken hade hittat nå'n tysk stereoidbehandling som tydligen gett positiva resultat. Vi kollar allt. Ja, ja, går det inte att göra något växer hjärnmetastaser i alla fall långsamt i de flesta fall (har ju inte hänt så mycket se'n i oktober förra året då sista DT:n gjordes), så jag kan klara mig hyfsat i flera år till om jag har tur. Är så mycket jag vill hinna bara och så vill jag må bättre (inte så troligt). Motorikproblemen och huvudvärken är jobbiga.

Ja, ja, maken ska ansöka om närståendepenning så han kan vara hemma lite mer med mig och se'n har jag inte haft så mycket tid att älta det här. Var på min kusins bröllop i lördags, det blev faktiskt riktigt roligt, trevligt och lättsamt. Annars har jag grejat och fixat med lite allt möjligt, åker ju till London nästa onsdag, så det skulle ju fixas läkarintyg, skickas blanketter till FK, fixas ledigt till dottern, fixas pass till dottern, kollas färdvägar från flygplatsen, attraktioner vi ska besöka m.m. Se'n har jag varit och simmat (inte långt, men jag gjorde det i alla fall!) i simhallen med ungarna, informerat dotterns nya fröken om mitt tillstånd, barnen har haft kompisar här, de har haft skolfotografering i dag och i dag har vi även varit och storhandlat mat. I morgon ska sonen på brandförsvarsdag, så han ska vara i skolan tidigt med matsäck. Dottern har gympa, så det ska packas inför det också. Ja, har man inte att göra så tar man på sig!

Nä, nu ska här glos på TV.

Ramlat och varit hos doktorn och äntligen DT-tid

2006-08-30T04:02:00.000-07:00

I förmiddags ringde de om en DT-tid på KS, ska dit på fredag innan min Herceptinbehandling. Ska bli skönt att få veta vad som händer. Är rätt nervös, det kan ju vara ett dåligt resultat med tanke på hur jag mår just nu, huvudet har sprängvärkt i flera da'r, jag är helt knäpp i benen och huvudet "swooshar".

Ramlade när jag var ute med hunden för nå'n timme se'n. Var tur att hunden inte stack utan snällt satt kvar. Ramlade baklänges, så det kunde ha gått värre än de gjorde. Slog "bara" upp armbågen och handen, blödde som en gris. Lyckades komma upp själv i alla fall, var som tur var precis utanför porten så jag stapplade in, tog hissen upp, tvättade av mig, gjorde rent, satte på plåster och bytte till en icke-blodig tröja. Ska försöka ta det lugnt nu, men det är svårt.

Var hos professorn i går. Hörde mig för om vad man kan göra om det är ett dåligt resultat av DT:n (typ inte mycket, hoppas att progressen är långsam ungefär), hur prognosen ser ut (beror lite på hur spridningen ser ut, men det verkar som om jag mest kommer att bli tröttare, surrigare, få svårare att gå och till slut "tyna bort" ungefär, verkar inte så smärtsamt) och så fick jag intyg på att jag får åka till London och recept på en dröse mediciner.

Orkar inte skriva mer nu, är mörbultad och tänkte värma lite lunchmat.

Ilsken och trött

2006-08-25T14:50:00.000-07:00

Skrev just ett jättelångt inlägg om hur trött jag är på barnen som bråkar och skriker hela tiden, hur bökig hunden är, att jag känner mig som en usel mamma, fru och matte, hur strulig min hälsa blir av det här vädret (mycket regn och åska, d.v.s mycket tryckförändringar = fruktansvärd huvudvärk som kan bero antingen på ödem eller tumörtillväxt i hjärnan), att min senile morfar flippat totalt och en massa annat. Till råga på allt pajade hela alltet ihop när jag suttit och skrivit ca 1 timme och nu får jag inte tillbaka det. Suck. Nu är jag alltså på ännu sämre humör än innan... Håhåjaja.

I dag var det en rejäl åsk- och regnskur när jag skulle hämta barnen i skolan. Den började precis när jag kom ner till porten, så jag sprang tillbaka upp för att hämta paraply. Då rymde förstås hunden ut i trapphuset 4 ggr innan jag fick in honom igen, dessutom "attackerade" han en stackars tjej i 20-årsåldern som satt där ute för att hon glömt nycklarna. Nåja, hon tyckte hunden var söt, så jag behövde bara be om ursäkt och fånga in hundskrället. Tur att hon inte var hundrädd! Hunden älskar folk, men han är lite våldsam tills han fått hälsa ordentligt. Vill gärna hoppa och så och han är rätt stor nu. Han har blivit bättre efter lydnadskursen, men behöver mycket träning.

Skulle egentligen försökt åka in och köpa biljetter till Ronald McDonald's klubbdag på Grönan på söndag, men när vädret var så uselt orkade jag inte. Synd, för det var så himla billigt jämfört med normalpriserna. Nåja, de kanske var slut ändå och ungarna har ju redan varit på Grönan en gång i år, så det är inte så synd om dem. Vi ska ändå på Rissnespelen i morgon på dagen och på kräftskiva i morgon kväll, så jag kanske ändå inte orkat.

Det där med morfar är en lång story och rätt komplicerat, så jag tar det en annan dag, nu är jag för trött för att skriva om hela alltet.

Godnatt.

Ny lägenhet?

2006-08-16T12:16:00.000-07:00

I dag har jag mått skräp. Höll på att ramla när jag var ute med hunden vid 11, huvudet värkte och snurrade och hela synfältet exploderade i "stjärnor". Jobbigt. La mig och sov några timmar, se'n blev det bättre men inte bra. Maken är sjuk, han kom hem på eftermiddagen för att han mådde illa och hade huvudvärk. Det jag har kanske också har med det att göra, för båda barnen har också varit dåliga (huvudvärk och feber, illamående).

Fick ett lägenhetserbjudande via internkön i dag. Vi står som 1:a i kön, så vi ska i alla fall dit och titta, men jag tror inte vi tar den. Den är på en gata där vi hellre vill bo (i samma område), man slipper den förbaskade uppförsbacken som jag har så svårt att komma uppför nu för tiden. Den är lite större än denna lägenhet, men planlösningen är skum och det är fortfarande bara en 4:a. Ett av sovrummen är dock väldigt litet, istället är det ett jättestort matrum/vardagsrum. Tror inte sonen skulle uppskatta ett så litet rum, fast om en del av vardagsrummet går att bygga om till ett litet pysselrum/datarum kanske det kan vara något? Se'n får vi väl se om den är fräsch, den lägenhet vi har nu är ju i stort sett helrenoverad för ca 2 år se'n, så vi vill ju inte byta till en som ser jätteskabbig ut. Ett annat problem är att den är på 2:a våningen, det är inte bra om hissen är sönder, för då får jag svårt att ta mig upp. Denna lägenhet är 1 tr upp och det är knappt jag klarar det utan hiss (vi har hiss, men ibland är den upptagen eller sönder). Skulle helst vilja att en ev. ny lägenhet a) låg på markplan b) hade uteplats (lägenheterna på markplan här har oftast jättefina, stora uteplatser, speciellt på den gatan där vi blivit erbjudna lägenhet nu). Ska se om jag kan få förtur till en lägenhet på markplan p.g.a rörelsehinder? Egentligen vill jag helst flytta tillbaka till området vi bodde i förut, men det finns inte så mycket stora lägenheter där, i alla fall inte i hus med hiss. Finns inte hiss klarar jag max en trappa upp, men helst vill jag bo på markplan. Vi har även vaga planer på att flytta ut till landet, men det är så mycket som måste klaffa om vi ska göra det. Det vore klart skönast att bo där, men i och med att jag inte har körkort och att det går så få bussar därifrån (för att inte tala om att det är 1 km till hållplatsen), så vet vi inte om det går. Måste ju kunna ta mig till sjukhuset och så.

Nej, nu ska jag göra något annat.

Länge se'n...

2006-08-13T13:15:00.000-07:00

... men jag har haft mycket att göra. Makens semester är ju slut se'n länge, han börjar sin 4:e arbetsvecka efter semestern i morgon om jag minns rätt, eller är det den 3:e? Nå't så'nt i alla fall.

Sonen håller på att skolas in på 6-års, så det är det jag pysslar mest med just nu. Sonens bäste kompis S är äntligen hemma från semestern, de har lekt flera gånger. Jag har haft huvudvärk och då har S snälla moder tagit hand om båda våra barn (S har en storasyster som är jämnårig med dottern, så de leker också ibland).

Hunden har varit på kurs hos grannen på landet en vecka (han är hundtränare) och har blivit mycket "bättre". Ett tag förtvivlade jag alldeles. Han ska dit en vecka till om ett par veckor för vidare "utbildning". Orkar gå längre med hunden nu eftersom han uppför sig bättre (d.v.s låter bli att slita halva mig ur led genom att dra, sitter på kommando, går på löst koppel och låter bli att försöka anfalla alla andra "farliga" hundar han ser - vilket förut var i stort sett alla hundar *suck*). Härom da'n ramlade jag i en trappa när jag var ute med honom och var livrädd att han skulle sticka, men istället stannade han och drog upp mig. Det blir nog "folk" av honom också.

Har börjat umgås lite med landet-grannen, har bjudit honom på middag ett par ggr. Maken och han kommer bra överens, inte så vanligt. Maken är inte så social precis, men de har många gemensamma intressen och personkemin verkar också funka. Kul! Hans barn (han har två, som bor hos honom typ varannan helg, han är skild) är äldre än våra, men väldigt trevliga. I dag var t.ex dottern och hunden ut på långpromenad i skogen med grannen och hans son (som jag tror hon är lite småförtjust i, hon fnissar fånigt när han kommer över ;-)). I lördags kväll åt vi kräftor.

Har fått färdtjänst beviljad (skönt!) och håller på att höra mig för om handikapptillstånd för bilen, men det lät rätt dödfött när jag pratade med kommunen i.o.m att jag inte kör själv. Nåja, har i alla fall fått hem papper, så söka ska jag göra. Se'n får vi se hur det går. Väntar fortfarande på remiss till datortomografi. Långsamt går det, men den har i alla fall inte kommit bort, det kollade de vid mitt senaste läkarbesök. Var på Herceptinbehandling i fredags, det gick bra.

I dag har vi satt upp ett typ partytält - eller mer permanent kanske man ska säga - på landet. Pappa var där och hjälpte till. Vi satte trall under, själv stommen är i metall och se'n är det tak och väggar med plastad insida. Det finns myggnät också. Skönt att slippa släpa in dynor och så'nt så fort det kommer några droppar regn. Å andra sidan har ju inte regnandet varit särskilt frekvent i sommar... Maken har köpt en stor Magnolia-buske och vårt persikoträd som vi köpt tidigare i somras har färdig frukt! Annars är det mesta snustorrt. Började dock regna på eftermiddagen i dag och fortsatte fram tills vid 20-tiden. Bra!

Resan till London är beställd, åker den 13/9, med mamma och dottern, så nu ska man bara oroa sig för terrorister. Stööön. Alltid är det något. Annars går det nog bra bara jag får vara hyfsat frisk. Vi blir borta 4 nätter, så vi kommer hem den 17:e. Måste komma ihåg att meddela FK, plus att dottern ska ha pass.

Var på lite muséer och så'nt med barnen innan skolan började, bl.a så blev det Naturhistoriska med dottern och kusin E, såg en Cosmonova-film om Antikens Grekland. Dottern och jag var på Historiska och se'n var jag med båda ungarna på Spårvägsmuséet och Leksaksmuséet. Kul!

Har fördjupat mig i min nya tidskonsumerande, men icke så dyra, hobby: ATCs (Artist Trading Cars). Är med på några byten nu i augusti, känns kul att ha kommit igång med det.

Nu ska jag vila.

Hemma igen

2006-07-24T02:11:00.000-07:00

... från semestern. Maken började jobba igen i dag. Gjorde inte så mycket ö.h.t, var för varmt. Åkte hem i fredags, för jag skulle på behandling. Har haft otäck huvudvärk i tre da'r i rad nu. Usch. Sonen är hos mina föräldrar, dottern hemma med mig. Har gjort klart Skottlandsalbumet - Kul! Gjort totalt 27 ATCs i år. Blir mer och mer beroende av mysko pysselgrejor. Skriver bara för att berätta att jag lever egerntligen, måste ut med hunden och senare i dag ska jag försöka åka till Cosmonova med dottern + kusin E om jag inte har för ont i huvudet. Skriver mer se'n.

Åker till landet

2006-06-26T07:31:00.000-07:00

Mår mycket bättre nu. Var hos doktorn i förra veckan, inget konstigt med värdena eller så. Ska få göra en ny DT senare.

Var på Grönan med barnen och en massa annat trevligt folk i går, en bra dag. Fint väder, korta köer etc. Jag gillar karuseller!

I dag åker vi ut på landet, är väl där större delen av makens semester nu (4 veckor kvar fr.o.m i dag) förutom när jag ska till sjukhuset och så. Ska bli skönt. Vi har inga direkta planer förutom att vi tänkt göra några dagsutflykter.

Rädd och mår illa

2006-06-19T06:33:00.000-07:00

I helgen har benen hållit på och konstrat igen plus att jag har kräkts flera gånger utan någon direkt förvarning. Har dessutom haft huvudvärk. Är nu förstås jätteorolig att det är tumörtillväxt. Usch.

Sjuksystern från hemsjukvården lugnade mig dock lite, för hon sa att nästan alla patienter hon besökt i dag mått dåligt i helgen p.g.a värmen. Hon tog blodprov på mig inför i morgon, ska till doktorn då. Tänker i alla fall begära att han ger mig remiss till DT. Helst magnetröntgen också, men vi får väl se.

Har varit på landet i helgen. Dottern har sommarlov nu och är hos mormor och morfar. Kommer hem på torsdag. Sonen är på dagis och mannen jobbar fram till dess, så just nu är det bara jag och en väldigt trött hund hemma (det är ju väldigt varmt för honom också). Har kopplat in AC:n i sovrummet och sonen får ha vår fläkt i sitt rum så länge. Jobbar med Skottlandsalbumet när jag orkar, har gjort 14 sidor tror jag? Ska kolla se'n.

Varmt

2006-06-11T22:39:00.000-07:00

Nu har jag varit hemma ett tag. Har inte gjort sådär jättemycket på sistone direkt, träffat lite kompisar, shoppat lite (bl.a scrapgrejor och kläder till dottern), varit på landet och fixat med trädgården, fått Herceptinbehandling, varit på fördelsedagskalas för yngste svågerns sambo och i fredags var jag på scrapträff (kul!).

I går gjorde jag i ordning ute på vår balkong, det blev riktigt mysigt.

I dag ska jag in till sta'n och köpa alkoink (att göra kort med) av en tjej från ett av mina scrapforum. I morgon ska jag till ASIH (hemsjukvården) och träffa sjukgymnast. Vi ska titta på deras träningslokal. På onsdag ska jag antagligen till Bergianska eller Fjärilshuset med delar av makens släkt.

Fasen vad det är varmt!

Reserapport

2006-05-30T13:34:00.000-07:00

I natt kom jag hem från Skottland! Här följer reseskildringen:

Dag 1, 22/5

Mor skjutsade oss till Arlanda. Far trodde vi skulle åka 11.15, men det var 11.55 plus att planet var försenat. När vi väl kom i väg (efter en fika) fick vi en "lunch" bestående av två mackor med senapsmajonnäs, skinka och tomat (blörk) samt en s.k. belgisk chokladmousse. Vad vi kunde se var den i stort sett helt i avsaknad av något som ens liknade choklad, så namnet var lite svårbegripligt. Brorsan fick min ena macka, men inte ens han ville ha den "mumsiga" efterrätten. Stoppade mig full av medikamenter p.g.a förkylning, det gick väl hyfsat att flyga, men jag har mått bättre.

Mellanlandade i London, halvsprang mot connecting flights i vad som kändes som en evighet, men även detta plan var försenat, så det var OK. Efter en inte särskilt "smooth" (vilket utlovats av piloten) resa kom vi till Edinburgh ca 16.00 lokal tid.Bilen, en VW Touran, hämtades och far styrde den lätt osäkert i vänstertrafiken mot centrum. Det var sista gången han fick köra på hela semestern *fniss*. Hotellrummet, ett trippelrum, var trevligt och fräscht, men hotellet var lustigt uppbyggt. Ville man gå ut genom huvudingången låg den 3 tr upp (jobbigt för mig som har motoriska problem med bl.a benen) och ville man gå ut på planet vi bodde på fick man gå mellan soptunnorna i gränden bakom...

Middag intogs på mexikansk restaurang. Jag hade ingen direkt aptit trots att det var gott. Jag åt fisk, tror det var kolja??? Far och bror åt fajitas med biff resp. kyckling. Gick och la oss tidigt.

Dag 2, 23/5

Upp tidigt. Åt traditionell engelsk frukost för £ 5 per person. Vedervärdig. Fanns dock en continental frukostbuffé som var jättegod. Tog taxi till Edinburgh Castle. Fint väder och mycket att se, hade ju inte varit där på 10 år.

Lunch på en konstig restaurant med Frankenstein-tema. Maten var riktigt kass, men inredningen var rolig. Jag åt kyckling m. curry, de andra åt kyckling m. sötsur sås.

Efter lunch var vi på Museum of Scotland och the Royal Museum of Scots. Gratis inträde = Bra! När vi var klara med detta gick vi hela vägen till St. James Shopping Center. Jag hittade lite scrapbooking stickers billigt, brorsan köpte lite kläder till sin dotter plus att vi köpte godis, chips och läsk. Gick hem till hotellet där jag somnade utmattad och sov resten av kvällen. Far och bror gick ut och åt och tog några öl.

Dag 3, 24/5

Brorsan hade avbeställt den äckliga traditionella frukosten, så där sparade vi £ 15. Åt den continentala frukosten vilket gick utmärkt. Gick till St. James och köpte munssårssalva till mig. Sedan gick vi vidare till the Scottish Portrait Gallery och tittade på tavlor (vad annars?). Gratis inträde där också.

Packade och gav oss av till den lilla byn Callander där vi beställt rum på en pub. Anlände dit på eftermiddagen. Hade två rum där, jag delade med pappa (anledningen till att brorsan ibland hade eget rum var att jag och pappa snarkar så fruktansvärt båda två). Badrum i korridoren. "Lagom fräscht", hela stället var som en kvarleva från jag vet inte när. Inredningen var autentiskt 70-tal och lindrigt ren... Hrm. Brorsan och jag videodokumenterade boendet med kommentarer. Mycket skojigt.

Åt sen lunch på indisk restaurang, någon slags meny med förrätt, varmrätt och efterrätt. Inte så värst gott faktiskt. Jag mådde illa på vägen tillbaka till hotellet och kräktes två ggr. Var nog matens fel till stor del, men berodde kanske även lite på förkylningen och medicinpåverkan.

Pappa och brorsan var in på en Edinburgh Woollen Mill-butik och kikade på Doune Castle. Jag stannade i bilen, gick bara ut för att ta kort på en Highland Cattle-tjur som såg kul ut och ett lokalt berg, Ben Ledi, som fortfarande hade snö på toppen. Mådde uselt. Tog sedan några Betapred (cortison) och la mig. Var utslagen resten av kvällen. Pappa och brorsan tog varsin hamburgare och några öl på puben.

Dag 4, 25/5

Frukost 8.30. Avböjde den engelska varianten, men buffén här var lite trist. Tog några Betapred för att förhindra illamående. Åkte först till Stirling Castle, ganska fint väder. Kul slott, vackert läge, många utställningar och renoveringsarbeten. Fikade på slottet, alla åt muffins, jag tog juice till och de andra tog kaffe. Gott! Åkte sedan vidare till slagfältet vid Bannockburn där vi både tittade på själva fältet, Robert the Bruces staty och var in på en utställning om slaget. För er som inte vet så är vi släkt med Robert the Bruce i rakt nedstigande led på pappas sida. Lite skoj.

Åkte scenic route till Argyle, handlade på Wollen Mill. Jag köpte en fleecetröja på rea till mig själv, brevpapper samt kjol + t-shirt till dottern. Kände mig konstig i benen, de vek sig liksom baklänges (?), ungefär som på en elefant (de har ju knäna åt "fel håll" liksom). Urläskigt. Fick assisteans av far och bror till en bänk, se'n gick det över efter nå'n minut. Gick till en annan affär där jag köpte en blus på rea till dottern och ett par söta t-shirts åt brorsans dotter.

Åt sen lunch på nå'n slags bistro/pub. Jag åt macaroni & cheese medf pommes - mystiskt kombination, lät bli pommes fritsen för de var så oljiga, maten började smaka OK igen och jag mådde inte illa. Pappa åt rostbiffsmackor och brorsan åt en panini med peperoni och ost.

Åkte tillbaka till hotellet, skrev vykort som far sedan postade. Pubens ägare, som f.ö såg ut precis som en jultomte, lovade oss annan frukost till följande dag. Tog promenad i byn. Hann inte få i oss någon middag, så det blev lite krafs från den lokala off license-butiken istället.

Dag 5, 26/5

Jultomtens son, som också jobbar på puben, serverade frukosten i konstig ordning iförd s.k. stereoidpåsar (mysko färgglada gympabrallor som var poppis här för ca 10 år se'n eller så...). Jag tror han hade nå't emot oss, för det äldre paret som kom in efter oss fick all sin mat före oss. Maten var dock rätt god, ost, skinka och frukt (plus att man som vanligt fick frallor, rostat bröd, flingor etc.). Packade ihop och lämnade denna tillfälliga boning utan större saknad.

Regnet öste ner när vi satte kurs mot Loch Lomond. Tittade på den berömda sjön och tog några kort i hällregnet där vi stod under taket till gift shopen med ca 150 pensionärer... For sedan vidare mot Isle of Skye.

Åt lunch på en typ pub. Jag åt hamburgare, de andra panini. "Sådär".

Tittade på ett coolt slott i Lochalsh som hette Eilean Donan (ursäkta om stavningen blev fel, orkar inte kolla). Tydligen har delar av "Braveheart" spelats in där!

Solen tittade fram när vi kom till Skye. Bodde i trippelrum på trevligt B&B i Broadford med vänlig ägare. Åt middag på fiskrestaurang som hette Creelers. Gemytlig. Jag åt faktiskt pizza (pinsamt på en fiskrestaurang, men jag var så sugen). Aptiten började komma tillbaka. Brorsan åt fiskgumbo och far åt svärdfisk. Gossarna testade även den lokala whiskeyn, Talisker, och underliga skottska efterrätter som jag avböjde. Promenerade både till restaurangen och "hem". Skönt att röra på sig.

Dag 6, 27/5

God frukost, pratade lite med trevliga värdparet som jag tror är Jehovas Vittnen (inte för att det spelar någon roll). Knas med benen igen när vi skulle ut och handla lite färdkost. Pappa och brorsan fick kånka tillbaks mig till bilen. Läskigt. Åkte till destilleriet i Talisker och kikade, var med på en visning. Intressant. Köpte en flaska i shopen till maken. Rätt fint väder.

Åkte sedan vidare mot Loch Ness. Väl där vräkte förstås regnet ner, så det blev till att ta kort på ännu en berömd sjö i ösregn. Skippade Loch Ness-Centret men shoppade lite souvenirer, bl.a t-shirts åt sonen och Nessie-gosedjur till båda barnen.

Åt god mat, jag åt laxpasta, pappa åt panini och brorsan hamburgare (igen) på nå'n pub längs vägen. Kikade förbi Cawdor Castle (Känt från Macbeth), men de höll på att stänga så vi gick inte in.

Var tydligen någon form av stor cykeltävling i krokarna, så det var stört omöjligt att få tag på hotellrum. Till slut fick vi tag på ett par rum med badrum i korridoren i nå'n liten håla jag inte ens minns vad den hette så vi kunde sova. Byns enda restaurang var reserverad, så vi fick handla mackor och pot noodles på Coop. Blev en tidig natt.

Dag 7, 28/5

Åkte till Blair Castle - Väldigt trevligt, både själva slottet och parken runt. De hade highland games på slottet, men far fick spader på alla säckpipenissar som gick omkring och spelade olika melodier samtidigt, så vi gick inte in på det. Fikade dock där. Shoppade lite i närheten också, souvenirer. Åkte sedan till en liten pytteby som hette Newburgh och fixade hotellrum, trippelrum med eget badrum denna gång. Försökte hitta en restaurang att äta middag på, men det var stört omöjligt en söndag kväll tydligen. Till slut fick vi köpa hämtmat och äta i bilen (!). La oss tidigt.

Dag 8, 29/5

Åkte till Livingston utanför Edinburgh och sprang omkring på ett stort shoppingcentrum. Köpte lite småprylar. Lunch på Pizza Hut. Gott!

Åkte till flygplatsen, lämnade tillbaka bilen, flyget var försenat (såklart) och samma sak i London förstås. Ungefär lika äcklig flyplansmat som på ditresan. Flygbolaget lyckades dessutom slarva bort pappas väska. Mor hämtade oss vid flyget mitt i natten. Kul resa, men skönt att vara hemma igen!

Vårfan

2006-05-15T10:03:00.000-07:00

Har inte skrivit på länge, dels har jag varit sjuk stup i kvarten, allt från öroninflammation till magsjuka (yes - inte), dels har vi varit på landet varje ledig minut. Är så kul att påta i trädgården. Har gjort i ordning en löplina till vovven så han kan springa lite mer fritt medan vi pysslar med blommor och lövräfsning. Har fått en ny granne där ute, en kille i vår ålder (tror han är ett par år äldre än jag), frånskild med två barn som är där rätt ofta. Tvärr är de för gamla för att vara lekkompisar till våra barn, tror killen är typ 11-12 och tjejen 13-14.

På Valborg var vi som sagt hos mina föräldrar, de hade några goda vänner där också. Man ska inte partaja med folk över 60, de klarar mycket mer än vi klena "ungdomar" under 40 *fniss*. God mat och många skratt blev det i alla fall, var inte hemma förrän vid 2 på natten.

Dottern fyllde 8 i förra veckan. Mina föräldrar samt brorsan med familj var här och grattade. De bjöd på middag på kinarestaurang. Trevligt! Se'n fikade vi hemma hos oss, dottern fick välja tårta (prinsess såklart). I present fick hon en kjol, ett linne, badtofflor, 2 t-shirts och spelkulor av oss, filmen om Narnia av brorsan m. familj och guldörhängen av mina föräldrar. Se'n fick hon även pengar av min farmor och morfar. Vi skulle ha haft kalas för makens släkt i helgen, men då var vi sjuka allihop. Måste hinna med det i veckan så fort dottern mår bättre, hon har varit hemma från skolan i dag. Då ska hon även få en till present av oss, har lovat henne en så'n där sittkudde från IKEA som ser ut som en igelkott.

I morgon ska jag till doktorn. Hemsjukvården har varit här två gånger i dag för att försöka ta prover. Den första tjejen fick inte ur mig nå't blod, så hon fick ringa syster A. Hon lyckades med en gång, man måste ha lite vana för att sticka mig. På fredag är det Herceptinbehandling och på måndag åker jag till Skottland - YES! Hoppas bara jag orkar med allt...

Ska försöka hinna hämta ut mitt pass i morgon, det var klart redan i fredags, men jag har inte hunnit hämta det än. Hoppas även jag hinner få bekräftelse på att mina papper till FK kommit in, man måste ju ansöka för att få åka utomlands när man är sjukskriven. Håhåjaja.

Passar på att tacka för alla snälla kommentarer som kommit in till bloggen här, är så kul att få höra att det är någon som orkar läsa eländet *hehe*.

Nu ska jag vila.

Sjuk

2006-04-25T07:08:00.000-07:00

... fast ingenting med cancern att göra, har öroninflammation som inte vill ge sig och en luftvägsinfektion som inte heller vill backa. Har varit dålig se'n i påskas (verkar bli sjuk så fort det är storhelg) och har ätit penicillin, men det har inte hjälpt riktigt. Har inte ont i örat längre med det är lock för det och susar i det. Har fått nytt, häftigare penicillin på recept i dag, har varit hos professorn.

Nu är det mindre än en månad kvar tills vi åker till Skottland. Hoppas bara jag mår bra då. Professorn ska skicka intyg om att jag får åka som jag ska lämna till FK.

Var ute på landet i helgen, vårblommorna är på G. De "anti-rådjursblommor" vi satte lökar till i höstas har kommit upp och krokus och snödroppar blommar. Ska ut till landetpå Valborg också, mamma och pappa bjöd oss på middag på Valborgsmässoafton. Trevligt.

Hundträff

2006-04-06T10:24:00.000-07:00

I dag har svägerskan (makens syster, inte någon ingift) varit här med valpens syster. De är som hund och katt (no pun intended ;-)), så vi ville att de skulle träffas innan yngste svågern har födelsedagskalas på söndag. Annars blir det nog ett väldigt liv... Gick rätt bra i dag, de slogs och morrade lite, men vi tror att de kan börja samsas om vi låter dem träffas oftare.

På lördag ska vi åka till mina föräldrar och fira morfars 91-årsdag. Lovar att gubben överlever mig... Dottern stannar kvar där ute då, för hon ska vara där på påsklovet (fram till fredag då vi kommer och hämtar henne - ska äta påsklunch hos föräldrarna då). På påskdagen är det middag hos svärföräldrarna och annandag påsk ligger vi väl i paltkoma *fniss*. Annars brukar vi ha påsklunch hos oss, för vi gillar ju att laga mat och ha fest, men i år orkar jag inte. Bara att acceptera. Lite trist, men vi får ju äta gott hemma hos andra, så det är väl OK.

Nu har vi ätit fiskpinnar till middag och mer spännande än så blir det nog inte i dag. Är hemskt trött av gifterna, fast inte katastrofalt. Det är vår i luften känner man när man tar ut valpen.

Trött och sliten

2006-04-05T07:43:00.000-07:00

Fick nya illamåendepiller av doktorn i går, men det var bara att konstatera att de funkade lika dåligt som de gamla. Har spytt hela natten m.a.o. Annars har jag mått hyfsat ett tag nu, förutom att jag ramlat igen och gjort illa händer och handleder rätt rejält. Har även haft ont i ryggen.

Dottern är sjuk, har feber och ont i halsen, så maken är hemma och VAB-ar. Skönt, eftersom jag själv är rätt sliten. Hunden har varit lite bråkig ett tag också - tonårsfasoner ;-).

Jag uppdaterar mest för att det var ett tag se'n, annars tror folk att jag är jättesjuk. Orkar inte skriva så mycket om vad som hänt. Den här veckan kommer jag nog mest att vila, påsken kommer att firas delvis på landet, delvis med svärföräldrarna.

Försökte...

2006-03-26T23:36:00.000-08:00

uppdatera här för några dagar se'n, men det gick bara inte. Kunde inte kopiera texten heller, så den är borta - morr!

Nåja, det har inte hänt så jättemycket precis. Förra helgen var vi på landet och slöade mest - var förbi brorsan, J, H och farmor (hon är hemma från sjukhuset nu) och fikade samt lämnade matlådor på vägen hem på söndagen. Det var trevligt.

Förra veckan var också stillsam. Var till simhallen med dottern på måndagseftermiddagen, hon började en ny simkurs då. Städade lägenheten på torsdagen - jobbigt, men kände mig hemskt duktig ;-). På fredagen var vännen M här, vi lunchade och fikade. Dietisten från hemsjukvården har ringt, fick lite bra tips (tror dock inte att pizza till lunch ingick i dessa...Hrm).

Nu i helgen har vi också mest tagit det lugnt. På lördagen var jag och M in till sta'n och shoppade. Var helt slut se'n. Min pysselhörna är äntligen klar, satte upp hyllorna i går eftermiddag (det var väl det enda kreativa vi gjorde i helgen). Jag lyckades ramla för elftifemte gången i går när vi var och handlade. Ramlade bakåt och eftersom jag är rädd om ryggen satte jag ut händerna istället. Korkat, för nu har jag ont ända upp till axlarna och är helt lila om både handleder och handflator + att jag har sår i handflatorna. Förbaskade cortison! Dels får det mig att ramla (motorikstörningarna), se'n får jag jätteblåmärken och slutligen kan jag oftast inte ta mig upp själv (musklerna försvagas). Den här gången fick maken lyfta mig, tur att inte karlstackar'n fick bråck...

I kväll ska dottern på simning igen, annars tänkte jag hålla mig inne (förutom ett par korta hundprommisar med valpen) i dag, för jag har så ont efter fallet och vädret är uselt.

Nästa vecka är det läkarbesök, Herceptin och nya cellgifter, så då ligger jag nog lite för ankar.

Medelhavsmuséet

2006-03-12T14:44:00.000-08:00

... var jag på i dag med dottern. Det var trevligt (och gratis), men rätt litet. Vi sprang igenom det på runt 40 minuter. Tror dottern var lite besviken, så nästa gång ska vi ta något större ställe. För mig personligen var det nästan skönare att inte behöva gå så länge, var ju första cellgiftsfria dagen för mig. När vi varit där åt vi lunch i Gallerian, jag åt en varm macka och dottern åt spagetti och köttfärssås. Se'n handlade vi tidsskriftssamlare på CO och åt varsin Frozen Yoghurt innan vi for hem. Mysigt.

Jag lagade maten i dag också, har varit lite bättre på att avlasta maken med det på sista tiden. Mår lite bättre, så det beror väl på det. Gjorde en kycklinggryta som jag slängde ihop på en höft med det som fanns hemma. Var lite bekymrad, för jag gjorde ett rätt avancerat fläskfilérecept härom dagen och det smakade ärligt talat apa trots att det lät så gott i själva beskrivningen. Jag var lite orolig att även detta (som inte var efter recept) skulle smaka blä, men det blev bra. Annars har vi fortsatt att fixa med pysselhörnan, är bara sparringhyllorna kvar att sätta upp nu. Skönt. Har scrappat i dag också, har gjort 3 sidor så min rygg är helt körd. Maken har skött tvätten de senaste dagarna, jag är lite chockad. Annars brukar han laga mat och jag tvätta, så vi har väl bytt roller lite. Han viker dock inte tvätten, så jag känner mig inte så värst hjälpt *fniss*.

I går var vi förresten hos svärföräldrarna och fikade, men jag mådde uselt. Fick nå'n bra illamåendemedicin av svärmor, den var säkert helt livsfarlig för jag sov hela kvällen se'n ;-).

I morgon kommer hemsjukvården hit och tar prover, ska till doktorn på tisdag.

Inte så fräsch...

2006-03-08T09:59:00.000-08:00

... i dag. Spydde min vana trogen hela natten p.g.a Temodalet. Biff med klyftpotatis är inte lika gott när det kommer upp som när det går ner kan jag ju informera den intresserade om... Vad knäpp jag är...

Har dessutom förtvivlat ont i ryggen, maken och jag grejar för mycket (tror jag, en annan förklaring kan vara växande skelettmetastaser, men det tror jag inte på). Håller ju på att göra pysselhörna åt mig i sovrummet och det blir kanonbra, men jag har burit för mycket. Maken också tror jag, för han har lika ont han. Nu har vi fått upp de nya hyllorna (en 40-bred Billy och en Benno CD-pelare) plus att jag flyttat de vi redan hade (2 60-breda Billy) till samma vägg. Jag har flyttat om alla böcker och fotoalbum och så har vi tagit bort en gammal fallfärdig hylla med glasdörrar vi hade där innan. Vi har gjort ett skrivbord av en bänkskiva och ben köpta på IKEA. Nu ska vi bara sätta upp sparringhyllor vi har i källaren ovanför skrivbordet och jag ska försöka komma på vad vi ska göra med min fula sekretär. Egentligen vill jag ha den kvar, för den sväljer massor, men frågan är om den får plats. Just nu står den inknökad i ett hörn och går inte att öppna.

Har i alla fall fått lite gjort idag, har diskat, tvättat, varit ute med hunden och så. Lagade spagetti och köttfärssås till middag, det var gott. Nu ska jag snart ta gifter igen, måste vara fastande två timmar innan. Hoppas jag slipper kräkas i natt.

Hemma igen

2006-03-06T11:07:00.000-08:00

... efter en avkopplande vecka på landet. Har mest tagit det lugnt, var på lunch hos bror, J och lilla H på lördagen (mina föräldrar var också där) och var på lunch hos föräldrarna på måndagen.

På tisdagen var mannen och jag in till sta'n (utan barn och hund) för att besöka farbror doktorn. Allt såg bra ut förutom mina trombocyter och hb:t (som vanligt, det brukar aldrig vara bra). Skulle egentligen ha börjat med nya gifter i dag, men professorn ville att jag skulle göra ett nytt blodprov innan så hemsjukvården har varit här i dag. Börjar med cellgifterna i morgon i stället om svaren är bra. På tisdagkvällen åkte maken och jag på kryssning - Jätteskönt! Gjorde ingen nytta alls, hade lyxhytt, shoppade och åt god mat bara. Ingen av oss är nå'n större "krogmänniska", så den biten skippade vi. Kom hem på onsdagkvällen och då åkte vi direkt till mamma och pappa för att ta hand om ungarna. Mannen, sonen och hunden åkte ut till stugan, jag och dottern skulle ut på äventyr med min mamma nästa dag, så vi sov över en natt till ;-).

På torsdagen var vi till Thuns i Faringe och shoppade med J och H (och min mamma såklart). Det blev en riktig tjejdag! Mamma bjöd på lunch. Gjorde några riktiga fynd till barnen, mest kläder. Kom hem framåt 15-tiden och sedan var vi kvar ute på landet resten av veckan. Gjorde ingen större nytta, vilade mest bara. Mamma och pappa kom ut på lördagen, så då firade vi mammas födelsedag i förskott (hon fyllde i går). Vi bjöd på mat och de hade med sig tårta. Vi fick en begagnad snöslunga som deras granne tänkt slänga - Den funkade hur bra som helst. På söndagen åkte vi hem efter att ha städat av och så. Det var f.ö. vår 11-åriga förlovningsdag på lördagen, så den firades lite i samband med mamma-firandet ;-).

I dag har som sagt hemsjukvården varit här, se'n kom vännen M och hjälpte mig att göra ett minialbum samt att sätta ihop en Benno CD-pelare (jag har lite klena händer för att banka i skruvar och så'nt). Hon bjöd även på lunch, så det var en bra dag för mig :-). När mannen kom hem åkte vi in till sta'n och jag handlade upp presentkortet jag fått till Skapa Hobby (kul!). Har varit lite oroliga för hunden, vi trodde han ev. svalt korken till en läskflaska, för vi kunde inte hitta den och han hade inte gjort några fasta behov på ett tag, men när mannen var ute med honom tidigare i kväll hade han tydligen gjort i från sig, så det verkar lugnt...

I morgon börjar jag med gifter igen om inget oförutsett inträffar. Ska även följa med dottern till simskolan (innan giftintaget, se'n spyr jag bara). Har jag tur hinner mannen sätta ihop en Billy-hylla som jag kan stuva in grejor i. Om ni undrar så håller vi på med att göra en pysselhörna åt mig i sovrummet, kommer att bli jätteskönt när jag inte behöver sitta i vardagsrummet och skräpa ner längre.

Glad och överraskad!

2006-02-22T10:46:00.000-08:00

Vad haver hänt se'n sist? Inte så mycket i går, var med dottern till simskolan som sagt... Funderade på att simma själv, har skaffat familjekort billigt via makens jobb, men orkade inte. Kanske nästa vecka? Vore bra om jag kom igång, får ta det lugnt i början. Hade fått en del paket på Posten, så maken åkte och hämtade. Det var bl.a scrapgrejor och ett par filmer. Såg den ena filmen i går, "The Butterfly Effect". Jag gillade den faktiskt, maken tyckte den var dålig och slutade titta efter typ 10 minuter.

I dag har jag äntligen dammsugit och torkat golv i större delen av lägenheten (inte ungarnas rum, för de hade inte plockat undan sina grejor, men har städat hall, kök, vardagsrum, vårt sovrum och båda toaletterna). Skönt att ha det gjort. Mina snälla vänner M och H kom över vid 16-tiden med en överraskning ( + att de köpt med pizza, men det visste jag om :-)). Ett gäng på ett av mina scrapforum hade skramlat pengar till en present till mig och alla hade gjort jättefina kort med budskap om att kämpa, krya på sig o.s.v. Fick en otroligt fin orkidé - en sort jag inte hade - och ett presentkort på Skapa Hobby. Blev extremt glad såklart, är alltid så härligt med uppmuntran. Vet inte om jag förtjänar det, men det är lika skoj i alla fall ;-)! Vi åt och pratade bort några timmar och hade allmänt trevligt.

När de gått var jag superscrapinspirerad och satte mig och gjorde klart en layout jag började på i morse plus att jag gjorde nästan en hel till. Båda var med bilder på lilla H - fasters ängel! En förstoring på hennes goa nylle och en med bilder på när hon lär sig gå med lära-gå-vagnen.

Hunden tyckte det var skoj med främmande, men nu är han helt slut. Gick ut en snabbis med honom när M och H gick, så nu sover han som en liten skrynklig stock :-).

Mannen jobbar över, men han borde väl komma hem snart. Han skulle handla på vägen, vi har slut på mjölk och ost.

Är trött i kroppen av städningen + att det var jobbigt med hundpromenaderna i dag - har snöat mycket och fuktig luft gör att jag får svårt att andas, men uppe i varv i huvudet. Är rätt glad om man ska se till den stora helheten.

Har sett att flera av mina BC-vänner fått negativa besked (flera som upptäckt återfall/spridning) de senaste dagarna... Vet inte vad jag ska säga till dem annat än att kämpa och inte ge upp. Jag har dåliga dagar men jag har även bra dagar. Får mycket stöd från folk som sagt, som överraskningen i dag, så'nt kan lyfta en rätt länge. Ibland är man förtvivlad, men de flesta dagarna ser jag cancern som vilken kronisk sjukdom som helst. Behandlingsbar men inte botbar, ungefär som makens diabetes. Visst, jag har väl mindre ork i dag än för två år se'n, men mycket beror ju på medicinpåverkan och inte på sjukdomen i sig. Å andra sidan skulle sjukdomen galoppera i väg rätt raskt om det inte vore för all medicin, så man får vara tacksam ändå. Framför allt för att man bor i Sverige och får denna vård i stort sett gratis...

Nej, nu ska jag sluta svamla och gå och se till att barnen borstar sina tänder och går och lägger sig.

Örk

2006-02-20T00:25:00.000-08:00

... har jag mått i natt. Vet inte varför, men jag har nog ätit för mycket "skräp". Se'n jag återfick matlusten har det blivit lite för mycket av det goda... Håhåjaja. Hunden sov länge, behövde inte ta ut honom förrän vid 5. Trodde nästan han dött, så sent brukar han aldrig vakna, normalt är runt 3.

I går hade vi två kompisar till ungarna här nästan hela dagen. Deras mamma var sjuk med feber, så hon behövde lite avlastning. Bjöd även yngste svågerns sambo på middag, maken var till hennes jobb och köpte semlor och passade då på att bjuda över henne. Svågern jobbade kväll och det är ju så trist att äta ensam. Vi bjöd på en kycklinggryta jag gjort med ris och sallad till och hon tog med sig gott bröd från jobbet. Det var ett nytt recept jag testade, blev riktigt gott. Bytte dock ut lite ingredienser, men marinaden som var i basen var rätt intakt. Hade i lite kantareller jag hittade i frysen bl.a, blev väldigt god smak av dem.

I dag ska vi kanske till IKEA, beroende på hur jag mår i kväll och om yngste svågern kan ta hunden ett par timmar. Behöver köpa hyllor och ett nytt skrivbord till dottern.

I morgon ska jag med dottern på simskolan och på onsdag får jag ev. besök av ett par kompisar. På fredag är det Herceptinbehandling. Bara jag inte blir sjuk nu! Orkar inte vara sjuk mer än "nödvändigt", tycker halva vintern gått mig förbi för att jag mått så dåligt periodvis, nu vill jag pigga på mig.

Aktivera mera...

2006-02-16T04:32:00.000-08:00

Nu försöker jag hitta på lite kul igen, måste ju passa på när jag mår OK. Märkte just att sportlovsveckan kommer att bli hattig ändå, maken är ledig och vi skulle vara på landet, men jag ser nu att jag har läkarbesök på tisdagen. Suck. Hemsjukvården skulle hit och ta prover da'n innan, men då tror jag att jag tar provet på sjukhuset på tisdagen istället, vill inte behöva vara hemma två dagar. Se'n har maken och jag filurat på en Åbo-kryssning med god mat bara vi två. Ska se om vi kan få vakt till hund och barn av snälla föräldrarna...

I går var jag ut och åt middag med vännen M i Gamla Sta'n och se'n var vi till Papprika och shoppade (mest jag, hade inte shoppat scrapgrejor något nämnvärt se'n innan jul då jag tokhandlade).

Dottern är sjuk denna vecka (feber, ont i magen, halsont, lite hosta), så jag har mest suttit hemma och fibblat. Tänker hela tiden att jag ska dammsuga och torka golv, men av någon mystisk anledning försvinner den lusten väldigt frekvent och plötsligt. Vad slö man är. Fast det blir ju smutsigt igen direkt, bara man varit ute med valpen har man ett halvt grustag i hallen, så det känns inte som om att det är meningsfullt med städandet, särskilt inte som min rygg är lite racklig. Nåja, jag sköter i alla fall tvätt och disk som jag ska och har scrappat rätt mycket, har fått inspiration igen och mer är det efter gårdagens besök på på Papprika. Man blir glad bara av att träffa folk och titta på vad de gör egentligen, shoppandet är bara extra bonus. Jag har sagt att jag ska ordna en liten scrapträff i mars också, vi har ju lokal här i huset. Får ta lite hjälp av M, men tror inte det är så bökigt, det är väl mest att sätta i ordning bord, fixa fika och städa efteråt.

I helgen ska vi på 55-årskalas om dottern är frisk, annars blir jag hemma med henne så får mannen och sonen gå själva.

I kväll ska jag försöka hinna åka till Kista och hämta ut en massa recept, ska titta efter en present till födelsedagsbarnet också.

Lyckades...

2006-02-08T23:51:00.000-08:00

... faktiskt med en nästan-40-minuters promenad med hunden i går också. Börjar känna mig lite duktig.

I dag har jag huvudvärk istället för ryggvärk. vet inte vad som är värst/bäst...

De kommer hit för att skriva in mig hos hemsjukvården i dag. Ser ut som skrutt här, men det spelar ingen roll vad jag gör, med två ungar och en valp blir det grusigt och jag orkar inte städa mer. Vi sopar flera gånger om dagen, men det hjälper inte mycket. Nåja, de räknar nog inte med att en kroniskt cancersjuk ska ha ett hem i tipp-topp skick får man hoppas. Usch, de ska vara här 11 och klockan är inte ens 9 än. Jag är sååå trött, men jag kan ju inte somna innan de kommer. Får gå med dottern till skolan med hunden och få lite frisk luft så jag inte tuppar av. "Tyvärr" har hon sovmorgon i dag och ska inte vara där förrän strax före 10.

Ryggvärk

2006-02-07T23:30:00.000-08:00

... har jag i dag. Blä. Har smort in mig med Voltaren-creme, det hjälper lite. Tror det beror på att jag spänt mig när jag sov i natt. Hunden sov nämligen hela natten och det gjorde mig nervös, är ju van att han väcker mig både vid ca 2-3 och vid 5-6 och vill ut... Knäppt att man ska må dåligt av att få sova *fniss*. Se'n har jag skrivit brev och scrappat en del de senaste dagarna, vilket ryggen inte är van vid just nu, så det beror nog lite på det också. Nåja, bra att jag faktiskt gör saker.

Spydde som en räv av cellgifterna natten mellan måndag och tisdag, men i natt var det OK. Skönt. Mår lite småilla, men ingen fara.

Ska följa dottern till skolan snart och tar med mig hunden. Hoppas jag orkar en lite längre promenad, är bra för mig att komma ut.

Piggare

2006-02-06T01:59:00.000-08:00

Har börjat med små doser av cortison igen som sagt. Känner mig som en ny människa, jätteskönt.

Var ute med hunden i 40 minuter i morse, rena rekordet för mig promenadmässigt det senaste året... Ett tag kunde jag ju knappt släpa mig utanför porten så hundstackar'n fick kissa... Tur att maken orkade längre promenader på kvällarna.

I fredags var jag på sjukhuset och fick Herceptin. Vännen M följde med och se'n lunchade vi på Bamboo City inne i sta'n.

I lördags var maken och barnen på bio med näst yngste svågern och kusin E, såg "Lilla kycklingen". Jag var hemma med hunden och var lika glad för det. Kusin E följde med tillbaka hit se'n och lekte med dottern. Vi tog hem thai-mat till middagen, gott. I går var jag ute och shoppade med vännen M. Roligt! Har inte varit ute och gjort något på evigheter känns det som. Hittade bl.a. ett par underbart sköna Ecco-kängor på rea för 395:- - vadå billigt??? Se'n var maken och jag i väg och handlade mat, dottern tog hand om hunden. Tur att man har ett barn som kan a) vara ensam hemma en stund b) vara lite behjälplig. Ibland blir jag orolig för att hon växer upp för fort p.g.a att jag är sjuk, men vi tvingar henne ju aldrig till att hjälpa till, utan hon väljer själv. I går kväll såg vi "Resident Evil" på TV. En riktigt kass film.

Ikväll åker mannen till veterinären med húnden, vi tror han kan ha någon katarr eller urinvägsinfektion, för han har börjat behöva kissa varannan timme ungefär. Lite jobbigt på natten speciellt, annars är jag ju hemma och uppe så det är ju bara att gå en vända runt kåken. Ska börja min tredje omgång Temodal (cellgift) i kväll också, så jag ställer in mig på att må päckel och kräkas i natt :-(.

På torsdag kommer de hit från hemsjukvården och skriver in mig. Blir nog bra, för blir jag dålig igen så orkar jag inte åka in till KS bara för att ta blodprov och så'nt.

Nu ska jag ut med vovven!

Det är allvarligt

2006-02-02T09:58:00.000-08:00

Usch, har haft några tråkiga dagar igen. Var på läkarbesök i tisdags hos professorn. Han tror att min trötthet etc. beror på tumörtillväxt, vilket ju inte känns så muntert. Kunde dock bero på sköldkörtelstörningar också, så de ska kolla det i morgon. Fick den där "du har 6 månader kvar att leva"-känslan igen och var bara ledsen. Nåja, nu har mannen varit hemma med mig några dagar för att aktivera mig och det har gått rikigt bra. Har börjat äta lite cortison igen trots de äckliga biverkningarna, för det positiva uppväger. Mår inte illa och är gladare och mindre spänd. Å andra sidan blir man svullen, finnig och får motorikstörningar.

Jo, visst fattar jag att det inte är BRA med cancer i hjärnan, men vad fasen, har jag klarat av att få bort det andra kanske jag fixar det här med. Eller i alla fall får hänga med ett bra tag. Professorn tyckte dessutom att jag blivit lite mer surrig i huvudet (naturligtvis uttryckte han det inte så, men det var summan av kardemumman s.a.s). Det var nog det som kändes otäckast, för jag tror alltid att det spritt sig till stora hjärnan när folk säger så'nt och att jag ska bli någon Alzheimersartad typ grönsak. Nåja, ska inte tänka på det nu, de kan inte utvärdera förrän jag fått 2-3 behandlingar till med Temodal i alla fall så...

I går var brorsan och lilla H här på lunch och fika. Kul! Brorsan hämtade J till middagen se'n (hon jobbar ju i Sthlm - brorsan är föräldraledig 2 dagar i veckan nu och hon är ledig 3) och sonen hade en kompis här, så det var fullt hus.

I dag har vi varit hos svärmor och ätit överbliven smörgåstårta. Hon fyllde 60 i fredags, så vi var där på middag i lördags. De som inte kunde komma då var bjudna på smörgåstårta i går, men det blev massor över. Se'n var vi och handlade på ICA Maxi (fnissar när jag tänker på en forumdiskussion vi haft om ointressanta bloggar där folk just skriver om vad de handlar etc. - jag är nog lite halvtråkig) och se'n åt vi middag - grillad kyckling med potatissallad, bröd och grönsaker. Det är också en bra sak med cortison, jag blir sugen på mat igen. Innan har jag varit helt anti och knappt ätit alls. Har nog gått ner en 10-12 kg totalt, fast det gör ju inget med tanke på min vikt... Hrm. Det är dock tråkigt när ingenting smakar en och man alltid mår lite halvilla.

I morgon är det Herceptinbehandling. Vännen M ska följa med. Nu ska jag vila.

Allmänt blä

2006-01-29T06:18:00.000-08:00

Nu har jag varit sjuk se'n i julas. Är fortfarande inte riktigt bra, är inne på min andra omgång penicillin. Har varit ute hos mina föräldrar och tagit igen mig (förra veckan), maken var hemma med barnen och brorsan med sambo tog hunden. Blev inte så mycket piggare, men det var skönt att få sova ut. Är trist när man aldrig blir bättre, även om det inte har något med cancern att göra.

Julfirande!

2005-12-21T20:39:00.000-08:00

I morgon åker vi till landet/föräldrarna över julhelgen, så jag kommer inte att ha datortillgång direkt. Vill önska alla mina läsare en god jul :-).

Ska lasta bilen med julklappar till förbannelse, mina scrapgrejor och så de kläder vi behöver förstås... Får nya bilen i morgon, så vi har gott om plats. Klädde julgranen i går, den ser amerikansk ut. Ungarna har dyvlat på så mycket saker att man inte ser själva granen... Hihi.

Var på bio med dottern i går eftermiddags, såg "Wallace och Gromit". Lyckades somna 5 ggr under filmen och fick skäll. Sov dessutom hela kvällen i går - förutom när vi åt middag - och har sovit hela natten fram till 3 då jag var ute med hunden. Se'n somnade jag om igen och sov till 5. Börjar ta igen det jag missat.

Läkarbesök i går, behöver inte börja med Temodalet förrän efter nyår - tack professorn! Annars var allt bra. Ska på Herceptinbehandling i dag.

Ha en fin jul alla!

Mycket nu...

2005-12-19T19:52:00.000-08:00

När jag inte springer ut med valpen i tid och otid (bra motion) har det varit födelsedagsfest, middag för vänner, Luciafirande, bio och en massa annat. Har fortfarande ont i benhinnorna, men det börjar ge sig.

I dag ska jag till sjukhuset på läkar- och terapeutbesök. I morgon får jag besök av kusin och svägerska. På torsdag är det Herceptinbehandling och på fredag hämtar vi ny bil och åker ut till mina föräldrar för att fira jul. Skriver nog inte på någon vecka, för jag kommer inte att ha tillgång till dator på landet och när jag är hemma kommer det att vara fullt ös med barnen.

Börjar nästa Temodalkur den 28/12.

Benhinneinflammation, Nobelmiddag och hund

2005-12-12T18:00:00.000-08:00

Det är mycket nu. Hinner jag inte skriva beror det på just det. Har fått benhinneinflammation i båda benen, ett elände. Har haft ont och svårt att gå, tar Voltaren (både tabletter och gel) mot det och börjar bli bättre.

Rasar i vikt, har tappat ca 10 kg. Beror antagligen på medicinerna. Är dock väldigt cortisonsvullen.

Var på landet i helgen, jätteskönt. Julpyntade och fixade där, mysigt. Var hos brorsan på lördagen, var barnvakt åt H. Mannen, brorsan och svägerskan bar möbler, de flyttar upp till övervåningen i villan som är större (90 kvm) i stället för deras pyttelägenhet på ca 45 kvm i källaren. Farmor ska bo där när och om hon kommer hem från särskilt korttidsboende som hon är på nu. På kvällen höll jag mig faktiskt vaken och såg "About Schmidt" - en bra film. På söndagen bakade jag först pepparkakor med barnen och på kvällen var det middag hos föräldrarna. Nobelmiddag. Deras granne (sommarstuga) är han som gör blomsterarrangemangen till Nobelfesten, så de får av de riktiga blommorna efteråt. Superfint. Vi dukade med dem och så bjöd mamma på inbakad fläskfilé med Madeirasås och potatiskakor/ris. Hur gott som helst! Till efterrätt var det en livsfarligt smaskig blandad vit och brun chokladmousse. Rullade därifrån kan jag ju säga... Diskuterade Skottlandsresan, åker den 12/5, mellan två cellgiftsbehandlingar. Härligt!

I går var jag och shoppade bl.a hundgrejor i Solna med dottern, postade julkorten, hämtade ett paket på Posten och lite så'nt. Var på dotterns simskoleavslutning vid 16-tiden, mannen och sonen hämtade oss där. Var och hälsade på valpen och skrev papper, tar hem honom på torsdag. Kul!

Somnade totalt utmattad framför CSI, lyckas aldrig se ett helt avsnitt längre...

Fel värde

2005-12-07T16:34:00.000-08:00

Det ska förstås stå 8 i trombocyter, inte 98 :-). Trött är man... Och uppe igen. Har sovit 4 h.

Komplett remission...

2005-12-07T12:56:00.000-08:00

... i kroppen stod det på läkarintyget jag fick i dag. Bara fel i huvudet med andra ord ;-). Glad är jag över det, såklart. Provsvaren var också OK, 98 i trombocyter, 119 i hb.

Vi får pengar om en vecka. Bra.

I morgon ska jag träffa lite scraptjejer i sta'n, ska bli trevligt.

Fortfarande trött, måste sova. Har tackat ja till hunden, nej till katten (den funkade inte med hundar).

Så trött

2005-12-05T20:40:00.000-08:00

Måndagen sov jag bara. Så härligt. Sista dagen med Temodal, får se om jag blir bättre nu, har varit seg. Ska in till KS och kolla blodvärden i dag. Fått samtal från en massa läkare och annan sjukhuspersonal, berättar mer se'n. Inget större fel på mig som inte går att bota med lite vila, är snuvig också. Nu blir det uppehåll med gifter till den 28/12.

Lördag kväll

2005-12-05T01:03:00.000-08:00

...blev jag tvungen att åka till akuten på KS. Trodde huvudet sprängts av en missil ungefär och sova var ju sååå kört. Skakade i hela kroppen och fick - såklart - en jämrans panikttack för att toppa det hela på ett trevligt sätt. Suck. Nåja, dumpade barn hos svägerskan A för natten, maken körde som en biltjuv och vi fick komma in direkt, det var lugnt. Blodtryck och temp var helt OK, jag hade bara jävulusiskt ont, typ 9 av 10 på smärtskalan. Jouronkologen (som faktiskt jobbade med hjärntumörer och inte hudcancer eller nå't - Jippey!) sa att jag nog mest var trött, rädd och spänd. Skulle ta Voltaren istället för Alvedon mot dylik värk. Han rekommenderade sömtablett och hem och slagga - det gjorde jag också. Sov 4,5 h med sömnis och mår sååå mycket bättre. Fick även instruktioner om hur jag ska dosera cortisonet när det blir såhär och hur jag ska ta ner doserna igen. Kan ta upp till 64 !!!! st om da'n. Maffigt,men skrämmande.

Adventsfika hos svägerskan H i går, trevligt.

I dag ska jag bara ta det lugnt, är helt slut som människa.

Köpa hund och vild shopping...

2005-12-02T18:16:00.000-08:00

Hantverksmässan i dag med tre kompisar. Jättetrevligt och handlade alldeles för mycket. Mår bra nu, KS har kollat mig i dag och nu när jag medicinerar rätt går allt alldeles utmärkt. Åt t.o.m lunch på indisk restaurang utan problem, fast det var lite starkt.

Var med svägerskan och hämtade hundvalp i kväll. Blev kär i brodern till hennes tikvalp, så det är fara värt att vi också köper. Åh, jag vet att det är dumt, men jag bara fastnade för den här valpen... Jag är en så'n hundgalning egentligen. Familjen är också sugen, men vi ska diskutera. Ägarna ska hålla på hunden ett tag tills vi bestämmer oss, för jag vill inte ha någon annan av valparna - det är han eller ingen. Han har bäst psyke och är näst bäst exteriört, svägerskans tik är lite finare faktiskt, men jag vill ha en kille. Jag är hyfsad på rasstandarden. Vad jag låter pretentiös, men de är inte billiga. Huvudsaken är att hunden är go' i sättet och det är han. Får se om jag ställer ut se'n, det är alltid kul :-), gjorde det med min förra hund. Tar nog katten också, maken trodde det skulle funka för hunden är kattvan.

Åh vad kul allt det här vore om det går!

I morgon (lördag den 3/12) hjälper jag vännen M att sälja på Streets julmarknad på Söder ett par timmar, kom gärna dit och fynda om ni är i krokarna :-).

Attan så äckligt och pinsamt (ej för er som är känsliga ;-))

2005-12-01T16:11:00.000-08:00

Jaha... Nu har jag inte skrivit på några dagar, hög på glädjefnatt ungefär. Fick ett litet bakslag i förrgår och grinade som en besatt, men det var nog mest lättnad på något sätt...

Ja, i går då, torsdag, började jag med nya cellgiftet Temodal. Var in och hämtade det på Apoteket, damen där sa att jag skulle vara fastande vilket jag inte hört. Hade ätit frukost innan. Hon trodde dock att det var OK, för det var så långt innan. Tog medikamenterna som föreskrivet, läste prislappen, fick chock (tur att man har frikort). Jag hade varit värd att råna, men vem sjutton vill ha CELLGIFTER ;-)? Det är ju inte uppåttjack precis... Köpte en bok, träffade trevlig tjej i väntrummet och pratade lite. Lusläste bipacksedeln under Herceptinbehandlingen, stod inte ett jota om fasta. Blev fruktansvärt godissugen och åt upp dotterns godis *skäms*. Maken kom upp med dottern på slutet, för han skulle till doktorn (lämna prover). Dottern och jag läste två kapitel ur första Narnia-boken, hon älskade det (precis som jag, har säkert läst dem 10 ggr). Filmen kommer ju snart :-), så den ska vi se hon och jag. Se'n skulle vi i väg och äta dottern och jag - det är nu det obehagliga börjar.

Kom till Solna, beställde in mat och se'n kände jag att "Nä, nu måste jag kräkas - NU!". Hann till närmsta papperskorg som tur var. Kände mig OK, men måste spy igen så jag hann till nästa papperskorg på väg till toan. Tvättade av mig på toan, tog två Primperan (illamåendetabletter)och gick tillbaka till dottern som var rätt skärrad. Förklarade för alla på restaurangen att jag inte var magsjuk utan åt cellgifter och bad tusen ggr om ursäkt. Se'n spydde jag ner bordet, men då var det bara vatten kvar. Primperanet fick jag nog behålla. Dottern ville förståeligt nog inte äta, det hade inte jag heller gjort. Gjorde rent, bad om ursäkt ungefär 100000000 gånger IGEN, fick maten i lådor och gav upp... Ordnade en stor spypåse på Panduro och beställde taxi hem.

Pratade med taxikillen om situationen. Han körde lördagsnätter, så han tyckte att jag var ett litet problem, jag kunde nog hantera spypåsen i alla fall trodde han ;-). Det gick bra hela vägen hem. Hans pappa var nydiagnosticerad med skelettcancer, så jag gav honom lite pepping, tips och råd. Tror han blev glad. Väldigt trevlig kille, han fick så mycket dricks jag hade. Inte tillräckligt kändes det som, jag hade velat ge mer.

När vi kom hem lyckades dottern peta i sig lite mat. Jag också, men jag åt lite för jag var rädd att spy igen. Gick på julpyssel på sonens dagis - gjorde tomtemagneter, julgransänglar och pepparkakor - och allt gick bra tills jag provade att äta gröt och macka efteråt. Det kom upp lika fort igen, tillsammans med maten jag åt innan. Hann till toan, så det var lugnt. Inget jätteäckel, bara att spola ner. Se'n mådde jag bra igen. Förklarade för personalen hur det var, så de förstod.

Gick hem, vilade, mannen kom hem. Ringde Radiumhemmet för att få tips, kan ju inte spy i fem dagar och inte äta. Fick bra råd av sköterska på avd. P52 hur jag skulle ta alla mina mediciner. En liten stund senare ríngde mycket trevlig jourhavande onkolog och gav mer råd. Ska öka cortisondosen lite igen också och de ska ringa mig i dag och kolla mig. Gjorde som anvisat, kunde äta middag jag fick behålla. Mår bra nu, lite trött bara. Somnade när jag läst godnattsaga för barnen vid 20.30-tiden och sov till midnatt, se'n dess har jag varit uppe och scrappat. Ska försöka sova några timmar till se'n, för jag ska vara ute hela dagen i morgon. Ska på Hantverksmässan bl.a.

Vilken pärs, tur att den verkade vara kort!

Den bästa da'n i mitt liv...

2005-11-29T14:21:00.000-08:00

tror jag :-)! Var hos professorn i förmiddags, lite nervös med tanke på röntgenresultat etc. Han var en halvtimme försenad, så vi hade tid att bli lite smånojiga maken och jag.

I alla fall så kom han ut i väntrummet och bad om ursäkt för att han var sen, det var helt OK. Så fort vi kom in fick vi de underbara nyheterna: Jag kan i stort sett räkna kroppen som helt frisk, nu ska vi bara koncentrera oss på huvudet :-) och han lät enormt positiv. Jag börjar med nya cellgiftet på torsdag och antagligen är det inga större bieffkter. Fortsätter även med Herceptin då. Navelbinet tas bort nu och så får vi se om jag behöver det igen nå'n annan gång. Jag är så otroligt lycklig!!! Mina motoriska störningar beror antagligen helt på cortisonet och det gör nog mina skakningar också, så de bör klinga bort när jag slutar.

Dottern är sjuk, så svärmor var barnvakt när vi var på sjukhuset. Åkte dit efter med lunch och fika och firade. Fortsatte firandet hemma på kvällen med bror, hans sambo och min brorsdotter. Gjorde en jättegod middag - en sorts peppargryta på lövbiff och grönsaker med klyftpotatis till. Korkade upp en flaska Åkesson vi fått i bröllopspresent (för 100 år se'n ;-)) och skålade (jag drack bara två klunkar, får ju inte dricka alkohol nu egentligen) - det var riktigt gott (jag gillar inte vin normalt sett). Till efterrätt blev det fransk chokladtårta och annat fikabröd. Har ringt min mamma och glädjegrinat två gånger. Åh, vad jag ska leva :-)!!! (Uti hundrade år).

Fritt fall del 3

2005-11-28T13:29:00.000-08:00

I går orkade jag inte skriva, men vad 17 gjorde vi? Jo, det var söndag ja. Vi pyntade lägenheten på förmiddagen, maken bakade drömmar och se'n hade vi adventsfika för lite släkt och vänner vid 14-tiden . Det var jättetrevligt. Barnens kusin E blev kvar och lekte med dottern till 19:30 då hon blev hämtad av sin pappa och så åt vi hämtmat från Thai-grillen till middag(mums!).

Jag hade haft en dålig natt mellan lördagen och söndagen... Kunde inte sova alls, fick en panikattack och ringde Radiumhemmet klockan 3 på morgonen. Mådde inte dåligt egentligen, men hade inte sovit på typ ett dygn och började bli orolig. Onksköterskan lugnade mig och sa att det bara blev värre om jag stressade upp mig över icke-sömnen, det var bättre att vänta tills jag ramlade ihop och sov helt enkelt. Cortisonet är sådär, jag är tydligen inte den första som ringt mitt i natten med "Jag-kan-inte-sova"-noja .

Jag är inte så glad över snön. Har utövat fritt fall för tredje gången i dag och det var delvis snöns fel. Skulle vara duktig när jag gick in i Hallonbergens Centrum och skrapa bootsen ordentligt mot rastret för att få bort snön så jag INTE skulle ramla. Då snubblade jag på rastereländet och ramlade värre än nå'nsin. Båda knäna, stora blåmärken i händerna (igen) och ANSIKTET. Som tur var fick jag inte några stora märken i nyllet, trodde jag skulle ha en blåtira stor som ett hus, men jag fick bara en bula i pannan och ett rätt litet blåmärke på kinden. Det gjorde så förbannat ont, tur att jag inte slog ut några tänder. Det var en kille som hjälpte mig upp, snäll som han var, och kollade att jag var OK. Var ju tvungen att berätta att jag har cancer och motorikstörningar så han inte skulle tro att jag var full eller nå't. Pinsamt . Maken tycker att jag ska ha rullator. No way! Jag är 35, inte 85... Fast jag kanske måste. Näe, jag vill inte.

Ungarna tycker dock att det är jätteskoj med snön. Mitt ena knä ser ut som en lilablå navkapsel ungefär. Annars är jag på bra humör, har haft en trevlig dag i övrigt. Har lunchat och shoppat med svärmor, varit hos vännen M och fikat (också med svärmor) och köpt örhängen, varit på Katthemmet och ICA Maxi i Kungens Kurva på kvällen med familjen (vi skulle till Biltema, men de hade redan stängt). Bilen pajade på vägen hem, men det visade sig bero på total soppatorsk! Tur i oturen, så vi slapp bli bärgade hem av näst yngste svågern (vilket var alternativplanen om vi inte fick igång bilen, maken var tvungen att grejsa med startmotorn, för trots att vi slängde i reservdunken var det nästan kruttorrt i tanken och tändningen på bilen är lite tjorvig). Ja, bensinmätaren är sönder om ni undrar... Bilen drar mer med vinterdäcken på och maken hade väl inte tänkt på det, han kollar ju hur långt den gått för att veta när han ska tanka. Ja, vi måste ha en ny bil... Har funderat på det ett tag nu.

I morgon är det läkarbesök med svar på MR... Nervöst.

Snart ska jag faktiskt sova. Hoppas det går.

Näe, jag orkar inte...

2005-11-25T14:11:00.000-08:00

skriva mycket i dag heller. Fast jag sov faktiskt hela natten i natt :-). Nu är strålningen klar också, jätteskönt.

I går var det fullt ös, var ner till S med två kassar barnkläder på morgonen (sonens urvuxnatill hennes 2-åring, skönt att bli av med dem) samtidigt som jag lämnade dottern i skolan. Se'n var jag hemma till ca 12:30, då hämtade jag dottern på skolan igen och så åkte vi till KS. Strålningen var försenad, men när det väl kom igång gick det fort. Stressade in till sta'n för sen lunch på Bamboo City, dotterns favvo. Blev helt skakis när jag kom dit, darrade i hela kroppen. Dottern blev orolig. Vet inte om det kan vara cortisonabstinens (har trappat ner till halv maxdos nu), nå'n annan medicin eller strålningen. Gick över se'n i alla fall, höll kanske på i 30 minuter. Lite obehagligt. När vi ätit var vi och fixade peruk till mig. Dottern fick välja helt, som den snälla peruktjejen sa, jag kan ju ta något annat efter nyår ;-). Jag ser m.a.o ut som en dragqueen, tycker jag själv i alla fall. Peruken är rätt mörk, halvlång, med ljusa slingor. Ganska rak. Har aldrig sett ut så förut, så det känns väldigt konstigt. Den är OK om jag sminkar mig mycket och krämar på med bling-bling ;-). Har shoppat så'nt som en tokig i dag...

När vi kom hem åt vi soppa och våfflor till middag och se'n åkte vi ut till Katthemmet för att hälsa på bokade kissen. Den var så glad så och älskar dottern. Hon borstade katten och katten spann som en motor. Ska hälsa på 2 ggr till innan vi bestämmer oss, men jag tror hon flyttar hit :-). Gullegos! Mannen skjutsade hem oss och se'n åkte han och mekade bilen. Stackar'n. Jag somnade otroligt nog innan han ens kom hem! Sov ca 22.30 till 6 - har jag inte gjort på typ en månad, så det var superskönt!

I dag var det som sagt sista strålningsomgången. Skönt! Sa till tjejerna att det visserligen varit trevligt att träffa dem, men att jag hoppas jag slipper träffa dem igen... De förstod mig :-). Se'n åkte jag till Solna och shoppade galet. Dels en massa krafs till mig och peruken (hårspännen, örhängen, en ring som är så knäpp att jag nog aldrig kommer att använda den, men den var rolig :-) - you name it!), dels lite julklappar till ungarna. Skönt att ha kommit igång med det. Se'n åkte jag hem och hämtade dottern och ringde min mamma för dagens långsamtal (hon har nog bra med skavsår i öronen efter den här cortisonperioden, jag ringer nästan varje dag...). Maken kom hem lite tidigare från jobbet och sov en stund. Det behövde han. Se'n åkte vi och handlade med sonen, dottern ville inte följa med. Åt mackmiddag, orkade inte laga mat. Det blev så'na där matiga mackor med rostbiff och potatissallad på. Gott.

Resten av kvällen har gått åt till telefonsamtal, packa grejor inför scrapträffen jag ska på i morgon och lite annat krafs. Dottern lyckades snärja in en hårborste i sitt midjelånga, blöta hår när hon badade. Hon skyllde på lillebror men han nekade bestämt. Slutade med att mannen fick KLIPPA sönder borsten. Suck. Lite hår lossnade och hon blev nog väldigt öm, men hon lärde sig säkert något. Nu har jag precis kokat pasta till pastasallad jag ska göra och ta med mig i morgon och ska nog försöka sova snart. Blir hämtad med bil av en snäll tjej som också bor här i krokarna vid 10.30. Mannen och barnen ska ägna morgondagen åt adventspynt och lussebullebak, så de är sysselsatta. Ska ha lite adventsfika för de som vill på söndag.

Fattar inte att jag skrev såhär mycket i alla fall... Håhåjaja.

Orkar inte...

2005-11-24T12:00:00.000-08:00

... skriva mycket. Ännu en fullspäckad dag. Är slut. Tror jag börjar få nå'n slags cortisonabstinens av minskningen av doserna. Rapporterar dagens händelser i morgon.

I morgon är det mitt sista strålningstillfälle :-)!

Ännu en underbar dag i mitt liv...

2005-11-23T10:09:00.000-08:00

Ni börjar inte tycka att jag är tjatig nu va ;-)? Jag har det så otroligt kul!

I dag har jag fikat med vännen M här hemma på förmiddagen, se'n åkte vi in till utförsäljningsrean på Scrappa som tyvärr ska stänga sin fysiska butik. Fick en otroligt trevlig pratstund med M (annan M) och L i butiken och så blev det lite bra shopping till fina priser. M (butik-M) har också cancer och har tidigare fått Temodal. Hon informerade mig om att man inte alls behöver må apa av det, hon hade mått kanon när hon gick på det, så nu hyser jag gott hopp. Dagens bästa nyhet faktiskt. När vi varit där lunchade vännen M och jag på Sala Thai - Gott som sjutton! Se'n åkte vi till KS och strålade mig och sedan var det dags att åka hem. Håret blir bara skummare och skummare, det trillar nog när som helst. Vännen M sa att det såg konstigt och livlöst ut och det tycker jag med. Nu är det bara 2 ggr kvar. Skönt! Har slutat helt med läsk och saft, smakar fanke. Dricker bara vatten och mjölk. Har börjat med Fludent, blir torr i munnen av alla mediciner.

Dottern har en kompis här, de har haft dansshow för oss efter middagen ;-). Nu ska vi snart äta paj som maken gjort, han är väl en pärla?

Som vanligt...

2005-11-22T02:04:00.000-08:00

... trött men speedad och så himla glad. Skönt! Borde städa, men orkar inte. Det får vara som det är. Gör lite smågrejor. Dottern är hemma i dag, hon är stressad av situationen och behövde sova ut och vila. Vi ska ha tjejdag. Hon får följa med mig till strålningen, orkar jag efter ska vi kolla lite i affärer och köpa fikabröd, för mannen fyller år i dag. I kväll är sonen hos en kompis och mannen ska sätta på vinterdäck på bilen efter jobbet, så dottern och jag tänkte förlusta oss med att käka kebab som hon älskar till middag. Hon blir lite bortskämd i dag :-).

Dottern ville ev. vara med i rummet bakom och se hur strålningen går till. Ska fråga personalen om hon får, hon är så intresserad av allt naturvetenskapligt, forskning o.dyl.

Pappa ringde, vi pratade Skottland. Kul! Vännen M ringde, vi pratade... öh... Mycket? Ska ses i morgon. Ska ev. fika med S då också, får se om hon hör av sig. Har messat henne. R ringde, men han ville egentligen prata med mannen om en sak. Han gav mig lite råd om barnpsykologer (hans dotter är ett år äldre än min och hans fru dog i BC för ett par år sedan). Ska kolla upp det.

Nu är det bara 4 ggr kvar på strålningen! Ska bli skönt att slippa åka till KS varje dag. Nu ska jag göra något annat.

Så trött!

2005-11-21T14:27:00.000-08:00

Orkar egentligen inte skriva något, är helt matt och konstig. Skriver i morgon i stället... Nu ska jag gå och lägga mig.

Händelserikt!

2005-11-20T12:05:00.000-08:00

Nu är jag så ful att jag klipper in foruminlägg och ändrar lite i dagens blogg, för jag är så himla trött... Har ni redan läst detta någon annanstans kan ni ju hoppa över det :-).

I går var jag alltså på en konstig konsert med min bror. Först var vi ut och åt på Pizza Hut (inom parantes gott och fett och vi rullade nästan ut) och se'n skulle vi ta oss till Frans Schartaus Gymnasium. Vi tog en halvtimme på oss från Medborgarplatsen och trodde att inte ens vi med våra usla lokalsinnen kunde hamna fel, men det gjorde vi såklart . Vi kom i.o.f.s till ett ställe med rätt namn, men det fanns tydligen två dylika skolor och när vi väl letat upp den uppenbarligen felaktiga var vi såklart sena... Suck! Det är så himla likt oss . Brorsan fick panik och flaggade en taxi (!) som stannade så vilt att bromsarna glödde. Se'n körde taxichauffören (en dam) som en biltjuv till rätt ställe. Hon undrade om vi var lantisar, så vi vågade inte säga annat *hehe*. Ja, det är vi ju, fast jag har ju bott i stockholmsområdet i sammanlagt över 12 år, men det vågade jag inte säga högt . När vi kom fram var vi 7 minuter försenade och dörrarna var låsta. Brorsan svor ve och föbannelse och vi funderade starkt på att slå in en ruta. Då kom några andra senkomna räddande änglar i taxi (de med) och berättade att man kunde gå in på baksidan, för de hade ringt före. Himla bra! Vi kom in och hade bara missat ett inledningsnummer (som de körde i repris på slutet, så egentligen missade vi inte ett skvatt). Det var en sorts körkonsert med svenskt schlager/popstuk. Jättekul med bara kända låtar. Lite varierande kvalitet på sången, men det var väldigt bra låtval och alla var så glada och engagerade. Skoj! Det var en av brorsans jobbarkompisar som var med, så det var därför vi gick dit. Kören heter "Take a note" om nå'n är intresserad. Det har snöat jättemycket här, så vi fick gå hem genom ett vinterlandskap. Brorsan fikade här med oss innan han åkte hem, tur han satt på vinterdäck på bilen. Maken var hemma med ungarna och barnens kusin E som sov över, hennes föräldrar var på fest. De hade haft en bra kväll de också.

Åh, i dag har det varit helt fullt upp! Barnen var uppe tidigt och ville ha frulle. Den där jag är gift med sov förstås som en stock, så jag fick fixa. Se'n skulle de ut i snön, så då vilade jag en stund tills de jagade ut mig för att fota dem och världens minsta snögubbe som de gjort :-) . De var ute i ca 1,5 h, skönt. Dagen fortsatte med att jag städade och pysslade lite, åt en aning lunch och se'n tog jag en tupplur, var helt slut. Strålningen börjar nog ta lite på mig nu tror jag, men det är O.K., väntade mig knappast att vara pigg som en mört de här två veckorna direkt. Har faktiskt mått bättre än väntat, det är mest trycket över huvudet som är lite jobbigt. Ibland känns det som att att ögonen håller på att poppa ut och så får jag tryckutjämna och svälja hela tiden. Känns lite underligt.

När jag vaknade hade maken gett barnen lunch och tjejerna hade gjort en dansshow som vi var högtidligen inbjudna till, som jag också fotade (var får de all energi ifrån?). Se'n lekte de ett tag till fram tills E:s mamma kom och hämtade vid 16-tiden. Vi åt middag vid 17-snåret och närmare 18.00 var det dags att åka till Stockholms Katthem igen. Vi tog med oss dotterns klasskompis M, för hon ville följa med. Denna gång var katten Rosalinda avbokad igen (en vit perser), så nu har vi faktiskt preliminärbokat henne och ska hälsa på 3-4 ggr innan vi bestämmer oss . Spännande! Hon är så himla söt! Hoppas bara hon funkar med ungarna, det är en ganska lugn dam. På vägen hem blev det glass på McDonald's och nu sover ungarna som stockar. Jag är också dödstrött, men ska inte lägga mig än för då vaknar jag 3 i natt (inte önskvärt). Sonen har ev. öroninflammation på G, hoppas det inte blir något. Han har varit lite gnällig och tagit Alvedon i dag.

I morgon drar det igång med behandlingar igen... Gäsp. Måste köpa mer Betapred, det är slut. Ibland undrar jag hur jag orkar med saker, men allt är så roligt just nu. Jag bara måste... Brorsan och jag har gjort upp en massa vår/sommarplaner som vi vill genomföra, vi har snackat både Österrike och fotvandring och musikalbesök. Jag vill hinna ALLT bara jag mår någorlunda bra.

Fritt fall del 2

2005-11-18T23:35:00.000-08:00

Nu har jag gjort det igen. Att jag aldrig lär mig. P.g.a T-banestrejken i går gick tågen lite som de ville, så jag var på väg nedför rulltrappan i centrum när det rullade in. Hade bråttom till strålningen och visste inte när nästa tåg skulle behaga dyka upp, så vad gör dum-Karin? Jo, hon springer. Snubblar på slutstödet till rulltrappan (tror jag) , benen bara viker sig och jag faller handlös på händer och knän på plattformens betonggolv. Argh! Typiskt mig! Särskilt som ena knät redan är dåligt efter ett par tidigare fall (min motorik är inte kanon just nu). Fick hjälp upp av ett trevligt par som säkert undrade vad jag gick på för droger och skäll av en äldre dam som ansåg att man inte skulle springa efter tåg ;-). Förklarade min situation (är alltid rädd att folk ska tro att jag är knarkare eller nå't när sådant här händer, det är lättare att säga att man har cancer i huvudet faktiskt - hur konstigt det än låter... Jag dricker ju inte ens lättöl, så jag blir så nojig av medicinpåverkan). Mina snälla hjälpare blev lite nervösa och undrade om jag klarade mig själv och så, så det sa jag att jag gjorde och tackade för hjälpen. Om de mot förmodan skulle läsa det här skickar jag ett extra tack till dem :-).

Ringde maken, han sa åt mig att ta taxi till KS, så det gjorde jag. Skönt faktiskt, hade ingen lust att stressa mer. Stötte på min terapeut i väntrummet på sjukhuset, ska ringa henne nästa vecka. Farbrorn med tiden innan mig tog lite tid på sig (han satt i rullstol, så det blev väl lite meckigare antar jag), så vi hann prata en stund (terapeuten och jag, inte farbrorn och jag). Bra!

När jag var klar tog jag en macka och en dricka på fiket för att bli mindre matt och se'n åkte jag bussen till Solna. Handlade lite "lätt" mat (maken köpte de tunga grejorna som mjölk o.dyl som inte jag kan bära på vägen hem) och ett par saker jag lovat dottern (bl.a julpapper, hon tillverkar klappar för fullt), se'n tog jag - vis av skadan - bussen hem fast det tar längre tid. No more T-bana den dagen liksom *fniss*. Idiot som jag är fortsatte jag sedan med att städa av och dammsuga lägenheten. På morgonen hade jag vikt all ren tvätt och börjat avstädandet, men jag hann inte allt innan jag åkte till sjukan. Jag kan liksom inte slappna av. När maken och barnen kom hem var jag som en disktrasa, så jag föll i koma på soffan tills min väninna H dök upp.

Maken gjorde god middag, vi tittade på Idol och åt onyttiga saker. H åkte hem vid 22-tiden, vi ska ses i veckan igen och hämta de "nya" stolarna, hon lyckades bara lämpa in bordet i bilen denna gång.

Jag datoriserade en stund medan jag väntade på att sömntabletten skulle verka, men det var lite vanskligt. Till slut kunde jag liksom inte ens manövrera musen, så maken sa att nu måste jag till sängen. Tror han fick ledsaga mig lite, var rätt borta... Somnade direkt se'n, men vaknade vid 3-tiden. Låg kvar och halvsov till 7 nå'n gång, då gick jag upp och gjorde ett födelsedagskort.

I kväll blir det restaurang och konsert med lillebror. Spännande! Återkommer med rapport om detta!

Sova, vad är det?

2005-11-17T20:58:00.000-08:00

Nä, det där med sovandet var visst en övergående funktion hos mig ;-). Sov i.o.f.s 1,5 h på da'n i går, men i natt blev det 4 h som vanligt. Låg kvar nästan 2 till och vilade kroppen, men se'n tröttnade jag och gick upp och vek all ren tvätt istället. Sonen stapplade just upp och muttrade om att datorn var för ljus. Jag la honom i min säng.

Gårdagskvällen var toppen, men det har jag redan skrivit på femtielva ställen nu plus att jag tjatat öronen av maken, så jag känner mig som en skiva med hack i varje gång jag säger det *fniss*. Trevliga tjejer, god mat, bra stämning - Allt! Synd bara att jag var tvungen att åka hem tidigt för att hämta dottern hos en kompis, maken fick blodsockerfall och kunde inte gå dit.

Jag känner mig så oerhört priviligierad just nu. Eller ja, vad är det för priviligierat med att vara i min situation kan man väl tycka, men jag har så himla mycket stöd... Är så glad för det och måste börja visa min uppskattning för det mycket mer än jag gör. I dag fick jag ett kort och scrapbookingpresenter från Canada, härom da'n fick jag ett liknande från U.S.A. Jag får uppmuntrande mail och tillrop varje dag, ofta från folk jag inte ens känner IRL. Visst är det fantastiskt?

I dag kommer min underbara vän H hit på middag. Hon ska även skänka oss ett begagnat - men fräscht - köksbord med stolar (våra grejor är urgamla och ser ut som skrutt, sonen har bl.a misshandlat bordet med en gaffel *uppgiven* och pinnstolarna är nog från 60-talet - man får flisor i rumpan av dem ibland). Ska försöka hinna få lite städat här, ska på strålning 12.40 och se'n måste jag handla lite. Bara jag orkar allt, ibland får jag hushålla med krafterna, men cortisonet håller mig igång rätt bra just nu.

Dagens radiationbrainsymptom: Gick upp för att ta Alvedon men se'n glömde jag bort om jag tagit dem eller ej och jag vågar inte ta fler i fall jag redan tagit ;-).

Ont, det gör ont...

2005-11-16T21:49:00.000-08:00

I går hade jag en nära döden upplevelse kändes det som. Trodde helt klart att hjärnan var på väg ut genom skallen. Har aldrig haft så'n fruktansvärd huvudvärk i hela mitt liv tror jag! Måste vara strålningen... Suck. Gick och la mig i mörkt rum med kudde över huvudet och sov (hör och häpna!) hela natten med avbrott för tandborstning. Maken fick kolla till mig då och då för att se att jag inte slutade andas eller nå't.

I dag känns det som efter ett hårt fylleslag, men bättre. Hoppas jag orkar ut i kväll...

Senare: Nu är jag hemma från strålningen. Mår mycket bättre än i går och tidigt i morse. Var skönt att sova hela natten! Ska försöka vila lite nu på dagen också, så jag orkar med middagen i kväll. Börjar se fram emot den, fast är lite rädd för häftiga diskussioner som mitt dumma huvud är just nu... Nåja, jag får hålla mig i skinnet och inte låta min stora käft jobba fortare än hjärnan ;-). Gick en liten prommis längs St Eriksgatan mellan bussen och T-banan på vägen hem, det var riktigt skönt i den kyliga lyften även om den säkert var helt avgasbemängd och cancerogen ;-). Har mindre ont i benen nu, vilket är upplyftande, men kroppen är i övrigt som en disktrasa. Muskelton existerar inte ens.

Tjejerna på strålningen sa att jag måste ringa KS om jag får sådär ont igen, men jag vet inte vad de kan göra. Får ju maxdos cortison. Ja, värktabletter då, men det vill jag inte ta ihop med sömnisarna. Ännu ett exempel på chemo/radiationbrain: Lyckades glömma min handväska i väntrummet när jag strålades! Tydligen vakar dock någon högre makt över barn, dårar och förvirrade fruns med metastaser i hjärnan, så allt var kvar när jag kom ut. Pust! Det är nämligen så att jag bara har 200:- spänn till mitt namn just nu (får pengar i morgon) och dem ska jag ha till middagen i kväll.

Jobbar med en layout till Scrappas vinter/jul-tävling, men det går segt. Är så cortisonsvullen i händerna. Den ska vara klar till den 24:e så jag behöver inte stressa. Har dock lite prestationsångest eftersom jag faktiskt vann pris (2:a pris t.o.m) i Halloween-tävlingen, så nu känns det som om att det måste bli så jämrans bra. Äh, huvudsaken är väl att jag är med? Det är roligt att få vara lite kreativ kring ett ämne och se hur man står sig i "konkurrensen", även om jag nu inte direkt är någon tävlingsmänniska.

Nej, nu ska jag kolla av alla mina forum och se'n vila!

Arla morgonstund...

2005-11-15T21:02:00.000-08:00

Endast Karin är vaken... Tjohej. Skulle velat sova mer, men det gick inte. Var så himla kissnödig och se'n gick det inte att somna om. Typiskt.

Ska redogöra för gårdagen, den var lång men faktiskt trevlig på något sätt.

Åkte till KS så att jag var där i lagom tid för magnetröntgen 9.50. Fick komma in nästan direkt. Det var inte R som röntgade mig denna gång, utan en tjej. Det var lite lustigt, för på slutet somnade jag bara. Hon skulle röntga lungorna då och jag skulle andas med långa, djupa andetag. Det gick inte så bra när jag snarkade som en gris, så hon fick skrika på mig att vakna stup i kvarten ;-).

När jag gick ut satt R vid kontrollbordet. Han hälsade och frågade hur jag mådde. Knäpp som jag är säger jag rent spontant att "Jo, det är kanonbra... men jag har fått metastaser i hjärnan!". Han svarade att jag ju verkade ta det med kämpaanda och att jag såg lika pigg och glad ut som vanligt. Vi avslutade med det eviga mantra "Det finns behandlingar!" och en förhoppning från hans sida att inte det de röntgat skulle visa något trist. Jag hoppas naturligtvis detsamma, tycker det räcker med negativa besked på ett tag.

När jag lämnade MR-avdelningen skulle jag ringa mamsen. Tror ni det funkade? Nej. Mobilsvaret på. Joggade runt sjukhuset mellan byggnader och allt i värsta hagelbyn utan paraply men fann henne inte. Jag hittade bilen, men där var hon inte. Till slut gav jag upp och gick och tog mitt blodprov på Radiumhemmet i stället. Sa det på hennes mobilsvar samt meddelade pappa. Nåja, vi fick tag på varandra där, men det tog väl trekvart mer än väntat. Åkte och åt buffélunch på kinakrog i Solna - Gott! Se'n var vi i Solna C en stund och mor tröstshoppade scrapsaker åt mig (jag är rätt pank ;-)). Kände mig lite fånig som har en mamma som betalar åt mig när jag är 35, jag hade väl kunnat vänta med sakerna, men det här är hennes sätt att visa kärlek, så jag låter henne göra det. Hon är inte så bra på att visa känslor alltid. Själv handlade hon en tröja, lite juldukar och så'nt krafs.

När vi var klara där var det daga för KS igen. Läkarbesök. Ska få trappa ner på cortisondosen lite successivt nu. Känns skönt, för det här håller inte. Speedad till max och kan knappt sova trots sömntabletter... Det är så olikt mig. Har alltid varit en 8-timmar-per-natt människa innan jag blev sjuk, så det här känns helt verklighetsfrämmande. Pratade även lite om biverkningar och handlingsplan för nya cellgiftet Temodal. I och med att det inte är så vanligt i behandling av spridda hjärnmetastaser från BC (utan mest till hjärntumörer primärt) skulle min läkare kontakta en annan läkare på avdelningen som faktiskt använt det kliniskt i detta syfte och fråga. Ska bli intressant med svaren! Proverna var O.K., lite högt blodsocker men det beror förstås på allt cortison de krämar i mig.

Vi fick springa till strålningen från doktorn och där gick det undan. På med Hannibal Lecter-masken (jag kallar strålningsmasken så, för jag tycker den ser så'n ut ;-)) och zap, zap så var det klart i stort sett. Nu fick jag höra av en av sköterskorna att håret nog ryker i alla fall, så jag ska försöka hinna shoppa peruk den här veckan. Vare sig det trillar eller ej kan det ju vara bra att ha. Jag har pengar kvar på årets perukbidrag, för jag köpte en billig en sist. Tror jag ska vara långhårig ett tag! Eller jättekort med kritvita slingor eller nå't :-). Eller kanske mörkhårig? Enorma möjligheter...

Ja, se'n skjutsade mor mig hem och flängde sedan vidare mot landsorten. Precis när jag kom innanför dörren ringde lillebror. Jag babblade på i telefon, glatt och cortisonspeedat, tills han vänligt frågade om vi int ekunde fika istället. Då var han på KS, hade varit hos SIN läkare. Snacka om familjen diagnos... Han kom hit och fikade och stannade sedan på middag - trevligt. När vi ätit tog han svängen om KS och körde mig till Thorax innan han for hem. Hjärtundersökningen gick bra, skönt att jag har nå't organ som funkar *fniss*.

Resten av kvällen tillbringades vid datorn och med att försöka få dottern att bada - hon har skolfoto i dag. Gjorde lite hushållsjobb också, diskade, hängde tvätt etc. Blir ju så uppe i cortisonvarv. Nu måste jag gå och duscha, för jag ska vara på KS 8 i dag.

På tal om chemobrain, jag ska ju inte alls ut och äta med forumtjejerna i dag, det är i morgon. Håhåjaja... Hoppas jag kommer i väg rätt när det är :-)!

Kan inte sova - filosoferar istället

2005-11-14T20:34:00.000-08:00

Jaha, då har cortisondoserna tagit över min nattsömn. I två veckor ska jag äta 32 tabletter om da'n. Med sömntabletter blir det 4 timmars sömn per natt ungefär. Tjohej! Vad det skulle bli utan vill jag inte ens fundera över :-).

Det blev ingen katt i går, den vi bespetsat oss på var bokad. Ja, ja, svägerskan ska skaffa hundvalp snart och hon är också sjukskriven, så vi får väl hjälpas åt. Jag bara myser inombords åt att få gulla med en söt valp, är hundtokig men vågar ej skaffa själv med tanke på hälsan.

I går fick jag veta att jag inte är representativ för BC-drabbade kvinnor, för jag är för svårt sjuk. De flesta BC-drabbade blir inte såhär sjuka, vilket jag naturligtvis är tacksam för, det är jätteskönt för dem, men var hör jag hemma då? Frågan är då vad/vem/vilka jag är representativ för? Döende kvinnor? Eller är jag inte tillräckligt döende heller än kanske? Jag känner mig ärligt talat inte ett dugg döende, men tänkte ändå dra min nytillkomna "acceptera-döden-filosofi". Den är inte så läskig, men är ni känsliga kan ni låta bli att läsa:

I början när jag blev sjuk var jag enormt stressad. Jag tänkte hela tiden på allt jag inte skulle hinna i livet, eftersom jag fick beskedet om att jag var kroniker mindre än två veckor efter jag fått det initiala cancerbeskedet. Professorn sa väl egentligen ingenting om överlevnaden, men han var bekymrad och eftersom jag snabbt hittade "glädjande" besked om 1,5-2 år i "medel" med min prognos, så var jag rätt nere i skoskaften. Nu är det ganska exakt 1,5 år sedan och när jag känner efter på morgonen känner jag mig fortfarande rätt levande även om jag är svullen, stel och har nervvärk. Så var det med det.

Jag har gråtit så många gånger över alla saker jag inte får uppleva, mina barns studentfester, bröllop, barnbarn, att inte få vara med min man, pensionen, mina kreativa projekt som aldrig kommer att bli klara, huset jag antagligen aldrig kommer att kunna köpa, resorna jag aldrig kommer att kunna göra... Men till slut har jag kommit till någon slags acceptans. Fine, jag kommer kanske inte att kunna göra alla de där sakerna, men jag kommer att hinna göra ANDRA saker. Kanske inte de saker jag planerat, men saker som kan vara minst lika spännande och intressanta. Ibland försöker jag till och med se sjukdomsförloppet och behandlingarna som "spännande" saker, att jag är ett levande forskningsobjekt. Tänk om något de hittar på mig kan leda till den stora gåtans lösning? Ja, det är väl lite förmätet kanske, men det blir helt klart mer spännande så ;-). Försöker engagera mig i sjukdomen utan att det blir för mycket, man måste ha annat också.

Mycket av de här känslorna har jag fått på sista tiden. Jag kan nu tänka på döden utan att flyga i taket. Jag fattar ju rent logiskt att den kommer närmare med varje uschlig metastas, men än har jag inte gett upp. Jag kan leva länge till bara de hittar rätt behandlingar som funkar. Det är ingen större idé för mig att noja över döden, den kommer när den kommer och ska jag oroa mig för den förstör jag det liv jag har.

Det här med stressen över att "inte hinna" är också spännande. Kom fram till en bra teori härom dagen faktiskt. Jag tänkte som så, att om jag nu dör med en massa halvfärdiga projekt liggande, så är de inte längre mitt problem. Vill någon ta tag i dem och slutföra dem är det förstås bra, men om ingen vill så är det utanför min kontroll. Om det inte finns något liv efter detta blir jag till en trevlig komposthög för blommor - och då lär jag inte bry mig om huruvida det jag pysslade med i jordelivet blev klart eller ej. Finns det ett dylikt liv så vill jag i alla fall tro att det inrättats av någon med betydligt större förnuft än oss små människor. I så fall tror jag den högre makten fixat så att jag slipper sitta på mitt rosa moln och bita på vingspetsarna av oro för att jag aldrig hann klart mitt senaste fotoalbum ;-). Ett stressigt paradis låter inget vidare.

I dag är det mycket. Ska på magnetröntgen på morgonen, se'n hämtar min mamma mig, för vi ska ut och luncha/shoppa lite. Ska ta ett blodprov först också. Klockan 14 är det läkartid och 14.30 strålning. Se'n åker jag hem en vända för att åka tillbaka till Thorax och kolla hjärtat 18.30. Säg se'n inte att sjuka människor inte är ute och rör på sig ;-).

Jag har nu lovat att gå ut med forumtjejerna i morgon. Känns bra att göra så, så jag inte slutar på forumet på en "dålig ton", det är inte dem jag är besviken och ledsen på.

Nu ska jag göra något annat.

Tumult!

2005-11-14T04:47:00.000-08:00

I kväll slutar jag skriva på Cancerforumet. Det känns jättetråkigt eftersom jag fått många vänner där via cyberspace, men efter en hetsig debatt som gör att jag som kroniker känner mig rätt ratad och oönskad väljer jag att sluta skriva i den formen. Tycker inte att vi återfallare fått någon större förståelse för hur vi känner inför det hela från BRO, men det är ju min åsikt. Forumet har varit ett underbart stöd, men nu får jag klara mig solo helt enkelt. Hoppas förstås på att få privata mail från de go'a tjejer som frågat efter min adress och kanske fler kommentarer här *fiskar efter beröm - hehe*. Kommer att försöka uppdatera här oftare i stället för de personer som vill följa mitt vilda leverne ;-).

Minns knappt vad eller när jag skrev sist här, men det var inte sååå länge se'n, så jag tar väl vad som hänt de sista dagarna.

Det har varit mycket upp och ner de senaste dagarna, psyskiskt alltså. Egentligen har det inte berott på hälsan, jag mår som vanligt, men jag tror cortisondoserna är en stor bov i dramat. Är antingen euforiskt glad eller stortjuter, så man ska nog ta mig med en nypa salt för tillfället.

I torsdags var jag på simulatorlabbet på Strålningsavdelningen och fick allt fixat inför den, men det tror jag att jag har skrivit redan? Om inte får ni veta det nu. Allt gick bra.

I fredags var det en skräpdag, då fick jag först sitta på Apoteket och vänta på mediciner i över en timme och när jag äntligen gick fram och frågade om det skulle ta lång tid till hade de redan varit klara i typ 50 minuter, personalen trodde att jag gått ut. Ett missförstånd, men det blev det ju inte roligare av. När jag kom hem hade någon lätt irriterad person från Strålningsavdelningen lämnat meddelande på telefonsvararen om att jag minsann missat min tid och skulle ringa. Jag fattade ingenting, för jag hade fått min första tid i dag klockan 9 på en fin lapp från labbet, så det här var helt nytt för mig. Ringde in och fick en smärre utskällning - tyckte jag i alla fall, tyckte sköterskan lät urgrinig och trodde att jag ljög om att jag inte fått tiden. Alltså, ibland tror jag att jag är för hårt virad emotionellt just nu, hon kanske inte var så hemsk som jag tyckte/kände i fredags, de jobbar jättehårt där och det är dåligt med tider. Jag måste lägga lite band på mig nu, jag har inte energireserver till att bli såhär ledsen och upprörd över allt som går det minsta fel. Ringde i alla fall maken och storbölade och vågade inte gå dit ensam i dag, han fick följa med. Jag vet att jag är urfånig, men så var det.

Lördagen och söndagen var underbara må-bra-dagar med mycket skoj, hälsade på en scrapvän på lördagen och satt och pysslade med henne och en annan tjej. Mycket prat, skratt och allmänt trevligt samt god mat. I går var jag bl.a på farsdagsmiddag hos svärföräldrarna, också ett roligt tillfälle med många glada garv. Se'n kom jag då hem, loggade in på forumet och flög i taket av diskussionen där, så i natt låg jag mest och snyftade och kände mig allmänt oönskad av världen.

I morse åkte vi direkt till strålningen, det gick snabbt och bra och var inte otäckt alls. Jag blängde lite på den sköterska som presenterade sig som "den jag pratade med i telefon i fredags" men hon sa inget mer... Det var nog jag som överdrev otrevligheten i mitt upprörda tillstånd kanske? Hon får en chans till ;-)! Alla andra var jätterara.

Nu har jag tillbringat min sista aktiva cancerforumdag med att skriva upprörda inlägg som en dyngspridare med tårarna sprutande ur ögonen... Antingen av ilska eller för att jag är ledsen. Blä. Egentligen var det meningen att jag skulle träffat en hel del forumtjejer på torsdag och käka ute med dem, men jag vet inte om jag orkar som det är nu. Å andra sidan vill jag verkligen träffa dem, så nu börjar jag luta lite åt att gå ändå, men bara stanna nå'n timme och äta... Jag är lite jobbig och tråkig just nu känner jag. Ja, ja, bara jag inte börjar storböla. Vill inte att nå'n ska tycka synd om mig, pallar inte det just nu. Jag vill inte bli någon elak och gnällig sjukling, jag vill ha roligt!!!

Nej, nu måste jag vika tvätt och grejs, har fullspäckat program i kväll. Ska med dottern till simskolan och se'n ska vi faktiskt till Stockholms Katthem och kika på en kisse :-)! Bara en varning, i och med att jag kommer att skriva mer här nu kommer det nog att bli mindre cancer och mer allmänt svammel... Får väl sätta varning på de mest meningslösa inläggen eller nå't *hehe*.

Lite nyheter

2005-11-09T13:03:00.000-08:00

Nu har jag fått svaret på benmärgsprovet - Det var bra. Inga "vanliga" fel och ingen cancer där. Skönt det i alla fall. Fick även svar på fastevärden från blodprov, lite om järndepåer och så'nt har jag för mig. De var också O.K.

I morgon börjar strålbehandlingen, så jag har uppehåll med cellgifterna ett tag nu. Fick Herceptin i dag och det ska jag fortsätta få var 3:e vecka. Direkt när strålbehandlingen är klar ska jag börja med nya cellgiftet Temodal, men det är i tablettform, så jag kan ta det hemma (jippiey!). Ska göra uppehåll med Navelbinet tills Temodaldosen är injusterad och de ser hur jag mår av den.

Nästa vecka är det magnetröntgen och hjärtundersökning också. Här ramlar det på...

Mår underligt nog ganska bra psykiskt, är nästan övernaturligt glad. Kan det vara cortisonet? Blir i alla fall enormt hungrig av de höga doserna, äter som en häst - både nyttigt och onyttigt, det kvittar liksom lika på nå't sätt. Vågar inte ens tänka på hur mycket jag gått upp i vikt av det, jag som skulle försöka "banta" lite... Inte för att jag är fåfäng, utan för att jag är alldeles för överviktig för att det ska vara nyttigt. Man svullnar ju i övrigt av cortison också. Suck. Nåja, man får ta ett slag i taget, ska ta mig igenom strålbehandlingen först, Temodal kan man tydligen må väldigt illa av och gå ner mycket i vikt, så jag kanske ska "hoppas" på det? Nä, fy, vad det lät illa...

Vi får väl se. Har jättesvårt att sova trots sömntabletterna. Är otroligt rastlös och får mycket gjort hemma, kan knappt sitta stilla. Är en enorm skillnad mot innan då jag sov "hela tiden". Är fortfarande trött rent fysiskt, men kan inte slappna av, hela kroppen går på högvarv.

Inte världens bästa nyheter precis...

2005-10-27T10:58:00.000-07:00

Jaha. I går eftermiddags ringde de från Radiumhemmet och sa att en av mina läkare ville träffa mig angående resultatet från DT:n på min skalle i dag. För mig innebär att en läkare vill träffa mig nästa dag i stället för den 8/11 dåliga nyheter, så jag stålsatte mig för det värsta, dvs. metastaser i hjärnan. Var ju inte så troligt att hon ville ta in mig på en fullbokad mottagningsdag för att säga ”Det var inget, hurra!” och dela ut tårta och champagne precis. Suck.

Sov jättedåligt i natt och orkade inte ringa mamma i går. Ringde brorsan, han är lite lugnare av sig. Han tyckte inte heller jag skulle ringa mamma förrän jag visste säkert att det var så illa som jag trodde.

Självklart var det inte alls några goda nyheter i dag, men det hade jag ju som sagt inte räknat med heller. Först var jag på benmärgsprov - som inte kändes alls på mig, men de tre läkarkandidaterna som var med var mer än lovligt bleka om nosen enligt maken ;-). Det gick m.a.o. bra. Skulle inte förvåna mig om jag har cancer i benmärgseländet med, ingenting verkar funka just nu.

När jag kom in till läkaren sa jag med en gång att jag förstod att det inte kunde vara några bra nyheter eftersom hon kallat in mig med så kort varsel och det hade jag förstås rätt i. Metastaser i lillhjärnan. Tur i oturen är att de är små, men de är rätt spridda. Känner inte av dem än alls tror jag, så det var ju bra att vi hittade på dem tidigt. De kan ju ha suttit där se'n förra året såvitt jag vet, för det har aldrig gjorts någon DT på min hjärna tidigare. Nåja, nu går det undan, den här läkaren har jag haft några gånger nu när min ordinarie professor haft lite mycket att göra (ska träffa honom den 29/11) och hon är jättebra och noga med allt. Gillar henne. I alla fall kanske det blir strålning så fort som nästa vecka om jag har otur (barnen ska ha höstlov så vi hade tänkt åka till landet, så jag hoppas det dröjer nå'n vecka till) och så ska jag börja med cortisondoser (eskalerande) omedelbums. Jobbigt, hatar cortison. Som efterbehandling kan ev. t.ex Xelodatabletter (en sorts cellgift) hjälpa, de ska diskutera det på terapikonferensen så får jag resultat av det på nästa läkarbesök. Det här behöver inte alls betyda att mitt cellgift inte funkar på metastaserna i skelettet längre, "vanliga" cellgifter hjälper oftast inte mot metastaser i hjärnan för de har svårt att ta sig igenom något som heter... Öh?... Nå't i stil med hjärnbarksbarriären (eller nå't ditåt - fasen, jag har cancer i hjärnan, jag får vara förvirrad!!!).

Ringde mamma vid 17.30-tiden i dag, men då hade brorsan redan skvallrat eller snarare pressats till att skvallra, för hon frågade om han pratat med mig och hur jag mådde. Han kunde ju inte gärna ljuga pojkstackar'n. Mamma lät helt död på rösten. Tycker det känns jobbigare än metastaserna i sig. Sonen till en av hennes väninnor dog i ett canceråterfall i slutet av sommaren, så nu tror hon väl att jag också ska dö, troligtvis i övermorgon. Han var i.o.f.s äldre än jag (typ 45) och hade en mycket svårare cancerform (i bl.a magen, levern och bukspottkörteln). Jag försökte vara jättepositiv och verkligen förmedla att det här fixar jag, men hon lät väldigt uppgiven. Kändes inte så kul direkt.

Känner mig faktiskt inte så bekymrad som jag trodde jag skulle bli, jag var rätt förberedd på detta. Är faktiskt mer oroad för att lilla H (brorsdottern) har krupp, tycker så synd om hennes lilla babykropp som måste må så dåligt. Hoppas hon är pigg nog att träffas i morgon, brorsan och J skulle komma ut till landet på middag i så fall (med H såklart). Brorsan och jag ska förresten på nå'n konsert den 19/11. Var nå'n kompis till honom som var med. Låter kul! På eftermiddagen i dag har vi fikat med svärmor samt yngste svågern med sambo. Trevligt. Maken är ledig - skönt. Skriver igen när jag vet mer.

Mycket nu...

2005-10-20T06:33:00.000-07:00

Arrrgh vad jag är trött! Det är mitt nya allmäntillstånd. Gäsp. De ska i alla fall göra något åt det nu tror jag, är lite jobbigt att sova ca 14 timmar om dygnet. Var med som "förevisningspatient" *hehe* på en föreläsning professorn hade härom veckan (jag fick berätta om mitt fall och så för en massa sjukhuspersonal - ganska kul) och då sa han att jag ska ta benmärgsprov och "dopas" (det är några sprutor för att få upp de vita blodkropparna och hb:t om jag fattat rätt?). Vore ju bra om det fungerade, för det gör inte blodtransfusionerna. Remissen till benmärgsprovet skickades i tisdags, så vi får väl se när det blir. Låter inte som någon behaglig undersökning direkt, men å andra sidan är jag ganska van...

Var på läkarbesök i tisdags, inte med professorn utan med doktor A som jag hade gången innan också. Tycker hon är bra. Ska ha henne vid nästa besök också, men se'n är det professorn igen.

I går var jag på behandling nummer nå'nting - det gick som vanligt förutom att jag fick den på en annan vårdavdelning än jag brukar, det var fullt på "min".

I dag har jag varit på skallröntgen (datortomografi) för att se om jag har nå't jox i huvudet. Ja, nå'nting har jag väl förhoppningsvis, men jag menar mer än de två hjärncellerna som slåss där inne alltså ;-). Håller tummarna för att den lede fienden inte kravlat sig dit.

Den 15/11 är det dags för magnetröntgen igen. Det är som sagt mycket nu. Återkommer när jag får några resultat av någonting.

Hämtade ut medicin i dag. Två sorter. Det gick på 1150 kr ungefär... Suck. De goda nyheterna är att jag bara har 8 spänn kvar till frikort.

Snart är det höstlov. Då ska vi vara lediga hela familjen :-).

Lite nytt

2005-10-01T11:40:00.000-07:00

Jaha, i tisdags var jag hos doktorn. Inte hos professorn, utan hos en ny jag inte träffat förut. Hon var trevlig och verkade duktig. Nu är remisser skrivna till både magnetröntgen (inklusive skallröntgen, lika bra att få det kollat på en gång eftersom jag oroar mig mycket för metastaser i hjärnan p.g.a den fruktansvärda huvudvärk jag haft) och hjärtundersökning. Fick även en medicin motsvarande Losec för min kassa magmun. Tror faktiskt att det hjälpt. Började kur 23 i onsdags. Har mycket värk och är fortfarande hysteriskt trött, men det har gått bra. Blodvärdena har gått ner drastiskt igen, så det är tal om ny transfusion på onsdag. Kanske får börja med sprutor se'n.

Ska eventuellt vara med i en tidningsartikel om spridd BC framöver, får se hur det går med det. Inget är riktigt bestämt än.

Min 22:a kur...

2005-09-07T12:38:00.000-07:00

...började i dag. Fick reda på att det var den 14:e med Navelbine, så då måste det vara den 22:a totalt eftersom jag fått 8 Taxoterekurer. Kul att få veta hur många jag verkligen fått, eftersom jag inte kommer ihåg själv.

Sov nästan 1,5 h på sjukhuset, var helt slut. Hade haft ihållande huvudvärk i flera dagar, men den försvann när jag sovit. Skönt, eftersom hypokondrikern i mig skriker "metastaser" så fort jag har ont någonstans ett par da'r. Har även haft ont i höger ben ett tag nu, samma smärta som jag hade i vänster tidigare i sommar. Det är nog bara nervvärk, eftersom den försvinner och flyttar på sig. Bra, fast det vore förstås ännu bättre att inte ha ont alls.

Vi har haft en lugn kväll, båda barnen har varit och lekt med kompisar och kom inte hem förrän vid 19-tiden. Nervvärken har dykt upp fort efter den här behandlingen, vänsterhanden är helt värdelös vilket märks när jag skriver maskin, får gå tillbaka och rätta hela tiden. Halsbränna och helt sabbad mage ingår också i paketet. Nåja, det kunde vara värre...

Jag vill ha färskt blod!

2005-08-30T07:52:00.000-07:00

... Och det ska jag få också tydligen, på torsdag. De har lovat att jag ska bli som en ny människa då. I så fall vill jag gärna se ut som Cher när hon var lite yngre och mindre plastikopererad, men jag är inte så knusslig... Det går faktiskt bra med mig också, fast mindre trött och med mindre ont. Har varit förkyld i evigheter nu känns det som, professorn trodde jag hade svårt att återhämta mig p.g.a det låga hb:t, därav blodtransfusionen. I övrigt ramlar saker och ting på. Ska få göra en hjärtundersökning igen för att kolla att Herceptinet inte stökat till hjärtat på mig och så ska jag på ny magnetröntgen i oktober. Efter den ska det utvärderas om jag får göra ett cellgiftsuppehåll, men professorn lät inte så hoppfull gällande det. Nåja, jag håller tummarna i alla fall, tänk om man kunde få några månader utan cellgifter... Vad underbart!

Har rätt ont i dag förutom förkylningen, höll på med städning och jox här hemma i går, dum som jag var. Nu har jag ont i både händer, armar, ben och fötter. Nåja, det är den vanliga nervvärken och den går ju över så småningom (typ lagom tills nästa behandling som medför ny nervvärk... Hehe). Känner mig sur och gnällig och dessutom stökade de till min arm på sjukhuset. Kan ju bara ta prover ur vänsterarmen nu efter operationen och det var nå'n sköterskeelev (tror jag) som skulle sticka mig. Det gick inte så bra, så till slut fick en van sköterska ta vid. Då hade de bökat runt i armen en bra stund, vilket ledde till att den blev lätt lila. Se'n fick jag ta ett blodprov till inför blodtransfusionen och då gick det inte ens att ta i armvecket, p.g.a att jag hade ont och var svullen där. De fick ta från handleden med en butterflynål vilket gick bra men tog lång tid.

Nä, nu ska jag inte klaga mer, det finns folk som har det mycket värre, men jag kan ju bara utgå från mig.

Första inställda behandlingen...

2005-08-24T01:27:00.000-07:00

...se'n i maj förra året då jag började med cellgifter. Var tvungen att ställa in i dag, för jag är jätteförkyld och har feber. Blev lite förvånad över att de tyckte jag skulle ställa in den - normalt sett får jag "alltid" behandling, även om jag är halvdöd, för mina provsvar är jämt O.K. (det var de nu också förresten). Antar att det var febern som satte stopp för det hela. Nåja, ingen är gladare än jag att slippa just nu, mår verkligen blä. Sonen hade ont i örat i natt och var jätteledsen, så jag har knappt sovit. Nu kan han och jag ligga hemma och vila och se på TV hela dagen istället. Dottern ska hem till en kompis efter skolan, så det blir lugnt nästan hela kvällen. Skööönt!

Pinsam cellgiftshändelse nummer femtielva...

2005-08-17T06:21:00.000-07:00

Alltså, att jag aldrig lär mig. Jag SKA INTE göra något när jag fått cellgifter, jag måste direkt hem och bosätta mig i ett av de små rummen med lås... Gifterna gör magen till en komplett katastrofzon.

I dag var jag på toa både före och efter behandlingen just för att jag var tvungen att åka och handla efteråt. Vi har halvsnålt med pengar just nu, får pengar i morgon, men i dag hade vi bara matpengar på Medmera-kortet och det finns ingen COOP-butik där vi bor. Alltså satte jag mig på T-banan, åkte till Hallonbergen, hann in på Konsum och se'n slog det till. Hade inga småpengar på mig (men väl en av dotterns ringar och en påsnit i plånbokens myntfack - rätt värdelöst ) och kunde alltså inte använda mynttoaletten nere i centrum, så jag slängde mig i blind panik in i hissen till vårdcentralen på tredje våningen. Jomen. Där hade de låst toaletterna och öppnade endast för patienter. Jag tänkte att jag i alla fall varit patient där i 8 år även om jag inte hade nå'n tid just nu, så det fick väl gå. Döm om min förvåning när jag utsätts för tredje gradens förhör av receptionisten när jag bad henne öppna! Då kände jag mig bara tvungen att dra "tycka-synd-om"-litanian som jag helst inte vill köra med, d.v.s: Snälla-jag-kommer-direkt-från-cellgiftsbehandling-på-KS-och-hinner-inte hem-öppna-NU-annars-svarar-jag-inte-för-följderna!" (utspottat i ungefär den takten, utan andningspauser). DÅ öppnade människan. Suck. Jag förstår att de inte vill att toan ska användas som nå'n offentlig toalett, men de ser väl om en person är illamående, kallsvettas så det stänker och är grå i ansiktet när han/hon kommer in??? Man kan väl vara lite hygglig? När jag äntligen fått gå på toa handlade jag, åkte direkt hem och blev se'n sittande igen, denna gång i ensamhet hemma utan förhör . Så man kan råka ut...

Mindre mysiga detaljer, men det är kanske nå'n som känner igen sig och känner sig mindre pinsam av detta *hoppas*? Man behöver ju inte just få cellgifter, man kan ju ha någon annan sjukdom som orsakar dylika situationer...

Ont och läkarbesök

2005-08-10T05:23:00.000-07:00

Förutom att folk jag känner bara dör hela tiden (nu senast en bekant som inte haft cancer, han var bara ett år äldre än jag - sorgligt!!!) är det väl rätt bra förutom på hälsofronten (hur mycket mening var det i det uttalandet???). Har haft fruktat ont i halsen se'n i lördags och nu har halva ansiktet blivit inblandat, har ont i tänderna, kinden, ögat, örat o.s.v. Kul... inte. Barnen är ute hos mina föräldrar vilket är skönt mitt i allt elände. Har stuvat i mig mer Alvedon än jag gjort på evigheter. Kan inte sova för det gör så ont att jag vaknar när jag sväljer alternativt snarkar. Låter väl inte riktigt klokt *fniss*.

Har varit hos doktorn i dag, inte professorn för han är på semester, utan en annan läkare. Hon fick kolla till mitt är som muppar sig lite (små sårdelar som aldrig vill läka utan bara blöder och vätskar sig - suck!) och se'n fick jag penicillin mot hals/tänder/öra/öga/ansikte-ontet. De tog en odling på halsen också, kan ju vara bra. Får en akutremiss till öron/näsa/hals om det blir värre. Hoppas det hjälper med vanligt penicillin, är så jobbigt att sitta på akuten och häcka. Mitt hb är fortfarande rätt kasst, men alla andra värden var helt O.K. Ska ha behandling igen på onsdag nästa vecka, blev ett längre uppehåll än vanligt p.g.a. dåligt med behandlingstider. Rätt skönt, med tanke på hur jag mår just nu. Nu ska jag slappa en stund :-).

Döden, döden

2005-07-28T15:08:00.000-07:00

Ännu en orättvis jämrans händelse. En kille jag följt på nätet har dött av sin hjärntumör efter 1,5 års kamp. Förbaskade puckosjukdom, som sagt.

Nåja, jag mår ganska bra förutom nervvärk, har haft rätt mycket besvär nu på semestern, men annars har det varit O.K. Har dåligt hb och sover väldigt mycket. Ska kolla i morgon om värdet gått ner ännu mer, i så fall ska jag få blodtransfusion igen. Jag tror jag avslutar min 21:a cellgiftskur i morgon. Jag har faktiskt tappat räkningen, helt otroligt... Hade nå'n sagt till mig förra året att de skulle knöka i mig så förbenat mycket gifter hade jag nog gett upp på studs, men det känns faktiskt inte så farligt. Jag lever ju i alla fall :-).

Nya MR resultat

2005-07-06T11:28:00.000-07:00

Vad jag varit duktig på att skriva på sistone ;-). Jo, i går var jag hos professorn. Det var första gången jag såg karl'n utan fluga, rätt skojigt. Han anmärkte själv att han inte tagit någon den dagen för att det var så varmt *fniss*. Mamma var med dit, skönt att få skjuts i bil med AC och utan vilt skrikande bromsar *läs: vår bil i ett nötskal - alltså utan det förstnämnda och med det sistnämnda*.

Jodå, de otäcka små maligna celljäklarna i skelettet (ryggraden) lever forfarande, men de är knappt skönjbara. Skönt! Ska fortsätta med Navelbine över sommaren, men är det fortfarande stabilt i ryggen se'n kanske jag kan gå över till enbart Herceptin (som inte har några större biverkningar förutom att det kan paja hjärtat lite... Det är inget cellgift m.a.o.) en period. Vore skönt att slippa cellgifter ett tag, men jag vågar fasen inte hoppas för mycket. Berättade även om att jag är orolig för vänster ben som jag haft ont i ett tag. Kvarstår smärtorna i augusti ska de göra en skelettscint och kolla så att jag inte har några metastaser där också. Skulle ha fått en ny blodtransfusion om mitt blodvärde fortfarande legat under 100, men det hade piggat på sig till 105, så jag fick inget.

Professorn sa en så'n där sak som jag förstås vet om, men det är ändå läbbigt att tänka på, till mamma: "Om K inte fått de mediciner hon får just nu hade hon varit död för länge se'n." Visst är det otäckt? Tack forskningen! Tackar även för att jag bor i Sverige där de trycker i en mediciner för typ 15000:-/behandling utan att jag behöver betala för det. Nu har jag levt i exakt 1 år och 2 månader efter diagnosen - Det är ju rätt fantastiskt egentligen!

När vi varit på sjukhuset var vi till Försäkringskassan där jag lämnade in papper och läkarintyg så att jag lagligen får lämna landet på lördag... Håhåjaja. Vad bökigt det är att vara sjukskriven. Nu tar det nog ett tag innan jag uppdaterar igen, nya gifter i morgon och sedan är det Danmark en vecka och sedan stugan alternerat med sjukhuset i ett par veckor, så jag kommer inte att ha så mycket internettillgång.

Varför hör man aldrig om folk det går bra för?

2005-06-30T13:05:00.000-07:00

Nu fick jag ett mail från en lista jag är med på från en tjej som är två år äldre än jag. Hon har fått alla möjliga cellgifter och nu vet inte läkarna vad de ska göra med henne längre. Kroppen orkar visst inte och de cellgifter hon får hjälper inte. Jag är så trött på det här. De som varit sjuka i 4-5 år är döende i de flesta fall, trots att de är (i sammanhanget) unga. Eller ja, vem som helst skulle väl tycka att det är ungt att dö innan man fyllt 40? Jag blir så deppad och orolig, bara för att det går bra för mig nu betyder inte att det kommer att vara bra om ett år. Tiden är så jäkla begränsad. Jag är rädd. Nåja, får inte tänka så, det gör inte den tid jag har roligare precis. Se'n kan det faktiskt vara så att jag går och oroar mig i onödan också och vad är vitsen med det? Skärpning!

Den här veckan har det varit full ruljans på sjukhuset. Var på magnetröntgen i tisdags, till doktorn (ej professorn, men ska träffa honom för röntgenresultat i nästa vecka) samt provtagning i går och fick gifter i dag. Är ganska trött. Fr.o.m i morgon har mannen semester, så då ska vi försöka ta det lite lugnt ute på landet. Mamma ska åka med mig in till doktorn på tisdag.

Livet går vidare

2005-06-23T02:16:00.000-07:00

Ja, nu har jag som vanligt glömt uppdatera, måste bättra mig, annars brukar folk tro att jag är död...

Allt har gått bra efter operationen, hade blödningar under ärret ett tag som jag fick penicillin för, men de är i stort sett borta nu. Allt läker som det ska och jag har inga problem med armen. Har varit hos sjukgymnast och fått den kollad i veckan. Har ännu inte provat ut någon riktig protes utan kör med den i vadd. Har badat 2 ggr på badhuset utan bröst och det har känts helt O.K.

Analysen av bröstet visade att tumören nu bara var 13 mm i diameter, men att det fanns förstadier till cancer runt om (det är nog det de sett på mammografin) som det var lika bra att ta bort i och med att celldelningen var snabb i dem. Av 11 borttagna lymfkörtlar var endast 1 smittad, vilket väl var bra.

Nu har jag kört igång med cellgifterna igen, har fått en hel kur, d.v.s 2 behandlingar, och börjar nästa kur på torsdag. Det blir även min 35-årspresent från Radiumhemmet, en schysst dos gift. Försökte få tid en annan dag, men det gick inte. Typiskt!

Ska på ny utvärdering (magnetröntgen) den 28/6, så vi får se vad som hänt då. Hoppas förstås på bra resultat. Ska försöka komma ihåg att uppdatera uppgifterna innan semestern, men jag är ju så glömsk (och har dessutom extremt mycket att göra just nu).

En av mina bröstsystrar har förresten just somnat in efter lång kamp. Hon var bara 32 år och det känns rent ut sagt för jäkligt. Mina tankar går till hennes sambo och dotter. Om det finns ett liv efter detta hoppas jag att hon kommer till en underbar plats efter den jobbiga tid hon haft.

Operation

2005-05-23T10:10:00.000-07:00

Nu var det länge sedan igen... Är så dålig på att updatera.

I slutet av april tyckte professorn att det var dags för operation. Jag blev chockad och ledsen, ville inte alls operera bort bröstet. Kände mig väldigt nere ö.h.t så nu har jag börjat med antidepressiva igen, fick träffa en läkare på ORC angående det. Mår bättre psykiskt nu, men har lite sömnsvårigheter.

Den 3/5 var jag med på kirurgkonferens på KS. Vi diskuterade om det skulle bli bröstbevarande kirurgi eller om hela bröstet skulle tas bort. Jag fick bestämma själv, men eftersom jag hörde att kirurgen trodde att det senare skulle vara bättre bestämde jag mig för det.

Den 17/5 opererades jag. Det gick snabbt och smidigt, har inte haft särskilt ont och det var inte alls så läskigt som jag trott. Känner mig inte speciellt "stympad" heller, det är helt O.K. att bara ha ett bröst. Blev av med dränrören en dag efter operationen och var på sjukhuset lite drygt 24 timmar. Var skönt att komma hem, gillar inte att vara på sjukhus. Nu tar jag det lite lugnt, men runt den 10/6 är det dags att börja med cellgifter igen. Ska bli intressant att höra vad de säger om tumören, de gör ju analyser av den när de tagit bort bröstet.

2005-04-24T10:06:00.000-07:00

Uj, var väldigt länge se'n jag uppdaterade märker jag. Nej, jag har inte dött, snarare tvärtom, det har gått riktigt bra. fyller på lite

Tis 5 apr 2005
Bra resultat av MR fick jag i dag. Det var förstås väntat, men skönt ändå. Fortsatt regress i skelettet, en metastas är knappt skönjbar (har tydligen tre, har alltid trott att det var två???) och en var fettinkapslad tror jag han sa, vilket var bra, för det tydde på att den höll på att omvandlas till något ofarligt på nå’t vänster. I alla fall så var det goda nyheter. Metastaserna i lymfan har ju varit borta länge nu och tumören i bröstet är fortfarande platt och svår att hitta om man inte vet var den sitter. En stackars läkarkandidat försökte i dag, men hon hittade den inte fast hon försökte tappert *fniss*. Tror professorn försökte sätt henne på det hala, för han sa att hon skulle försöka hitta tumören själv utan ”ledtrådar”. I övrigt ska jag få blod på torsdag i samband med cellgiftsbehandlingen. Skönt, kan inte vara såhär trött hela tiden, det funkar inte.

Sön 24 apr 2005

Blodtransfusionen var tyvärr inte till någon hjälp, värdena är fortfarande låga. Har varit lite nere psykiskt, men ska träffa en läkare på ORC ang. det på torsdag. Annars har det int ehänt så mycket de senaste veckorna, har en del neurologisk värk, men det är jag ju van vid. Det rullar på...

Har inte hänt så mycket

2005-02-25T23:46:00.000-08:00

Det var läkarbesök igen i tisdags. Professorn hittade förstås tumöreländet, men han sa - precis som doktor U - att den krympt väldigt. Hade han inte vetat att den fanns där hade han inte hittat den sa han. Den är nu ca 3 cm lång och platt, en del av den är troligen bindväv. Vi diskuterade lite om jag skulle vara med i vaccinprojektet mot HER2. Han tyckte inte det var aktuellt just nu, men kanske se’n (om det ens behövdes). Ska på ny mammografi, har fått remiss men har inte hunnit dit än. Mitt magnetröntgendatum har förresten skjutits upp IGEN. Jag får krupp. Nu blir det inte förrän den 17/3. Nåja, spelar roll, de ska ändå fortsätta med 3 kurer gift till, så det är bara att stålsätta sig. Fick ställa in både massage och vatten-Qi Gong denna vecka för att sonen var sjuk, men var och fick gifter på onsdagen. Vännen M var snäll och följde med som sällskap. Sonen fick vara hos sin farmor tills maken kom hem från jobbet, för jag var inte hemma förrän strax före 17.00.

Goda nyheter

2005-02-09T13:25:00.000-08:00

Har inte skrivit på länge, men det är mest för att jag haft fullt upp, inte för att jag mått dåligt. Är igång med både massage och vatten-Qi Gong nu.

Sista läkarbesöket var väldigt positivt. Modertumören är nästan borta!!! Är helt chockad. Doktorn sa att den nu bara kändes som en liten förtätning i bröstet. Roligt!

Ska på magnetröntgen den 17:e. Får se vad som händer då...

Massage och smärta

2005-01-27T06:37:00.000-08:00

I går var jag på massage/aromaterapi på ORC för mina händer och fötter som gör så förbaskat ont. Det var jätteskönt, men i dag känns det som om jag blivit överkörd av en ångvält och har ännu mer ont i hela kroppen... Skumt. Vet inte om det är någon reaktion på massagen? Ska kolla med sjukgymnasten.

I dag kom kallelse till vatten-Qi Gong med posten. Undrar när jag ska få kallelse till magnetröntgen? Är lite bekymrad.

Tyckte att cancerbröstet gjorde ont i går och blev orolig att tumören börjat växa igen. Vill ju inte bli immun mot Navelbine efter bara 4 kurer. Maken kände ingenting, så jag var nog bara nojig. Mår illa hela tiden, undrar om det beror på de minskade cortisondoserna? Ska fråga om det vid nästa läkarbesök. Beter mig som en annan gravid och får käka skorpor stup i kvarten. Blä. Ja, inte för skorporna, de är goda, utan för illamåendet.

På tal om något helt annat än cancer så blev jag faster i förrgår. Så'nt gör underverk för allmäntillståndet. Min brorsdotter är rysligt liten och söt.

Förbaskade sjukdomar

2005-01-14T14:18:00.000-08:00

I dag har sonen blivit sjuk! Han har feber och kräks... Själv är jag helt slut efter senaste cellgiftsbehandlingen och vill mest sova, men eftersom sonen spytt ner hela vår säng är det lite bökigt... Håller på att tvätta alla lakan och grejor, men natten lär bli obekväm. Mitt täcke ligger och väntar på tvätt och kudden är på tork. Får ta ett extratäcke och en av makens kuddar, men de är förstås inte lika sköna.

Var hos doktorn i tisdags, modertumören har krympt 1 cm. Bra! Var på mammografi igen i onsdags innan cellgiftsbehandlingen, får se vad det blir för resultat. Ska få ny magnetröntgentid sista veckan i januari. I går var jag hos terapeuten och sedan hos sjukgymnasten. Ska börja på vatten-Qi Gong på ORC i februari. Ska bli kul!

Jag är så trött på att alla är sjuka hela tiden, hoppas bara jag inte åker på det som sonen har, är fortfarande sliten p.g.a virusinfektionen.

Sjuk och trött

2005-01-06T14:25:00.000-08:00

Jag har inte varit så himla aktiv på sista tiden vilket beror på att jag varit sjuk ända se'n innan jul. De senaste dagarna har jag tillbringat på KS. Kan i alla fall glatt meddela att jag inte har lunginflammation, hjärtfel, blodproppar eller fler metastaser, men att jag har en kraftig virusinfektion med en massa obehagliga småinfektioner som följd, fruktansvärd hosta och dålig syresättning av blodet. Stön. Maken har semester denna vecka så vi skulle ha åkt till landet och haft det mysigt, för att allt varit så otroligt jobbigt hela hösten. Jo, pyttsan! Är så himla trött på att vi är sjuka hela tiden... Nåja, jag har i alla fall fått göra EKG, ultraljud på hjärtat, datortomografi, lungröntgen, åkt rullstol och brits i kulvertarna och en massa annat "spännande". Mina armar är helt sönderstuckna av all provtagning, ser ut som en knarkare...

Lunginflammation?

2004-12-27T01:12:00.000-08:00

Efter att ha mått relativt uselt hela julen och även några dagar innan, börjar jag misstänka att jag kanske har mer än en vanlig luftvägsinfektion. Maken har ju haft lunginflammation i ca 4 veckor så jag antar att det eventuellt är min tur nu. Ska in till akuten på KS snart, hoppas bara de inte lägger in mig. Vill helst bara ha antibiotika så jag fixar att få cellgift på onsdag och se'n åka hem och vila igen. Barnen är kvar hos mina föräldrar (firade julen där) till den 30:e, så jag har i alla fall lugn och ro.

Fick förresten reda på att det som "inte är tumör" i cancerbröstet kanske är bindväv vid senaste läkarbesöket. Ska bli intressant att få reda på vad det verkligen är nå'n gång...

Förvånande provresultat

2004-12-02T10:18:00.000-08:00

Nu är jag helt slut igen. Blir alltid det inför utvärderingarna, för jag tror jämt att jag är döende...Den här gången var jag verkligen orolig i och med att tumören i bröstet växt, men under över alla under så krymper metastaserna i skelettet fortfarande och de andra metastaserna är borta med vinden. Professorn var fundersam över den växande tumören i bröstet och när han kände efter sa han att han inte trodde att hela var tumör ens, för det kändes inte så. Undrar vad det är då? Blir dock ingen biopsi nu, utan vi avvaktar tills jag fått 4 omgångar (2 färdiga behandlingscykler) till med nya giftet. Ja, ja, i värsta fall får de väl ta bort bröstet. Jag ser inte fram emot det precis, men blir jag "frisk" av det så kan det väl vara värt det.

Jag är så mycket gladare nu, fast jag egentligen mått sämre. Undrar om det har med avsaknaden av Taxotere att göra? Många andra har sagt att de blir deppade av det, så det kanske jag också har varit? Pratade med terapeuten om det i går, hade äntligen fått för mig att boka en ny tid med henne då. Hon ska remittera mig till massage och deras (ORC:s) kurser i vattengympa. Ska även få komma till dietist änteligen, blev ju sjuk sist jag hade fått tid.

I morgon blir det nytt gift... Det går nog bra.

Mer magnetröntgen

2004-11-25T11:23:00.000-08:00

I går var jag på magnetröntgen igen. Var där på kvällen kl 19.10... Skum tid. Hela KS var öde kändes det som. Uppe på röntgen fanns bara R, som brukar göra magnetröntgenundersökningarna på mig, annars var det dött. R berättade att det var rätt långa köer till MRI just nu, så de fick försöka boka lite kvällstider. Nåja, röntgen är gjord nu, så nu ska jag bara gå och vara hysterisk till nästa läkarbesök då jag får resultatet. Är alltid helt säker på att hela skelettet är sönderfrätt av cancer och att jag nog dör snart. Tycker även jag har ont i njurarna, levern och bröstkorgen och bröstet gör definitivt ont. Jag är inte det minsta hypokondrisk... På vägen hem var det världens snöstorm. Trodde bussen skulle fara av vägen, men det gick bra.

I dag har Bostadsanpassningen varit hem till oss och installerat engreppsblandare i duschen. Skönt att ha det gjort innan vi flyttar hem igen, får jätteproblem med händerna (och ena benet) av Navelbinet och fixar inte de vanliga duschvreden.

Navelbine behandling

2004-11-13T21:52:00.000-08:00

Behandling nr 9 - varför räknar jag ö.h.t.?
I fredags var jag inne på KS igen. Vännen M var med som sällskap. Det var då dags för det nya, fina giftet Navelbine, plus att jag fick Herceptinbehandling. Herceptinet tog som vanligt 90 minuter, men att Navelbinet bara tog 10 var en glad överraskning. Nästa vecka tar behandlingen alltså bara 10 minuter, eftersom jag inte får Herceptin då. Känner mig helt senil, så jag minns inte om jag berättat att detta gift ges dag 1 och 8 (och ev. dag 16) i en 21-dagarscykel, mitt förra fick jag bara dag 1.

Har ännu inte känt av några större biverkningar av detta. En aning smakförlust, men den gör inte att saker smakar illa, utan bara att de smakar mindre. Lite problem med halsbränna och sura uppstötningar, men så var det ju med Taxotere också. Skönt att slippa cortisonet, har sovit nästan normalt, första natten sov jag to.m. 8 h i sträck (minus ett litet break för att gå upp och borsta tänderna och klä av mig, somnade oplanerat vid 21-tiden).

Tror att det gör verkan i alla fall, bröstet gör inte lika ont och känns mindre svullet. Det är heller inte lika rött och hårt. Vet inte om tumören krymper, vågar knappt känna efter...

Har ännu inte fått provsvar på stansprovet, hoppas jag får det i veckan.

Man lever så länge man lever

2004-11-09T10:17:00.000-08:00

Ja hej och hå... Nu börjar jag bli rejält trött på detta. Mammografin visade ingenting förutom att modertumören växt igen (är nu 4*4 cm). De tog prover den 4/11 för att kolla om cancern spritt sig till huden el. dyl. där det ser inflammerat ut, för penicillinet har inte hjälpt. Har inte fått svar än. Bröstet gör ont.

Ska få börja med nytt cellgift på fredag, för nu verkar inte Taxotere funka längre. Gör väl inte sååå mycket, för jag har mått så dåligt av det, men det känns jobbigt att ha pumpat sig full med två doser av något som gör att jag mår dåligt trots att det inte verkar ha gjort någon nytta på ett tag. Plus att det är obehagligt att inte medicinen hjälper längre. Nåja, nu ska jag få Navelbine och det har jag nästan bara hört positivt om. Hoppas det fungerar och att cancereländet inte hunnit sprida sig något mer medan jag väntar. Navelbinet får man dag 1 och 8 i 21-dagarscykeln, så det blir mer rännande på KS. Ska fortsätta få Herceptin dag 1. Kommer inte att behöva äta cortison längre vilket jag är själaglad över!

Ska på ny magnetröntgen den 24/11. Är så otroligt orolig och tycker det gör ont överallt, fast så kände jag ju förra gången också... Fast nu har jag liksom mer anledning att vara orolig. Blä.

Skriver mer när jag får besked om stansprovet de gjort på bröstet.

Känner nästan att jag inte orkar oroa mig för att jag ska dö längre, det tar så mycket på krafter som jag behöver för att ha roligt så länge jag lever. Försöker att inte tänka så mycket på det.

Mer penicillin

2004-10-19T11:01:00.000-07:00

I dag var det läkarbesök igen. Doktorn var lite orolig över mitt svullna bröst (högerbröstet svullnade för några dagar sedan), så det blev ännu mer penicillin, denna gång någon riktigt häftig sort. Mycket skulle jag äta också... Suck. Hoppas bara att det hjälper.

Fick även göra en ny mammografi för att kolla tumören och att det inte tillkommit något nytt jox. Är inte så speciellt behagligt med mammografi ö.h.t., men det är ännu värre med ett svullet bröst.

Annars är det cellgifter på fredag. Känner mig inte så uppåt.

Inflammation?

2004-10-13T03:25:00.000-07:00

Nu är jag lite orolig, för högerbröstet (som jag har tumören i) har blivit rött och svullet. Det gör dessutom ont. Har ringt KS och de ska försöka ordna en läkartid till mig så fort som möjligt. Bara det inte är några otäcka, inflammatoriska cancercellseländen som dykt upp! Jag har det lite kaotiskt ö.h.t. just nu med en helt vattenskadad lägenhet efter ett stopp i avloppsstammen i köket, så jag tycker inte det får hända mer negativa saker just nu. Är dessutom jätteförkyld och har luftvägsinfektion, äter penicillin mot det.

Annars kan jag ju berätta att det är drygt en vecka sedan den senaste Taxotere-behandlingen. Det har gått ganska bra måste jag säga, över förväntan. Har inte spasmat alls och har bara haft pytteproblem rent neurologiskt. Skönt! Har mått allmänt risigt och magen har som vanligt varit paj, men det hade jag räknat med.

Resultatet

2004-09-28T08:33:00.000-07:00

I dag var jag på läkarbesök och fick resultatet av magnetröntgen. Metastasen mellan lungorna är borta och de i ryggen är i regress, d.v.s. att de krymper eller i alla fall visar tecken på att må rätt uselt. Fattar ingenting, borde vara själaglad, men är bara ledsen och nere. Antar att det som drar ner mig är att jag ska få minst 3 behandlingar till med Taxotere, även om det bara är 75% av originaldosen. Tanken på 9 veckor till med det fräscha hälsotillståndet jag hamnar i av Taxotere lockar inte alls. När det är klart ska det bli en ny utvärdering. Det här känns mer och mer som en B-film utan slut. Jag är så trött.

Magnetröntgen avklarad

2004-09-25T07:50:00.000-07:00

I torsdags var jag på magnetröntgen. Det var väl ungefär som förra gången. Det är lite fånigt, jag var naturligtvis supernervös, vilket var meningslöst eftersom jag inte ens får tillstymmelse till ett provsvar förrän tidigast på tisdag då jag ska till professorn. Jag är orolig i hela kroppen. Förra helgen fick jag för mig att jag hade en tumör i andra bröstet också. Maken kände inte ett skvatt och risken för att en tumör på 3 cm i diameter (som jag fick för mig fanns där) materialiserat sig huxflux på de mindre än två veckor som då gått se'n senaste läkarbesöket var väl rätt obefintlig. Var ändå helt olycklig och grät så det skvalade. Ryggen gör ont och det tar jag som tecken på att skelettmetastaserna växer som ogräs. Jag är rent ut sagt skittrött på hela cirkusen. Jag "vet" redan att jag är dödssjuk och vill bara få det bekräftat. Antagligen är jag inte alls döende, utan det är troligare att metastaserna krympt/stått stilla än att de växt alternativt spritt sig, men det kan jag inte acceptera. Jag är för rädd.

Var även hos terapeuten i torsdags. Jag berättade lite om mina känslor inför ännu en cellgiftsbehandling. Att det nästan känts som om att livet inte är värt att leva om jag ska må så dåligt som jag gjort senaste tiden (innan jag fick det här breaket från gifteländet - tack snälle professorn!). Hon tyckte jag skulle försöka se det som att jag faktiskt har ett val, att jag kan strunta i gifterna om jag vill (vilket innebär att jag troligtvis dör i hemska plågor inom ett år, men det är dock en valmöjlighet). Hon trodde att beslutet att aktivt välja gifterna skulle göra det lättare för mig att fixa biverkningarna. Tja, kanske. Mycket sitter ju i attityden.

För det tredje var jag hos arbetsterapeut i torsdags också. Fick lite hjälpmedel och hon har skickat in en ansökan till bostadsanpassningen för att jag ska få engreppsblandare till duschen. Vi får väl se. De är säkert så snåla att de tycker jag ska betala själv.

Har fått ett förhandsex av tidningen jag ska vara med i. Den kommer ut i nästa vecka. Känns nervöst, men strunt samma. Man måste våga lite, annars kan man lika gärna lägga sig ner och dö direkt. En del saker i artikeln känns lite fel och en del rejäla språkgrodor gjorde mig mörkrädd (avskyr så'nt), men jag har ju läst igenom den innan och godkänt den (trots att jag hellre velat korrekturläsa den själv, personen som gjorde det verkade inte ha full koll). Det blir nog bra.

Nu ska jag bara vara nervös och ha dödsångest inför tisdag. Jag tycker bara att folk dör hela tiden. Usch.

Utan cellgift

2004-09-14T08:31:00.000-07:00

Ja, så var jag på behandling i fredags då... Fast utan cellgift. Dottern var med, så vi hade det ganska trevligt, åt godis, pratade, läste saga etc.

Livet utan cellgift är helt O.K. Skulle kunna leva med det, fast jag antar att jag skulle börja känna av cancern rätt omgående då, så det skulle nog vara kortlivad glädje. Hoppas att skelettmetastaserna inte är metastaser, för nu börjar jag bli livrädd för att det ska göra ont i ryggen av dem. En del jag läst inlägg av på nätet har inte alls känt av skelettmetastaserna i början, men haft fruktansvärt ont bara något år senare. Isch. Nåja, det är i alla fall skönt att inte ha spasmer, att mina neurologiska besvär nästan försvunnit och att maten smakar som den ska. Naglarna är fortfarande rätt läbbiga, men det rättar nog till sig om jag byter cellgiftstyp. Har varit hos sårsköterskan (i torsdags) och har beställt en salva som ska vara bra för att häva infektionerna.

Fotografen ringde i går, han försöker lyckas med att få med mig på något slags seminarium anordnat av BRO som drottningen tydligen ska vara med på. Jag vet inte jag... Känns lite skumt. Fast det är nog intressant att lyssna på föreläsarna.

Nästa vecka är det dags för magnetröntgen. Nervöst!

Trevligt läkarbesök

2004-09-07T08:00:00.000-07:00

De senaste dagarna har naglarna börjat trilla av ordentligt. Är en biverkning av Taxotere. Inte nog med att de lossnar, de är dessutom fulla med var under - alltså mellan fingret och nageln. Mindre fräscht... Går omkring och läcker var och blod hela tiden, så jag har börjat "förpacka" naglarna i sterila kompresser och sårtape. Helt handikappad blir man.

Var till KS i dag för att träffa min läkare inför cellgiftsbehandling nr 6. På grund av äckelnaglarna (nu 4 till antalet) och alla andra förb... biverkningar sa min snälle farbror doktor att jag slipper cellgift på fredag. Mina blodvärden är dock kanonbra trots att jag är så förkyld att jag knappt kan vare sig prata eller andas. Mysko. Ska i alla fall bli otroligt skönt att bara få Herceptin och slippa Taxotere och Betapred (cortisonpreparatet). Stora tumören är inte längre stor utan är nu nere på knappt 2 cm. Den har alltså krympt med tre fjärdedelar från utgångsstorleken. Inte illa! Tumörerna i armhålan hittade han inte denna gång heller. Bra! Hoppas de är helt borta. Eventuellt ska jag få börja med ett annat cellgift efter utvärderingen. Vore skönt att få något som man inte tappar hår och naglar av... Nackdelen är att man får det 1 gång i veckan. Låter inget vidare... Nåja, vi får se hur det blir. Ska få komma till en sårsköterska och fixa naglarna på torsdag. Hoppas det går bra.

Guess what? Jag har blivit en klimakteriekärring! Vid den späda åldern av 34 år... Frågade doktorn om mina värmevallningar jag får kunde bero på det och då sa han att det gjorde de alldeles säkert. Lustigt... Fast han sa också att när man är så ung som jag så kan mensen komma tillbaka när man slutat med cellgifter, chansen är ca 50-50. Å andra sidan har jag släppt tanken på fler barn, så strunt samma. Då kan jag lika gärna slippa den vedervärdiga mensen (min är inte att leka med, ca 8-10 dagars blodbad och smärta varje gång). Vallningarna är småjobbiga, men inte värre än några andra biverkningar jag har just nu.

Gå till dagbok

Röntgen och mardrömmar

2004-08-30T01:02:00.000-07:00

Ska på magnetröntgen om lite mindre än en månad (har fått tid nu) för att utvärdera resultatet av cellgiftsbehandlingen. Jag känner mig inte sådär överdrivet oroad, men det är jag nog innerst inne. Har drömt flera mardrömmar om undersökningen, eller rättare sagt om resultatet (undersökningen i sig är inget speciellt). Härom natten drömde jag att man liksom fick upp resultatet direkt på en bildskärm och om det var aktiva cancerceller någonstans så blev det små röda pluppar. På bilden hade hela ryggraden "ätits upp" av pluppar och det var oändligt deprimerande.

En av tjejerna på ett av mina message boards (som inte alls handlar om cancer, utan om scrapbooking) har också stadie IV cancer. Hon är i princip döende och har varit sjuk ungefär lika länge som jag. De kan inte göra mer för henne nu. Känns orättvist och samtidigt konstigt. Hur kan hon ha blivit så sjuk på så kort tid när jag fortfarande är rätt OK? Å andra sidan har hon inte bröstcancer, utan cancer i bl.a. bukspottkörteln och det är ju farligare redan i ingångsskedet. Alla vitala organ är naturligtvis "värre" att ha tumörer/metastaser i , så jag borde vara tacksam att mitt elände "bara" sitter i bröst, lymfkörtlar och ev. skelett.

Som vanligt kunde jag inte låta bli att kolla upp överlevnadsstatistiken för bröstcancer i stadie IV. Efter 5 år var den faktiskt så "hög" som 16%. Det är nästan 2 av 10 som överlever 5 år alltså. Då får man även tänka på att många av dem är 83½ eller så redan i startskedet, så de flesta som faktiskt klarar sig borde vara de unga drabbade, d.v.s. jag. Efter 7 år var den 11%. Det stod i och för sig att det fanns många enskilda fall där patienterna levde betydligt längre än 7 år. Jag vill vara ett enskilt fall.

Just nu är jag så himla trött på att vara rädd. Det är jobbigt att vara det hela tiden. Helst skulle jag bara vilja strunta i att jag har cancer (så gott det nu går) ett par månader och koncentrera mig på att ha roligt.

Blev hysteriskt rädd idag

2004-08-26T01:28:00.000-07:00

I dag har jag pysslat med fritt fall. Inte speciellt frivilligt och inte på Gröna Lund, utan i en skogsbacke utanför vårt hus. Dottern hade sovmorgon i morse, sov lääänge förstås i och med att hon är morgontrött, och som resultat var vi sena när vi skulle till skolan med henne. Regnet öste ner när vi kom ut och jag hade dotterns galonisar fladdrande i ena handen som någon slags vimplar. Jag kastade mig ner för skogsstigen, som är en genväg, i bästa Ingemar Stenmark-stil. Dottern sprang efter. Jag var iförd otroligt smarta skor för väderleken: Typ Birkenstocksandaler. Detta berodde inte på vare sig fåfänga eller ovilja att fatta att sommaren är över, utan på att jag har en infekterad stortå som gör det ohyggligt plågsamt att ha "täckta" skor (har beställt tid för fotvård i morgon, så skäll inte på mig). När jag springer nerför branten känner jag plötsligt att lervällingen ger vika och sätter händerna bakom mig för att ta emot. I samma ögonblick känner jag dels att hela knät vrider sig, dels att något knäpper till i ländryggen.

Första tanken är att "nu pajar skelettet, jävla metastaser", andra tanken är "hur 17 ska jag komma upp?" (tanken på att släpa min barbamamma-artade kroppshydda tillbaka till lägenheten i krypande ställning lockar inte). Tredje tanken är mest att dottern nog blev jätterädd och jag vill trösta henne... Fast jag är ju rädd själv. Dessutom sa jag väl ett och annat fult ord när jag föll som en fura, vilket antagligen skrämde henne ännu mer - jag brukar nästan aldrig svära. Jag ropar på dottern som kommer fram och tar bort regnjackehuvan från mitt ansikte - såg inte ett dyft innan. En mamma till en av hennes klasskompisar (med klasskompisen i släptåg förstås) , som bor i närheten, är också på väg ner för backen och undrar oroligt hur det gått och om jag behöver hjälp. Jag känner efter om knät halkat ur led totalt. Under över alla under verkar det inte ha gjort det, fast det kändes så först. Börjar känna mig aningen fånig som ligger där i leran. Tar mig upp på ett ingalunda graciöst sätt, tackar för erbjuden hjälp, men den behövs nog inte och försöker lugna dottern genom att skoja till det. Jag brukar sällan tycka att saker är pinsamma, man kan väl inte hjälpa att man halkar, men det här kändes ohyggligt pinsamt. Vet inte om det beror på att jag är så skröpplig i övrigt och att jag är rädd för att barnens kompisars föräldrar ska tro att jag går på droger när jag spasmar, ramlar och har mig?

Nu gör både knät och ryggen ont, men det är ingen större fara. Hoppas jag. Har dock fått en försmak av hur det kommer att bli se'n när kroppen ger upp mer och mer och det var inte behagligt. Jag är så trött på att vara rädd.

Början på historien

2004-08-25T12:27:00.000-07:00

Fre 26 mar 2004

Är orolig att jag har cancer, har fått en konstig knöl i bröstet :-(. Hittade den när jag skulle gå och lägga mig efter mormors begravning. Ska försöka få läkartid i nästa vecka. Är säkert inget, men känns obehagligt. Jag menar, jag är ju bara 33 och har ingen bröstcancer i släkten. Nu ska jag sova.

Ons 28 april 2004

Jag har fortfarande kvar knölen i bröstet och den gör bara mer och mer ont. Har varit på både läkarbesök, mammografi och punktion samt äter antibiotika, men den verkar inte vilja ge sig. Nu ringde de idag och ville flytta mitt nästa läkarbesök från den 15:e till den 6:e, vilket naturligtvis gör mig lite nojig. De kanske har hittat nå’t som är farligt??? Blärk.

Tors 6 maj 2004

Var hos doktorn i dag. Jag HAR cancer. Är inte störande uppåt precis. Tumören är hur stor som helst, så jag börjar behandling redan nästa vecka. Den måste krympas innan man kan operera den. Hela läkarbesöket kändes surrealistiskt. Fattade förstås vad klockan var slagen när läkaren frågade om jag hade någon anhörig med mig. Det hade jag inte, för ingen hade sagt att jag skulle ha det. Jag hade ju inte cancer, de hade ju hela tiden sagt att det var en inflammation. Läkaren tjatade hela tiden om att jag var chockad och att att jag inte skulle komma ihåg något av det han sa när jag ville ha information. Idiot! Jag kom ihåg precis allting. Känner mig arg och nedvärderad. Maken fick hämta mig på jobbet, fixade inte att åka buss hem med det här beskedet ringande i huvudet.

Fre 7 maj 2004

Jag har suttit och försökt komma på något bra med att ha cancer. Det var faktiskt lättare än man skulle kunna tro! I och för sig var det mesta lite taskigt, men man kan säkert leva rätt länge på att folk tycker synd om en ;-). Om man t.ex. har en jobbig kund på arbetet som gnäller över nå’n skitsak kan man ju alltid klämma i med ”Vad är det att bråka om? Jag har cancer!” (den funderar jag allvarligt på att använda - OBS! Skämt!). Eller om det är fullt på bussen: ”Kan jag få sitta? Jag har cancer!” (som om det skulle påverka min förmåga att stå... ;-)). Man får väldigt mycket back-up från alla omkring en. Folk bryr sig mer än man tror och tycker mer om en än man tror. Verkar som om att det är lättare att säga så’nt när man vet att en person är allvarligt sjuk. Jag får material till en bok (jag har alltid velat skriva en, men har haft så svårt att hitta ett bra ämne... Nu får jag ett helt ”gratis”. Gratis och gratis, det kostar lite kroppsdelar, men ändå). Man reflekterar över sitt liv. Oftast går man omkring och tycker att det är lite halvrisigt, nu fattar man hur bra man egentligen har det och att man definitivt inte vill att det ska ta slut (i natt var jag helt säker på att jag skulle dö och det kändes inget vidare kan jag tala om). Man börjar sålla och se vad som är viktigt (Är det viktigt att dammsuga? Nej. Är det viktigt att mysa med familjen? Ja.). Man uppskattar sin familj mer, även om barnen är pestiga och mannen mest är besvärlig. De uppskattar mig mer också, känns det som i alla fall (hur blev den meningen?). Det var i alla fall några saker.

Helgen 8-9 maj 2004

Vi har haft födelsedagskalas för dottern - trots allt. Har umgåtts med familj och släkt och pratat med dem om det också. Har berättat för barnen såklart. Lillen fattar inte mycket, men dottern blev rädd. "Gammelfarfar dog ju av cancer mamma!" Förklarade att jag inte var 90 bast och troligen skulle överleva, dock med ett bröst mindre.

Mån 10 maj 2004

I dag fyller dottern år på riktigt. Firade henne i morse med sång och paket, se’n gick vi till dagis och pratade med båda barnens personal om min sjukdom och vad som kommer att hända. Dottern har fått ha kalas där i dag med ballonger och glasstårta. Kul för henne.När vi varit på dagis gick vi hem och åt frukost och se’n sov vi en stund. Har ju inte blivit överdrivet mycket av den varan på senaste tiden. Ringde S:t Göran och KS men fick inga svar på nå’nting. På S:t Göran ska de ”bara” operera och på KS fick jag prata med en telefonsvarare. Åkte till jobbet vid 12-tiden och maken åkte till sitt. Stannade ca 1½ timme där och pratade med jobbarkompisarna. Medan jag var där ringde de från KS och meddelade att jag ska dit i morgon 9:30. Maken hämtade upp mig och på vägen hem åkte vi en sväng och tittade runt den eventuella nya lägenheten. Maken hade ju inte tittat på omgivningarna något direkt innan och det var bara jag som var med på visningen. När vi var där ringde brorsan - som var på anställningsintervju i krokarna - så han kom över och fikade se’n. Trevligt.

Tis 11 maj 2004

Morgonen började med att maken och jag lämnade barnen på dagis för att sedan åka till radiumhemmet på KS. Träffade en professor som påminde om professor Kalkyl... Kunde knappt hålla oss för skratt när han gick ut för att hämta nå’t papper - vilken skum typ! - men vi lyckades hålla oss... Det visade sig att han var duktig trots sitt lätt förvirrade sätt. Vi fick svar på nästan alla våra frågor. Tumören är 7*8 cm... Plus att det antagligen finns en till i armhålan som är ungefär 2 cm i diameter. Jag ska på en massa undersökningar den närmaste veckan och se’n blir det dags för min första cellgiftsbehandling nästa onsdag.

Tor 13 maj 2004

Har varit på alla upptänkliga undersökningar i dag. Brorsan var med som sällskap - Trevligt. Har varit både ny mammografi, ny punktion, skelettscint, lungröntgen och ultraljud av buken. Allt detta för att jag sagt jag till att vara med i ett forskningsprojekt... Nåja, det är väl bra att de är noga?

Fre 14 maj 2004

Har varit och skrivit kontrakt på nya lägenheten i dag. Känns galet att flytta mitt uppe i allt det här, men vi har ju velat ha större så himla länge. Har även varit och provat ut peruk. Den är blond som en rågåker och mycket snyggare än mitt riktiga hår.

Mån 17 maj 2004

Orkade bara inte gå till jobbet i morse. Jag bara grinar och sover. Orkar ingenting och allt gör ont. Ska åka till KS lite senare för att göra en hjärtundersökning. Bra att jag får något att göra, är så himla segt att bara vara hemma och tänka på en massa jox. Har börjat fundera på allt som ska göras inför flytten och det känns som oöverstigliga hinder storlek Mount Everest. Maken säger att han ska fixa grejor, men det känns inte betryggande för mig, jag vill orka ordna allt själv (utom att bära de tyngsta möblerna) och ha full koll. Haha, säger jag bara. Går här och intalar mig själv att jag bara måste vara positiv, men det går inte. Fan. Jag vill inte vara sjuk. I morgon är det provsvar. Är fortfarande lika livrädd. På onsdag är det dagen c, som i cellgifter. Har även fått en fin ”inbjudan” till inoperation av en venport. Det blir den 2/6.

Tisdag 18 maj 2004

Av någon outgrundlig anledning hör jag låten "Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv..." spelas inne i huvudet om och om igen. Inte sjutton blev det så. Det här är nog en av de klart värsta dagarna i mitt liv. Provsvaren från skelettscinten visade en konstig förändring i nacken, så jag skickades på magnetröntgen. Där hittade de en grunka till i ländryggen och något mellan lungorna. Troligtvis har jag metastaser i skelettet och i så fall räknas cancern som kronisk. ”Vi får se hur länge du lever” ungefär... Professorn lät väldigt dämpad, så jag känner mig inte särskilt optimistisk. Är sjukskriven till 1/9 nu, jag fixar inte att jobba. På tisdag ska jag på undersökning och göra en punktion på grunkan som sitter mellan lungorna. Sakerna i ryggen kan vara förslitningsskador eller något inflammatoriskt, men med ca 90% säkerhet är det cancertumörer. Skit! Nåja, huvudsaken nu är att överleva så länge jag bara kan. Är jag för optimistisk om jag hoppas på 15 år? Strunt samma, jag måste tro att det går, annars kan jag ju bara lägga mig ner och dö direkt. Jag vill se mina ungar ta studenten! Hade gärna velat få barnbarn också, men det kan jag väl knappast hoppas på... Suck.

Sön 23 maj 2004

Är inte så munter i dag (börjar nästan bli ett permanent tillstånd *suck*). Ska sluta läsa på cancersiter på internet, tror bara att jag ska dö i morgon så fort jag är inne och läser där. I övrigt mår jag uselt, men det är något så normalt som att jag är dålig i magen. På tisdag är det som sagt icke-rolig punktion via gastroskop, på onsdag ska vi visa lägenheten (jobbigt) och på torsdag ska jag antingen till Skansen eller till psykologen... Vi får väl se. Skansen låter faktiskt betydligt skojigare än psykologen, men jag kanske behöver psykologen mer??? De skyndade på remissen när det visade sig att jag var sämre än de trodde. Urk. Jag känner mig så maktlös. Eländiga onda små monsterceller som förstör mitt liv!!! Jag önskar att jag bara kunde få ha en enda normal dag till i mitt liv, en dag då jag bara går och retar upp mig på vanliga småsaker som GÅR att fixa och inte behöver tänka på cancer. Saker jag hatar att tänka på:
Att jag inte kommer att hinna se och göra allt jag vill.
Att jag inte kommer att få se barnen växa upp (O.K. , det kanske jag får, men oddsen är ju inte sådär strålande bra precis).
Att jag inte kommer att få vara med på deras bröllop eller se deras barn födas.
Att jag inte kan få fler barn (kanske låter som en töntig sak i sammanhanget, men jag ville verkligen ha ett barn till).
Att maken och jag inte kommer att få bli gamla pensionärer ihop och njuta av de sista ljuva, lediga åren tillsammans.
Att jag kommer att ha ont (har typ noll i smärttröskel) och att jag kommer att få gå igenom femtielva läskiga operationer (har operationsskräck f.ö.) och behandlingar som inte kommer att hjälpa helt, utan bara förlänga livet lite innan det oundvikliga sker. Läste i en veckotidning härom dagen att morfin inte hjälper när tumörerna sitter i skelettet och att smärtorna är fruktansvärda. Det var ju kul läsning... Inte. Grinade hysteriskt i flera timmar efter det. Har slutat läsa Hemmets Journal.
Att jag inte får höra snacket efteråt.
Att allt kanske bara tar slut när man dör, att det inte finns något liv efter detta eller reinkarnation. Vad var det då för mening med det hela?
Suck och stön. Skulle hellre tänka på något helt ointressant än allt det här.

Tis 25 maj 2004

I dag är jag mycket gladare. Är ju skönt att man får vara det ibland också. Läkarna har hittat en faktor angående min cancer som gör att prognosen ser bättre ut, på sätt och vis. Jag har något som heter HER2, vilket bidrar till en väldigt aggressiv cancerform som oftast uppträder hos kvinnor under 40. Det var ”the bad news”. ”The good news” är att det finns en speciell medicin mot detta och att de inte börjat med någon behandling än. En jäkla tur egentligen, för hade de gjort det hade jag kunnat få ett preparat som försämrar mina utsikter. Nu vet de i alla fall varför eländet växer så extremt fort och vad de ska ge för gifter. Börjar med cellgifter (en sort som är gjord på idegransextrakt och heter taxotere) och medicinen, herceptin, på torsdag. Vill väl inte säga ”kul”, men bättre än att bli sämre i alla fall.En annan ”rolig” sak: Metastasen (som de i.o.f.s. inte vet om den är en metastas än, men det är ju troligt) sitter inte på skelettet utan troligtvis i en lymfkörtel. Har ju redan cancer i lymfkörtlarna, så det känns inte som att situationen är sååå försämrad av det. Är självklart inte bra att den sprider sig, men bättre än att jag har den i skelettet också. I dag har jag varit på provtagning på lymfkörtelgrunkan-som-kanske-är-en-metastas. Denna gjordes genom punktion via gastroskop. Var jätterädd innan p.g.a. alla skräckhistorier om gastroskopi jag fått mig serverad, men det var inte så farligt. Skönt! Ja, det var förstås inte skönt, men skönt att det inte var så smärtsamt och obehagligt som jag trodde.

Tor 27 maj 2004

I dag har jag varit på första cellgiftsbehandlingen. Var helt OK och än så länge känner jag i princip ingenting. Var även och gjorde ultraljud på njurarna, för de som gjorde provtagningen på grunkan mellan lungorna var oroliga för spridning dit. Turligt nog såg njurarna helt friska ut, så nu kan jag andas ut på det planet också. Professorn var in och berättade att mellan lungorna saken är en metastas på en lymfkörtel, men den sitter inte på skelettet. I princip är den ”bara” en förlängning av cancern i bröstet och lymfkörtlarna. Troligtvis är de andra skelettgrejorna bara förslitningsskador, men de ska hålla koll på dem. Goda nyheter!Tillbaka till vilan!

Fre 28 maj 2004

I dag känner jag mig slut i kroppen men pigg i huvudet. Tror jag är hög på Betapred (cortisonpreparat). Har lite muskelvärk och känner mig tidvis ”småfrossig”, ungefär som när man håller på att bli förkyld. Munnen är fortfarande torr, känns som om det sitter en hinna på tänderna och tungan. Annars är det mest lite som om att jag inte orkar något. Mer orkeslös än trött egentligen - Känns som om kroppen är 95 och huvudet fortfarande 33. Känner redan att något händer med tumören i bröstet!!! Den är varm och det sticker i den, verkar inte som om den gillar de här preparaten alls. Känns nästan som om den sjunkit ihop pyttelitegrann :-). Glad! Nu ska de elaka små maligna cellerna döden dö!

Ons 2 juni 2004

Var på Ersta Sjukhem och opererade in venporten. Pappa var med som sällskap. Var inte alls så farligt och personalen var urduktig och trevlig. Gick ut och käkade efteråt, maten börjar smaka nästan normalt igen. Härligt! Är lite stel nu, men annars är det bra.

Tis 15 jun 2004

Då har jag varit hos professor Kalkyl igen. Jag vet inte, men jag lyckas på något sätt bara höra allt negativt känns det som, så nu är jag rätt ledsen. Maken ska på nå’t firmajippo ikväll, så jag ska dessutom vara ensam med ungarna. Nåja, det går väl.
I alla fall så har jättetumören krympt drygt 2 cm på varje ledd, är nu ca 5*5,5 cm. Radbandet med knölar i armhålan har också dragit ihop sig lite, men är svårare att mäta. Alla värden var bra utom hb:t som gått ner lite, men jag har ju mens, så det är väl inte så underligt. Jag såg fräsch och frisk ut tyckte de i alla fall (undrar om jag såg ”allmänt frisk” ut eller ”frisk för att ha så jädra mycket cancer”???). Doktorn har nu bestämt att jag ska få 6 behandlingar, se’n ska de röntga skelettet & hela baletten igen, ta prover och utvärdera om det är läge att operera, om jag ska få fler behandlingar eller om de bara ska stråla. När han säger sådär får jag naturligtvis känslan av att ”jag ska dö i alla fall, så de tycker inte det är lönt att operera mig”. Blä. Han babblar hela tiden om att jag är så ”tapper”. Tycker inte jag är ett dugg tapper och undrar när allt det där hemska alla pratar om ska inträffa. Tycker på något sätt att ”det värsta” redan har hänt, nu bearbetar jag bara och lider av lite medicinska biverkningar. Nåja, vi får väl se hur kaxig jag är på typ lördag eller söndag (då cortisonet jag får vid behandlingen inte verkar längre).Frågade om de underliga prylarna i skelettet, de små som de inte kan ta prover på, och han sa att de med största säkerhet är metastaser i alla fall. Då rasade jag ihop totalt igen, mår så himla dåligt av den tanken. Nåja, det går ju inte att göra något åt, det är som det är. Får väl se vad testerna visar se’n i september.

För övrigt börjar håret lossna nu, men det lossnar inte i stora tussar som alla pratat om, utan bara några strån i taget. Eftersom jag inte har så mycket hår annars heller, så är det väl snart läge att raka bort eländet. Är trött på det.

Ons 16 jun 2004

"Vi har beviljat din sjukskrivning" meddelade FK så vänligt i dag. Schysst av dem, kändes som om det var på nåder. De ansåg även att jag skulle kunna gå tillbaka till jobbet utan rehabilitering se’n. Haha, säger jag. Vägrar gå på A-kassa under behandlingarna, det känns larvigt att slösa dagar på det när jag ändå inte kommer att få något jobb. Enligt mediannormen har jag dessutom bara 1,5-2 år kvar att leva läste jag nyss (måste sluta läsa om cancer på nätet), så det vore ju ingen vinst att anställa mig. Jag tycker hela alltet är absurt. Jag håller på att dö i en allvarlig sjukdom och FK verkar tro/tycka att jag är på betald semester och att det är snällt av dem att bevilja mig sjukskrivning. Helst skulle jag väl jobba till sista andetaget. Blä. Just i dag är jag extremt bitter och ledsen - och inte ett dugg duktig. Jag orkar faktiskt inte.Ryggen gör ont. Det beror troligen på metastaser. Just nu tror jag t.o.m. att snuva beror på metastaser. Fattar inte hur jag ska orka träffa terapeuten, fast jag antar att jag behöver det.

Tors 17 jun 2004

Jaha, då var det dags igen för cellgifter igen. Försöker få tag på min fru moder per telefon, men hon är ute och ränner igen. Förstår inte att hon orkar vara ute och springa till minst 23.00 och se’n vara ute igen vid 7.30 på morgonen. Gäsp. Ska man inte vila när man är pensionär ;-)? Själv var jag uppe och tog mediciner klockan 1 i natt. Fick sätta klockan, annars hade jag aldrig kommit upp. Det är urfånigt, man ska ta cortison 12 timmar innan och jag ska vara där 13.00, så jag hade inget större val. Se’n ska jag ta mer cortison klockan 10 och slutligen allergimedicin och Alvedon vid 12-tiden. Se’n får jag en spruta med cortison när jag kommer dit (det är väl ingen som tycker jag får mycket cortison va ;-)?) och även något mot illamående. Efter det är det dags för min första medicin - herceptinet. Det tar drygt en timme. Sedan blir det en timme cellgift och se’n får jag gå hem. Gissa vad jag ska ta på kvällen se’n? Helt rätt, cortison. Dagen efter tar jag cortison två gånger och se’n behöver jag inte medicinera mer på ett tag förutom Alvedon om jag får feber. Jag fäller som en Leonberger för övrigt. Vaknade med en hög hår på kudden. Håret rasar bara jag petar på det. Är mer irriterande än obehagligt faktiskt, är rädd att jag ska klogga igen avloppet när jag duschar.Skulle vilja luncha med mamma innan vi åker till KS, se’n smakar all mat pappkartong i minst en vecka, så jag vill passa på. Fast det gäller ju att jag får tag i henne!!! Suck. Nu ska jag gå med barnen till dagis.

Fre 18 jun 2004

Vaknade klockan 4 av nå’n förbannad telefon som pep. Jag hatar pipande kameror, telefoner och brandvarnare. Grrr... Kunde inte somna om (fortfarande hög på cortison), så jag gick upp, satte telefoneländet på laddning, skrev flyttkort och vek ALL tvätt. Den låg i en otäck hög på matsalsbordet i vardagsrummet och såg ut som om den tänkte anfalla ;-).Maken gick just upp (klockan är 7.13 piiip)- jag hade hållit honom vaken med en massa svamnel mellan 4.30 och 5 - och jag tog just mer cortison. Kommer ju inte att få sova på minst ett dygn till! Aaargh!!! Kroppen är dödstrött, men jag är superpigg i huvudet. Fattar inte hur det går till. Tycker synd om folk som drogar sig ”på riktigt”, de måste ju vara helt störda som gör så’nt här frivilligt. Själv vill jag mest kräkas. Tror å andra sidan inte att cellgifter är nå’n höjdare till uppåttjack precis, men höga doser cortison är det definitivt. Hoppas inga förvirrade tonåringar läser detta och försöker bli höga på Betapred i helgen... *suck* Jag kan ju säga att jag inte tror att det funkar på friska personer. Jag vill sova... Zzzzzzzzz...

I går ja. Åt lunch med föräldravarelserna på en kinakrog innan vi åkte till KS. Buffé - Jättegott! Vi blev försenade på sjukhuset, men det gick bra ändå. Fick inte komma in på behandling förrän ca 13.30, så jag var inte klar förrän ca 16.20. Vi hade trevligt under förgiftningen, mor och jag löste korsord och se’n fick jag prata i omgångar med en förälder i taget medan den andra satt och sov i en stol.

Jaha. Håret ja. Det hade trillat ner på bröstet märkte jag när jag duschat. Det var dock ingen långvarig effekt, utan ramlade vidare ner i badkaret när jag torkade mig. Badkaret såg ut som en flossamatta. Fick göra rent det. Min karriär som ”man” blev väldigt kort. Sa till maken att han nog får raka av håret i kväll, är trött på det här. Dessutom är jag rädd för att täppa till hela avloppet. Maken replikerade då glatt att det gjorde inget, för vi ska ju ändå flytta. Stackars nya hyresgäster säger jag bara! 12 dagar kvar till dagen F, som i Flytt. Fast vi har ju en månad på oss, så det är inte sååå farligt. Ska ju tapetsera i nya lägenheten och så först. Vi flyttar ju inte ”på riktigt” förrän den 1/8 egentligen, fast jag har adressändrat från den 1/7.

Klockan är 17.40 och jag har sovit i ca 2 timmar under eftermiddagen. Skönt!Håret rasar mer och mer. Har ringt K, min snälla perukperson, för att få peruken inklippt på måndag. Tror maken får raka av håret i helgen, jag står inte ut med allt hår överallt. Nu lossnar det och flyger omkring bara man petar på det. K sa att det nästan är värre för folk som har tunt, fint och flygigt hår än för så’na som har tjockt, för vi har fler, små, klena hårstrån som inte håller ihop i tussar.

22.08. Har inte längre något hår. Det känns skönt och ser inte alls så konstigt ut som jag trodde. Just nu sitter jag med peruken på, blir så kallt annars (är ju inte van).

Tis 22 jun 2004

I går kväll var det inte bra. Min mage är trasig tror jag, det är ingenting som fungerar med den. Måste nog kolla med min läkare om det inte blir bättre om nå’n dag. Känns som om att inte kroppen tar upp ett skvatt av näringen. Sov bra i natt, så jag känner mig lite fräschare i dag. Har peruk i dag, ungarna ville det. Vet inte hur jag känner inför den. På sätt och vis känns det som fusk att ha så tjockt, snyggt hår. Har jag ju aldrig haft i hela mitt liv ;-). Se’n är den varm också, men det gör inte så mycket. För det tredje är den nästan lite FÖR blond, men jag kunde i.o.f.s. ha blekt håret så också. Det är nästan precis den färgen jag skulle vilja ha på mitt riktiga hår... Det som känns konstigast är nog att det är så mycket volym på det, är inte van alls och tycker det ser fejkat ut. Alla som sett den säger dock att det ser ut som riktigt hår (tills man känner på den, då märker man förstås att det är syntet). Äh, jag vänjer mig väl. Har handlat lite snusnäsdukar och kepsar också, så jag kan göra som jag vill. Det som känns lite läbbigt med att vara utan håret är att jag blir orolig för att folk på sta’n ska tro att jag är nazist eller nå’t... Det syns ju inte på mig att jag är sjuk, i alla fall inte om jag har en bra dag.

Tis 6 jul 2004

Professorn var jag hos nu på morgonen. Tumöruslingen krymper, men jag har dåligt hb. Annars är värdena bra. Skönt. Träffade en tjej från Bröstcancerforumet på KS - Kul! Hon var där för att hon skulle på behandling. Det ska jag också, fast inte förrän i övermorgon. Längtar INTE. Nu ska jag städa dotterns rum, som äntligen är färdigtapetserat. Fy vad jag är trött...

Tors 8 jul 2004

Jag tror det är dags för mina "15 minutes of fame" nu. Ska vara med på två reportage om cancer i en tidning. Säger inte vilken, för jag vet inte om man får göra reklam här, och förresten vet jag inte ens om jag vill avslöja för mycket på ett ställe där helt okända kan läsa om mig. Å andra sidan kommer de förstås att kunna göra det i en tidning också, men en del av priset på den går till bröstcancerforskningen, så jag tycker inte jag kan säga nej. Tycker i.o.f.s. att det är ganska kul/bra att få visa mina intryck av sjukdomen. Fotografen de har till det ena reportaget är urtrevlig. Hans fru gick bort i bc, så han förstår hur det är.Nu är mina händer så svullna av cellgiftselände att det knappt går att skriva. Ska försöka orka renskriva se’n, men det kan finnas fel i detta.

Var på min 3:e behandling i dag. Försöker se det som att jag är halvvägs, även om det kan bli fler efter utvärderingen. Skönt att ha det gjort, även om det blir en pestig vecka (minst)som kommer.

I går fyllde jag år, så då var några släktingar här och fikade + att vi var på Gröna Lund ett helt gäng. Åkte så mycket karuseller det bara gick (doktorns order ;-)), åt onyttig mat och sockervadd och hade det allmänt bra. Kom hem seeent, men det var det värt. I morgon ska jag på fotografering för tidningen jag nämnde (ett annat reportage om en annan sak kan man säga, det här är mer hårmode, eller ”ickehårmode” ;-)), vännen H kommer över på fika och en journalist kommer hit och intervjuar mig. Fattar inte hur jag hann jobba förut, känns som om jag har mycket mer att göra nu än då på något vis...Nu måste jag gå och hjälpa mannen att ta bort färg som råkat komma på tapeterna i hallen.

Tor 29 juli 2004

I går var jag hos doktorn igen. Inte min vanliga läkare, för han är på semester, utan en annan. Tumören har krympt, mina vita blodkroppar är i högform och järnvärdena har i alla fall inte blivit sämre, MEN (suck) symptomen jag har med värk, domningar, känselbortfall etc. i händerna och fötterna (händerna är värst) kan vara tecken på att jag håller på att få neurologiska skador av cellgifterna. Blärk. Nåja, doktorn sa att de skulle överväga att sänka mina cellgiftsdoser framöver om det fortsatte såhär ”så att inte skadorna blir permanenta”. Otroligt uppmuntrande. Nåja. I morgon kör de på som vanligt, så får vi se hur det blir se’n. Försöker tänka positivt - att jag bara har 2 ggr kvar till utvärdering se’n - men det känns inte kul att det är så många gånger kvar i alla fall. Speciellt inte om det är risk för bestående men... Se’n kanske det inte räcker med de här 6 gångerna heller, så jag har ställt in mig på att det blir minst 3 behandlingar till efter dessa (så jag inte blir besviken).

Fre 30 jul 2004

Då var omgång 4 avklarad. Jihaaa!!! En tredjedel kvar till utvärdering. Hade med både fotograf, fotografdotter och journalist hela tiden. Var faktiskt liiite jobbigt, men snäll som jag är orkade jag inte säga åt dem att jag ville att de skulle gå när vi egentligen pratat klart. Hade hellre velat vara ifred och läsa min bok. Gäsp.Blev totalt cortisonspeedad och glömde bort att ringa maken efteråt, så jag flängde glatt i väg till Hammarby Sjöstad för att bli fotad (bilder till det andra reportaget, de hade glömt ta ”före-bilder”), sedan vidare till Solna och åt mat med vännen M, träffade även vännen H där helt oförhappandes, magen växer på henne och hon och T har gift sig (borgerligt med bara vittnen, de ska ha fest se’n när hon minskat i omfång), handlade på rean på Lindex o.s.v. Se’n hörde jag äntligen telefonen (jobbigt att man är halvdöv). Då hade maken redan ringt 6 gånger och trodde jag låg död någonstans... Uj. Lovade vara hemma till 18.00.

Precis efter det fick jag världens magattack (tack cellgifterna) och blev frossaskakande (tack igen) tvungen att uppsöka toan som kostade 5 kr. Eftersom det var nätt och jämt att jag hann, så slängde jag bara upp plånboken på nå’n behållare som satt bra till på väggen. Inte så smart. I mitt skakiga tillstånd glömde jag den naturligtvis där när jag väl kom därifrån med kassar och väska...Hade inga pengar i fickorna, så jag kunde inte komma tillbaka in. Märkte lyckligtvis att den var borta innan jag kom bort till t-banan, så det var bara att vingla tillbaka. Som tur var var det en ärlig tjej som gått in på den toaletten (stackars henne med tanke på hur det luktade - cellgiftsmagar är inte att leka med) som hörde när jag bad en annan dam om en 5:a så jag kunde komma in. Hon ropade till mig att den fanns där och kom sedan ut med den. Tur men pinsamt! Ringde maken som åter igen trott att jag låg död någonstans (nu var det ju lite mer med sanningen överensstämmande ) och åkte hem.

Fre 13 aug 2004

Är så otroligt trött på det här! Biverkningarna är pest. Nu är inte händerna värst längre, de tappar mest känsel och är allmänt onödiga och orkeslösa, men nu har fötterna och benen börjat paja mer och mer. Det är värst i vänster ben, där tappar jag ibland känseln från höften och neråt. Ser inte klokt ut när jag går, för känselbortfallet kommer och går, så ibland stöder jag på höger ben, ibland på vänster. Ibland tappar jag känseln i båda och då vete 17 hur det ser ut. Folk måste ju tro att jag antingen är drogpåverkad (ja, det är jag ju, fast inte på det viset) eller att jag är nå’t hypokondrifall med Alzheimers som inte minns vilket ben jag har ont i... *Stön*Magen är också helt kajko. Kan inte äta nå’nting utan att det utlöser kraftigt illamående. Tror dock att de mera kan vara stress och oro som gör det, inte ”gifterna”. För det tredje sover jag hela tiden känns det som. Bara jag varit ner till affären och handlat mjölk blir jag så slut att det bara är att lägga sig och sova i ett par timmar.

Tis 17 aug 2004

I dag är jag ganska glad. Fick komma till professorn på läkarbesöket trots allt och han kollade upp mina neurologiska besvär väldigt noggrant. Ska få lägre dos Taxotere vid nästa behandling, så att jag inte får några konstiga skador på nerverna. Han är jättenöjd med hur behandlingen funkar på mig och hoppas kunna få bort modertumören helt genom att fortsätta med lägre dos taxotere ett tag efter utvärderingen (om allt ser bra ut på röntgen, gifteländet fortfarande ”tar” och mina neurologiska problem inte blir värre) för att sedan stråla det hela. I så fall slipper jag kanske operation. Verkar inte som det blir något så’nt i år i vilket fall som helst (operation alltså)- han trodde kroppen behövde återhämta sig ett tag efter alla cellgifter innan de börjar göra ingrepp. Utvärderingen blir i slutet av september (någon gång mellan den 20:e och den 24:e). Lite nervös är man...

En ”kul” grej (mamma och jag skrattade i alla fall): Vi har märkt att många som pratar med oss angående min cancer börjar med något i stil med: ”Min mamma/mormor/farmor/syster/faster/moster/bekant hade också bröstcancer. Hon dog. Men det går säkert bra för dig/din dotter (när de pratar med mamma alltså).” Personligen tar jag inte illa upp utan tycker mest att det är lustigt. Jag tror att det de vill förmedla är att de förstår hur det känns, att de varit med om sjukdomen på nära håll, men den där knorren med att personen dog gör att det blir rätt skumt. Det knäppa är att jag antagligen skulle ha sagt samma sak själv innan jag blev sjuk. Skulle hundra mot ett ha dragit upp min pappas morbrors fru som hade bröstcancer och dog i det - med det käcka tillägget ”men du blir säkert frisk”. Nu vet jag att många cancerdrabbade skulle bli extremt ledsna och oroliga av att höra om folk som dött av den sjukdom de har, så jag skulle förhoppningsvis avhålla mig ifrån att prata om min ingifta gammelmosters frånfälle. Själv blir jag inte så värst upprörd längre, har hört det där så många gånger och dessutom vet jag - tråkigt nog - att jag med största säkerhet kommer att dö i den här förbaskade sjukdomen, så det är ingen nyhet. Har vant mig någorlunda vid tanken, även om jag inte gillar den speciellt mycket.

Mån 23 aug 2004

Blir mer och mer övertygad om att jag inte alls kommer att dö i cancer. Jag kommer att dö av biverkningar efter cellgifter. I dag mår jag så dåligt att jag skulle kunna göra vad som helst för att få slippa finnas fram tills att det går över. Händerna skakar, kan knappt gå, känner mig döende när jag gått trappan upp till lägenheten, all mat smakar sk-t, jag kan inte sova, har synrubbningar, kroppsdelarna tappar känsel och spasmar sig lite hit och dit och jag omväxlande fryser och har värmevallningar. Börjar mer och mer förstå hur abstinens känns för en knarkare tror jag, fast i mitt fall är det ju tvärtom. Skulle vilja SLIPPA få i mig en massa skumma substanser. Att de sänkt dosen hjälper inte ett skvatt.

Kändes enbart pinsamt att lämna och hämta barnen i skolan och på dagis, jag verkade nog helt påtänd. Visst, jag vet ju att lärarna/personalen vet att jag har cancer, men de andra föräldrarna vet ju inte. Hoppas de inte tror att jag är nå’n knäppis. Var tvungen att gå och handla när jag hämtat dottern och fixade inte ens att bära varukorgen, det fick hon göra. Kändes hemskt. Nåja, hon tyckte bara det var kul att få vara duktig, så det gick ingen nöd på henne så. Nej, nu är jag helt virrig, så jag skriver inte mer.

Ons 25 augusti 2004

I dag ska jag faktiskt inte direkt skriva om cancer. Jag tänkte skriva om det här med att inte maten smakar något, men det har ju egentligen ingenting med cancern att göra, utan med biverkningarna av medicinerna.Det här låter säkert helt sjukt, men det värsta med att få cellgifter är inte att jag ser ut som en galen pundare med svår abstinens eller att jag mår som man brukar göra om man fått halsfluss, hög feber och magsjuka i kombination större delen av tiden. Det värsta är inte heller att jag - som jag skrev till en lunarvän tidigare i dag - mest liknar barbamamma på steroider (cortisonsvullen som tusan m.a.o.), har finnar överallt, har en grunka inopererad under nyckelbenet, har tappat håret och är på väg att tappa naglarna. Det värsta är inte ens att vara rädd för döden. Det värsta är att ingenting smakar gott!!!

Det låter säkert helt stört, men att förlora smaksinnet är nästan det värsta som hänt mig. Jag älskar mat! Jag gillar att laga mat, planera vad vi ska äta, titta på snyggt upplagd mat, prata om mat, maken och jag tycker om att laga mat tillsammans... Och självklart vill jag kunna njuta av att äta mat. Det här gör att jag känner mig totalt jämrans handikappad. Jag har koll på två saker som vore värre: Att bli blind eller att nerverna pajar så mycket att jag inte kommer att kunna använda händerna, men smakförlusten ligger inte långt efter vad gäller hemska grejor. Till och med smärta ligger längre ner på listan.

Under perioderna då smaksinnet är helt borta eller åtminstone ”fel” (vissa saker smakar ingenting, andra saker smakar äckligt fast jag gillar dem normalt sett) drömmer jag om att kunna dricka Coca Cola. Nu har jag inte druckit det på 4-5 dagar, vilket är plågsamt i och med att jag är smått beroende ;-) (nå’n last måste jag väl få ha?). Den bästa känslan är när colan börjar smaka cola igen. Då vet jag att saker och ting är på rätt väg. På sistone har inte smaken blivit riktigt återställd ens sista veckan före behandling, men den blir åtminstone bättre. Ibland drömmer jag till och med om att jag äter och dricker saker och att de smakar som de ska. Hur normal är jag på en skala? Just nu är jag otroligt sugen på just cola och en stor pan pizza, men skulle jag äta det skulle det smaka som pappkartong (pizzan) med nå’n slags klor/tandkrämsblandning (colan) till. I går åt jag tandoorikyckling, som det borde vara drag på, men det smakade också nada. Min gullige man försöker laga saker som kan tänkas smaka åtminstone lite åt mig, men det funkar oftast inte.Se’n när jag återfår smaksinnet äter jag ALLT. Beter mig som om jag skulle ha bulimi. Det finns liksom inga gränser, vill äta allt jag ser som är gott bara för att jag kan känna smak igen. Ju mer kryddor desto bättre :-). Jag har t.o.m. börjat baka, vilket jag avskyr, bara för att få testa goda kakor.

Den här medicinska behandlingen är hysteriskt tråkig: Inte blir man smal, inte blir man snygg... Det enda jag kan hoppas på är att den HJÄLPER. Har fått tid för utvärdering den 23/9. Då får vi se...